världen blir bara en allt mer spännande plats

utan rangordning kommer här några väldigt spännande punkter en svensk kan luta sig tillbaka och avnjuta dramatiken av:

Spioneri i Syd-Korea, det säger sig självt och DN säger än mer,
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=821590

sen har vi alltid den tyska kvinnan med det mystiska leendet, att hon är skyldig har ju allmänheten bestämt sedan lång tid tillbaka, men varför hände det egentligen? Håkan Nesser tar sig för pannan över att hans nästa Barbarotti-intrig faktiskt hände på riktigt innan boken var skriven.

Ryssland hävdar att USA uppmanat Georgien till sitt vapenvifteri för att gynna McCains valkampanj. Det blir en härlig dispyt mellan mina två personliga favoriter på den politiska världsarenan.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=821623

Den mystiska "spelade ordern", ett begrepp som inga båtschefer tidigare hört. Uppenbarligen är det något fuffens i görningen eftersom den där händelsen och dess utredning bara lett till fler frågor snarare än några svar.

Ja som sagt, som svensk kan man gott slita ögonen från teven en stund och gott betrakta alla mysko saker som sker. Det känns som någon teve-serie eller nåt där det är en helt vild plot som till slut löses av ett geni, en skönhet och en hjälte i samspel, men bara det att detta avsnitt är verklighet och att ingen hjälte riktigt finns.

Kanske har den skolinducerade stressen och kaffet jag drack gett mig något slags derealisationssyndrom i min lilla ack så hajpade hjärna. Får ta en löpvända och fundera på saken, se om jag känner mig mer oroad över saker och ting när jag kommer hem.
För det är väl bra.

Om jag börjar oroa mig.

Eller?

itchy & scratchy

min vänstra strumpa sitter och kittlar med en söm nåt så djävulskt under stortån, killandet har gjort mig så pass galen att jag skriver det i min blogg. Så galen är jag.

den narkoleptiska Duracellkaninen

nu ska vi spela Mauro Picotto - The Others så här om kvällskvisten, en klassiker från 2006. För Metro's tyckarsida är det sån där musik man knarkar till och dansar rave. Eller förlåt rejv heter det ju. Av någon anledning som luktar skadeglädje spelar jag nu musik som har element till och med jag ryggar ifrån. Kanske tar jag ut aggressioner jag samlat på mig i skolan som började förra veckan?

Eller så är det för att jag känner mig ganska bra uppad nu efter tre tupplurar och två koppar kaffe på kvällen, min dygnsrytm är totalt jävla krossad. Eller ägd som en datornörd skulle sett på saken. Först en liten tupplur på miljökunskapen, den gick ju inte att stå emot när man satt i den gamla goda fysiksalen långt bak där på labborden och en mycket angenämt sävlig biologilärare mässade upp betygskriterierna för kursen. Varför tycker jag alltid att biologilärare känns som enterna i sagan om ringen som typ tar 20 minuter på sig för varje stavelse - one with the nature, Hampus, one with the nature. Tupplur nummer två är än mer oundviklig då den infaller på bussen hem från Brommaplan (på vanliga dagar brukar detta vara the one and only tupplur). Jag kom hem, kutade en vända, duschade, käkade och gick ut med hundarna innan det bar av till systerns födelsedagsfika med inbygg besiktning av morbrorsobjekt nummer 7. Trots Hästpojken i lurarna somnade jag i bilen på vägen in till stan.

Utöver lite släktsällskap och tända ljus och så blev det två koppar himmelskt kaffe och nu känns sömnen mer avlägsen än dom där mysko planet(oid)erna bortom Pluto. Varför då läsa en bok när man kan skriva blogg? Dessutom börjar jag tröttna på Hamsuns runtflängande i Kristiania (Oslo) och ytterst irationella livstaktiska beslut; typ: "aahhh shit jag svälter, jag svälter och kommer dö!! - Å pris ske gud jag får 5 kronor (många pengar på den tiden, kids) - jag köper en biff som jag spyr upp och sen köper jag ett glas mjölk och ger bort resten av pengarna". Lustigt att läsa men i längden känns det till och med galenskapen förutsägbar.

Hur som helst, denna brist på fritid känns väldigt uppfyllande på något vänster. Undrar hur länge det kommer att hålla i sig...


--> skrev just rubriken till detta inlägg och kom att tänka på att mannen som 'uppfann' Duracellkaninen måste vara ett reklamgeni av guds nåde. Vilket varumärke...

