18:e januari

Vilken perfekt dag att spela Sigur Rós och titta ut på regnet. Spela den ända sång jag har av dem måste jag säga i ärlighetens namn.
Idag köpte jag mig en identitet. Man kan inte vara en backpacker utan backpack, så jag gick och införskaffade mig en. Nu är faktiskt anledningen till det inköpet inte så mycket att jag längtar efter något ideal utan snarare att min trunk jag har nu snedbelastar min rygg och är rätt opraktisk i flera avseenden. T.ex. gör den ont att bära, och det gör den i mina ögon till en dålig väska.
Detta hattande med väskor har fått mig att börja tänka på ett framtida problem; nämligen hur jag ska frakta hem allt junk jag samlat på mig här nere. För tillfället går jag i tankar att sälja min trunk till en 'cash converter' för att slippa lite av det problemet, fast det resulterar förstås i att jag har en mindre väska att frakta hem saker i. Lite hönan och ägget-problem på något vis det där. En cash converter är för övrigt inte så mycket en pantbank utan rätt ut sagt mer av en hälare.
När jag stod i kön för att snacka med en ur personalen märkte jag att inköparna hade feta silversmycken och såna där bakåtspikes i Sonic the Hedgehog-style, och sedan lade jag märke till att de som var där för att sälja saker hade ovårdat hår och trasiga och/eller smutsiga kläder med lite lätt illmariga miner som påminnde om ett barn som kommit undan skulden för lite bus. Två snubbar i nedre 20-års-åldern med långt hår och trötta ögonlock sålde gamla tevespel. En annan snubbe sålde en klocka och en tredje krängde en hel dator.
Nu vill jag inte förstärka stereotyper eller något, men jag erkänner att jag gör vissa subtila insinuationer.
Ja det här med visumet. Dels suger det att behöva sakna damen lite mer och dels suger det att jag missar Björk, Rage Against the Machine, Carl Cox och the Hill Top Hoods imorgon. Hur som helst så torskar jag inte biljettpriset eftersom jag får den såld åt mig.
Jag bokade om flyget hem till den 31:a, så det blir 12 dagar till här, och något i mig säger att jag kommer behöva boka om det flyget med. Igår snackade jag med vän som kommer härifrån och är på besök. Först berättade han hur vedervärdigt Auckland och det är ju alltid bra att veta att man inte ska åka dit, men sen tack vare ett litet missförstånd började jag tro att jag skulle bli strandsatt här i Nya Zealand när han sa att han inte kunde boka om sin biljett hem. Fast han ville åka hem tidigare eftersom han nu ogillar Auckland så mycket, och jag vill (inte egentligen) åka hem senare.
Jag bytte avreseplats till Wellington, så nu har jag drygt två veckor på mig att luffa upp dit då med min sprillans nya rygga som tydligen hade varit tre gånger så dyr för tre år sedan. Min ryggsäck går i färgerna butterscotch yellow / Chinese red. Fundera på hur det ser ut så återkommer jag med foto.
Queenstown kommer jag väl aldrig riktigt skriva något om, och det är väl lika bra för vilken rättvisa kan man göra ett ställe efter att bara ha varit där i ett dygn? Kortfattat så ogillade jag staden men hade riktigt kul ändå. Kryptiskt värre.
Justeja, jag såg ett band där också. Checka 'the Taliband' om du kan! Helt grymma var dom. Lite som Babylon Circus fast mer chill. Bandet bestod av en trummis, en bassist, två guror, en synth och en mässingtutare, alla med akademisk musikutbildning till skillnad från Babylon Circus som utgjordes av 9 galna fransoser. Den två sista låtarna dom lirade var akustisk drum'n'bass som var något helt för sig. Till sista låten bjöd de också upp publiken på scen och satte ett stycke rytmikinstrument i handen på dem och rockade loss i sisådär 7-8 minuter innan synthkillen blev helt vild med sina instrument. Midi-gate for the win säger jag bara.
Yep yep, vi hörs