11 januari

häromdagen märkte jag att där min mage en gång varit nu endast fanns ett hål. Det såg bedrövligt ut, fast på ett rätt roligt vis, det var som ett par höfter med tillhörande ben och sen en bröstkorg som bara flöt i tomma luften. Jag tänkte att det skulle vara jävligt pinsamt att dö av undernäring år 2008 så jag la i en högre växel när det gäller födointaget. När jag käkat upp min pasta gick jag och köpte choklad för ett vrakpris. Chokladen åt jag upp i en park, sen fick jag ont i magen.

Först efter när jag mådde sådär insåg jag att choklad kanske inte är det mest näringsrika man kan äta. Whatever.

Idag började jag dagen med pasta, en redig frukost, promenerade runt lite och kikade i ett antikvariat/second-handaffär och sen i en stor kyrka. På golvet i kyrkan låg en stor labyrint som jag uppmuntrades att gå i. Det var rogivande.

Men till lunch sen! Hur stor är inte min lycka? Jag hittade pulvermos i help-yourselfkorgen som jag vispade ihop med lite salt och peppar, och sen prövade jag min lycka och öppnade en stor blank konservburk. I burken låg vad som endast kan beskrivas som strömmingsfilé. Hur stora är oddsen på att du hittar en av farsans specialitéer såhär på fel sida av jorden?

(Fadern smörsteker dock med dill och meckar moset själv, men ändå)

Det vart en smarrig lunch. Ikväll ska jag skämma bort mig själv med billig kinamat. Eller kanske endollarsnudlar. Vi får se. Det enda jag skulle ha att klaga på (mer än att jag spillde fiskolja på min sko) är att jag inte har någon mjölk att hälla i min chai, och att honungen jag sötade med var full av brödsmulor.

Det går ingen större nöd på mig, mamma och pappa.

Imorgon ska jag åka med en buss i 7½ timme till världens äventyrshuvudstad, Queenstown. Fast jag ska inte äventyra, det har jag varken råd med eller mod till. Eller i och för sig, lite äventyr blir det för att jag blev rådd att boka boende där eftersom det är högsäsong men det lät jag ju givetvis bli att göra, så vem vet om jag får sova i en park i en natt eller två?

Och tro inte att det är tropiskt klimat vi snackar om, jag kommer förmodligen vara närmre sydpolen än du är nordpolen.

En sista grej var att jag idag vaknade upp farligt nära en ekonomisk knipa: jag hade nämligen spenderat alla monopolpengar på kortet och hade bara 30 cent på fickan. För att ladda kortet med mer pengar behövs minst en dollar för att pröjsa för internet. Hur jag kom ut ur det här lilla trångmålet kan jag berätta om senare (jag lånade inte 70 cent).