Jack Sparrow vrider sig i sin grav

haha det här är ju det bästa upplägget för humor kring nationsstereotyper:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=818852

tänk er liksom hur en bunt tyskar skulle reagera när mordlystna somalier hoppar ombord med machetes å machine guns - achtung kaptän es ist blitzkrieg! Sen irakierna och japanerna också... Allah ach blach jihad!/Don kwon matzumoto san banzai! kan inte någon fyndig människa bara göra en video och lägga upp på youtube? Fullt krig liksom med stavgranater och samurajsvärd som flajar runt överallt. Glöm youtube, det här är Hollywoodmaterial.

Själv ska jag göra annat, typ gå ut med hundarna och sen ta en kopp kaffe. Viktiga, berikande saker som gynnar rikets välstånd.

Hehe, tänk er att se ett svenskt fartyg bli utsatt för sjöröveri...

jag och min nemesis

Nu har det ju blivit till en liten stund sedan jag sist skrev något vettigt [insert self irony here] men jag tror jag kanske vet vad det beror på. Jag kände mig nämligen väldigt smart när jag kluddrade ner poänger i ett opublicerat format som jag senare skulle göra till ett riktigt inlägg, så ganska bra länge gick jag runt stolt som en tupp och snappade upp saker som jag sedan sparade för framtida bruk här på blogspot. Att jag är en lat människa förnekar jag inte alls, men jag vill mena på att jag också har någon slags flitig-ekorrs-instinkt inom mig som resulterar i ett idogt samlande av dessa ovan nämnda Hampus-iakttagelser, här kommer ett axplock:

- Chaitéet jag köpte luktar schampo.

- Enligt platsbanken.se verkar Sverige ha fler handikappade än personliga assistenter. Och anställningsbara människor med för den delen.

- Att världen nu bevisligen är jävligt orättvis (i samband med den här kinesiska flickan som mimade på OS-invigningen och den knubbiga sångaren som trots alla moralförsvarares stolta åsikter fortfarande bor i ett skjul)

Men vagt ihågkommet vad det sades i en dikt Marcus Birro citerade: 'Bränn ditt barn och ge plats åt det nya' så tänker jag nu när jag sätter fyr på min nötfyllda ekorrbo, för det är dags att skriva om nya saker.

Som t.ex. ett mail jag fick från Australienska Immigrationsmyndigheten, min gamle nemesis, där de bad mig utvärdera hur det var att ha ett Working Holiday Visa. Hmmm, ska jag visa vad jag tycker om det där departementet genom att totalskita i undersökningen eller ska jag faktiskt hjälpa dem genom att lyfta fram positiva och negativa aspekter? tänkte jag - valet föll på den mogna modellen, liksom varför inte ändå ge detta tillbaka, och blir man inte motiverad av att dom faktiskt frågar en?

Så efter lite punktvalsfrågor kom den äntligen, den där rutan där jag får chans att i en 500-teckens uppsats summera mitt år i Australien. Jag svettades över att verkligen få med allt, att uttrycka mig elegant och nyansera men samtidigt vara diplomatisk. Det blev ett litet mästerverk, Australien fångat i ett nötskal med 500 tecken, och den ende de kommer veta att tacka är Dear Staalholm Holmqvist, id 821909. Men jag gör det inte för berömmelsens och ärans skull, det är bara sån jag är.

Men sen behövde jag ju tvunget svara på en jävla massa frågor för att få iväg fanskapet, typ var var du? Hur många jobb hade du? Hur många dagar jobbade du på det jobbet? Hur mycket tjänade du, hur mycket fick du i timmen, på vilken adress låg det och hur många gånger petade du dig i näsan? För varenda jobb jag haft svarade jag på dessa frågor, liksom hur mycket lön jag fick? Hur fan minns jag det? Men det blev bara bättre och bättre, jag uppgav också att jag studerat där så då blev det bara till att skriva vad kursen hette och hur många timmar den innefattade. Det var ju för fan en termin! Jag håller varken bankbok eller loggbok och ni är på mig som gestapo! Jag som trodde att ni skulle ta mina åsikter i akt och att vi kunde sluta fred - ICKE.

Dessutom såg jag hur internetrutan bokstavligt talat blev helt perplex och tappade sin virtuella haka när jag uppgav att jag inte jobbat på någon farm. Den frågade verkligen 'men varför i hällevete inte då då?' och trugade på att få veta varför och vad jag gjort istället. Bemanna era egna jävla odlingar säger jag bara, plocka och paketera era egna bananer liksom...

