24 januari

Pja, då har man levt på rymmen i lite mer än fyra veckor nu och först nu har jag köpt en tvålkopp till min necessärs eviga glädje. Inga fler kladdiga lösningar här inte.

Efter mitt kajakande så föll beslutet på att pröva liftarlyckan. Jag hade snackat med en västeråsbrud nån dag innan och tydligen hade hon liftat en sträcka jag själv betalat femtio dollar för och dessutom kommit fram en timme snabbare, så det ska jag väl pröva tänkte jag.

Jag knatade till Kaikouras norra ände, vilket typ var tre-fyra kvarter från där jag var i söderkanten, och jag ställde ner mina väskor bredvid vägen samt fällde ut liftartummen. Jag tänkte att jag skulle notera vad klockan var när jag började så jag grävde lite i fickan efter mobilen. Till min stora förvåning när jag tittade upp såg jag att den första bilen att köra förbi stannade. Sweet!

Skjuts hela vägen till Picton och trevligt sällskap av Sandra från Quebec hade jag. Hon pratade knagglig engelska, fast det gjorde inget. Faktum är att jag faktiskt föredrar att snacka på vingklippt engelska med andra turister hellre än att anstränga fram en huvudvärk genom att superkoncentrera sig på engelskan med infödda. Med andra turister behöver man liksom inte bry sig om med perfekt uttal och ordföljd och så för att inte bli tagen för en idiot. Rätt ofta blir man sjysst bemött av locals för att man ler mycket och kan få andra att göra detsamma, men ibland (rätt sällan för att vara ärlig) stöter man på någon jävla surputte som rent ut sagt kan sabba ens dag. Minns det nästa gång du står och krånglar med din SL-biljett eller köper falafel eller vad det nu kan vara.

Inte bara är det skönt att totalt strunta i ordföljd, uttal eller pluraländelser och så, det känns också helt enkelt bara bättre att prata på samma nivå. I alla fall känner inte jag mig bekväm med att snacka värsta colonial english och se på när den andre inte bara kämpar med sitt språk utan också börjar känna sig lite dum i svenskens sällskap. Lika för alla! heter det ju i Sverige...

Nåväl,
[Jag skrev idag i mitt mail till Emma att "nåväl" förmodligen är ett av mina favoritord i svenskan]
nåväl, Picton är i alla fall supernajs. Det är helt grymt vackert här i sundet mellan Nya Zealands norra och södra ö eftersom det ligger som en skärgård här, och öarna ser ut som de dramatiska kalkstensklipporna man får se i Thailand.

En annan grej jag gillar är att det är bra mycket mindre turister, och de som finns här är bra mycket mer down to earth. I Queenstown så fnyste jag åt alla överutrustade fejor med sitt hi-techgear, allvädersjackor och ryggsäckar och allt vad det var som inte alls behövdes. I Kaikoura's snålblåst däremot, och sedan regn, så såg människorna bra mycket mer hemma ut i sina NASA-kläder. Jag önskade att jag var en av dem när jag klädde mig för morgonens kajaktur; linne, långärmad tee, jumper och munktröja. En fleece eller nåt hade ju varit najs...

Imorgon ska jag se om liftarlyckan håller i sig och se om jag kan få skjuts till Nelson. Wish me luck.