Så inte bara gav immi mig huvudvärk av allt huvudbry, att minnas gör ont även om man minns trevliga saker, men jag fick ett svindlande perspektiv på mig själv: vilken studienivå hade du uppnått innan du kom till Australien - not completed high school. Jobbade du innan du kom till Australien - ja. Studerade du i Australien - ja. Vilken studienivå har du uppnåt nu - still not completed high school. Dom kommer ju tro att jag är typ Homer Simpson eller nåt.

Just när dammet lagt sig och friden infunnit sig sträcker dom ut en virtuell hand och knäpper en på näsan. Tossers.

peekabo

hmmm so much för att komma tillbaka in i bloggandet... Jag startade datorn för några dagar sedan och råkade lägga märke till att något o så subtilt spyware-program hade rumsterat om med ikonerna på skrivbordet, så vi får väl se om det här lilla experimentinlägget kommer ge programmet tillgång till min blogspot. Har jag kommenterat din blogg och föreslagit att viagra kanske skulle vara nåt för dig eftersom det funkade så bra för min kompis så är det inte mitt fel.

Typ.

medan håret torkar

har tänkt hela dagen idag på när jag ska skriva det här inlägget. Jag har börjat göra en sån stor grej av det, det måste vara i rätt ögonblick - precis i övergångsfasen mellan koncentrerad och kreativ. Jag kan bry mitt huvud med hur många struktureringar av det som inte kan struktureras jag vill, men stirrar jag för länge på meningen så glider den mig ur handen. Ur tanken.



Haha ja vad skriver man om nu liksom efter den inledningen.

Det är väl bara att säga som det är: jag skriver för att mitt hår är blött. Helst skulle jag ha på mig hörlurar och knepa loss i Cubase men jag är inte djärv nog för att riskera garantin på mina fina lurar. Tänk om jag brann så för min musik att jag totalt sket i mina saker bara för att skapa, då skulle jag varit rockstjärna för länge sen. Fast jobba på ICA hade jag nog också fått göra trots extrema intäkter på musiken, för att få råd med alla hörlurar mitt vackra men våta hårsvall skulle kortsluta alltså. Curls get the girls heter det, men jag kom på en snuskigare och därför bättre på svenska. Den får du tänka ut själv. Ifall du har krulligt hår och är i behov av en extrem raggningsreplik så rekommenderar jag tankestunden.


Idag när jag gick ut från biblioteket efter att ha lånat tillbaka två dvd:er så kände jag helt plötsligt en väldigt skön känsla av lättnad, bara helt sådär från klar himmel. Och nej, det var inte för att jag slapp oroa mig för att bli försenad med filmerna, utan det var en ännu starkare lättnadskänsla. Det bästa jag kan beskriva den med var att det kändes som en mental prutt.

Det är så att jag kände en snubbe som heter Russel och kom från Newfoundland (uttalas med stress på första stavelsen och kan användas som skälsord i formen "stupid newfie", för om man kommer därifrån är man tydligen dum). Russel i alla fall var typ världens charmigaste snubbe, älskad av alla och han i sin tur älskade verkligen alla utan att verka det minsta inställsam eller falsk. Att vara på mörkt humör i hans närvaro gav en nästan lite dåligt samvete. Men han hade också en annan effekt på mig, utöver att han muntrade upp en vare sig man ville eller inte, för jag blev alltid lite disträ i hans sällskap, nästan lite osäker på mig själv.


Russel, vem fan är det du påminner mig så om? Jag läste idag att om man har aningens nedsatt hörsel så kompenserar hjärnan med att spänna sig själv eller nån mysko muskel på nåt vis för att höra bättre, och att detta leder till både psykisk och fysisk värk, och typ lite samma mekanik misstänker jag låg bakom min reaktion på Russel, som att en stor del av min hjärna sliter som en ursinnig chimpans med att få upp en valnöt med fingrarna slösas mycket energi till denna fråga istället för att vara 100% närvarande. Jag hängde en hel del med newfien och förmodligen gjorde min hjärna sig så van med att dunka sitt lilla huvud i väggen att den fortsatte med det långt efter jag sagt adjö till Russel för sista gången.


Idag släppte det, för jag såg vem han påminnt mig så om.

Astrid Lindgren. Av alla människor i hela världen.






- Amen fan också Astrid Lindgren är ju tydligen skitpopulär på nätet med en miljard hemsidor tillägnade sig, fast alla vill bara visa upp henne som någon sorts kvinnlig version av Einstein med kloka och människoälskande ögon som sitter i ett genis huvud. Kolla bara den här bilden:




Aja på den bilden jag ville visa ser hon i alla fall rätt så badass ut med basker å kaxig min, hon såg ut att komma ramlande rakt ut ur konstakademien i Frankrike.

Den bilden, som uppenbarligen är censurerad av något FRA-liknande organ för att den svärtar ner rikets image/intellektuella maskot hängde hur som helst i en vrå utanför biblioteket, och det var när jag såg den som det helt plötsligt släppte, allt detta tryck, all denna möda har inte varit för gäves. Den låste upp och släppte ut mig ur min envishets fängelsecell. Thank god for that jag höll på att bli galen.



Det var lätt dagens händelse, nu är håret torrt.

uppvärmning inför kalla hösten

Även döda hundar förtjänar sommarlov.
Nu tror jag att det börjar bli dags igen, fast jag måste säga att det var det ruggiga vädret tidigare i veckan som fick mig att engagera mig i det här med att skriva igen. Att blogga mitt i solskenet känns liksom som en syssla man inte får mycket pluspoäng för. Men tro för all del inte att jag inte sitter vid datorn när det är sol bara för det, det är bara så att man inte har det ändaste minsta lilla att skriva om. Inte för att jag har det nu heller, men ändå.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=813463

Jo den här artikeln spurrade väl på mig lite också, coolt mysterium, fast DN verkar inte ha så mycket koll - antingen har korrekturläsaren försummat sitt jobb eller så har de lite väl lättvindigt accepterat den Australiensiska domstolens domslut över vilket scenario man ska ta för troligast: I scenariot som domstolen målade upp med stöd av bevisning från båten faller en av bröderna i vattnet när han försöker lösgöra en lina som fastnat i propellern. Den andra brodern faller i när han försöket hjälpa mannen. Kapten Batten försöker då vända båten för att hämta sina vänner men en stark vind får tag i bommen som med full kraft knuffar Batten över bord.

Hur fan faller man i när man försöker lossa en lina ur propellern? Så till vida lyxkatamaranen drivs av en utombordare så är det nåt fishy i görningen. Dessutom återfanns aldrig de "drunknades" kroppar. Fan att Disney la ner Räddningspatrullen för jag tror bannemig att de är de ända som kan lösa ett mysterium av denna kaliber. Eller Mythbusters kanske... Å så slänger vi Janne Josefsson på domstolen som man får mörkningsvibbar av.

"Spökkapten Batten" låter ju inte direkt skräckinjagande heller.

En annan lycklig racka får ju lov att börja skolan om sisådär 10 dagar nu och det tycker han ska bli helt fantastiskt. Han saknar ord för det, vad de gamla turkosa korridorerna kommer lyfta upp honom, vad imponerad han kommer bli av alla mackapärer och mollijoxer utanför fysiksalen och vad trött han kommer att bli på att berätta sin gamla story om och om igen. Redan är planen smiden att säga att jag inte vill prata om mitt föregående år men antyda ungdomsanstalt, narkotikabrott och misshandel. Det lär väl avskräcka även den mest osmidige detektiv att fråga.

'Å men det måste väl ha varit fantastiskt i AUUUWWStralien?', eller min personliga favorit som någon lite hastigt frågar på bussen: 'Jaha hur var det då?' - 'nä det var väl rätt najs, fast glassen smälte rätt fort'. Nästa gång ska jag fan svara att jag blev deprimerad och sen fick hudcancer.

Asså visst det är väl kul att folk frågar, men jag måste ju säga att jag kan känna mig lite förringad som människa när alla mina åsikter och uppmärksammanden får komma i skymundan för ytligare diskurser. Jag har väldigt viktiga åsikter och mycket spektakulära uppmärksammanden att göra som till skillnad mot Australien inte kvalificerar sig in som artiklar på wikipedia. Läs artikeln där innan du frågar om det var "najs" i Australien.

Och först på pr-sidan:
Orange Orange & Triple Gash,
- håll ögonen öppna för det namnet kids, men också på en kommande klubb på Gamla Helena jag tror kan bli rätt intressant...