jag är rädd för att det ser ut som att min älskade blogg kommer att brinna lite på sparlåga den närmsta framtiden eftersom jag ska bege mig ut på den förmodligen sista walkabouten här nere tidigt i övermorgon tisdag.
Den här gången är planerna färre än någonsin och jag kommer att packa relativt lätt vilket innebär att datorn får ligga säkert hemma. Jag kommer att försöka att uppdatera så ofta som det går men när man bara har hyrdatorer till hands så kommer kvalitén oundvikligen att svikta lite. Fast det kanske bara gör bloggen bättre, mer autentisk you know?
Först på agendan står det camping och ytterlig najzness med min värdfamilj och vänner men därefter är alla punkter rätt så svävande. Tydligen så börjar det bli säsong för alla de vingårdar som ska finnas där nere och att jobba på en sådan skulle jag nog kunna tänka mig ett tag, och därefter lifta det korta avståndet till Melbourne och checka ut den staden där författaren till Shantaram föddes. Can't be that bad eh, fast sen blev han ju en heroinist där nere också...
Synd att jag inte riktigt är på skrivhumör nu när något högtidligt skulle passa stunden bäst. Nu ska jag gå och packa lite istället.
Auf Wiedersehen
Saturday, March 15, 2008
Wednesday, March 12, 2008
...för jag tänker inte vänta på dig i alla fall
enligt gårdagens plan skulle jag svettas för fullt på ett café nu och spänna käkarna i mitt finaste leende för att visa mig värdig att anställas, men planer är väl till för att ändras, eh?
Om vi säger så här, Brisbane; du och jag är färdiga med varandra. Jag tittar förbi innan jag flyger hem, men mer affärer än så har jag inte att göra med dig. Igår hoppade jag lite spontant på erbjudandet att åka ner till Victoria (delstaten, duuh) och campa i några veckor för att därefter åka vidare till Melbourne och pröva lyckan där. Jag kan tänka mig bättre saker att göra än att sitta här och förtvina, hellre handlöst slänga sig ut i det okända än att sakta kvävas av det alltför kända. 18 bast och sitta och se på när sanden rinner ut mellan fingrarna? -Nej tack.
Ja för nu börjar det ju dra ihop sig om man säger så, time flies when you're having fun, jag tror inte att jag kommer fram till Melbourne förräns April, och sen om jag hänger där i en månad innan jag åker till Brisbane och säger adjö till diverse människor jag vill ha sagt adjö till i kanske en vecka eller två, då är vi vips i mitten av Maj. Studentskivorna lockar.
Sen ska det tydligen vara trimningsdags för vingårdarna så här till den stundande hösten och det låter ju inte helt fel att pröva i några veckor. Jag kommer vara hemma i fosterlandet innan jag vet ordet av.
Om en timme ska jag lämna huset och bege mig mot centralstationen där min buss till Toowoomba går ifrån. Just nu sitter jag och lyssnar på Angus & Julia Stone och råmyser, suger på karamellen att snart ska jag packa min ryggsäck igen. Jag vet inte vad det är med mig, men jag får verkligen en kick av att proppa den full och slänga över axeln. Axelbandet brukar knaka lite under vikten och ett par snäckskal jag knutit fast skramlar vänligt takten när jag går.
Går härifrån.
vi ses när vi råkas då
Om vi säger så här, Brisbane; du och jag är färdiga med varandra. Jag tittar förbi innan jag flyger hem, men mer affärer än så har jag inte att göra med dig. Igår hoppade jag lite spontant på erbjudandet att åka ner till Victoria (delstaten, duuh) och campa i några veckor för att därefter åka vidare till Melbourne och pröva lyckan där. Jag kan tänka mig bättre saker att göra än att sitta här och förtvina, hellre handlöst slänga sig ut i det okända än att sakta kvävas av det alltför kända. 18 bast och sitta och se på när sanden rinner ut mellan fingrarna? -Nej tack.
Ja för nu börjar det ju dra ihop sig om man säger så, time flies when you're having fun, jag tror inte att jag kommer fram till Melbourne förräns April, och sen om jag hänger där i en månad innan jag åker till Brisbane och säger adjö till diverse människor jag vill ha sagt adjö till i kanske en vecka eller två, då är vi vips i mitten av Maj. Studentskivorna lockar.
Sen ska det tydligen vara trimningsdags för vingårdarna så här till den stundande hösten och det låter ju inte helt fel att pröva i några veckor. Jag kommer vara hemma i fosterlandet innan jag vet ordet av.
Om en timme ska jag lämna huset och bege mig mot centralstationen där min buss till Toowoomba går ifrån. Just nu sitter jag och lyssnar på Angus & Julia Stone och råmyser, suger på karamellen att snart ska jag packa min ryggsäck igen. Jag vet inte vad det är med mig, men jag får verkligen en kick av att proppa den full och slänga över axeln. Axelbandet brukar knaka lite under vikten och ett par snäckskal jag knutit fast skramlar vänligt takten när jag går.
Går härifrån.
vi ses när vi råkas då
Tuesday, March 11, 2008
ofrivilligt sommarlov?
de som säger att det är superlätt att fixa jobb i Brisbane förtjänar bannemig hemmorojder som straff från den rättvise Vishnu, för lätt att få jobb är det fan det längsta man kan komma från sanningen. Det är mer konkurrens om jobb här än det är om vapen i Tjetjenien.
Idag t.ex, jag började dagen med att kolla en lokal annonssida - schweet! Någon snubbe vill ha hjälp att renovera huset och letar efter lite utländsk manual labour, 100 dollars om dagen i lön, och eftersom det ju är som taget så slängde jag mig på telefonen. Hans mobil var som man kunnat vänta sig avstängd. Jag sprang en vända och käkade frulle innan jag ringde igen och på timman som gått hade han redan hunnit anställa en snubbe och svara i telefonen tre gånger.
Dagens lärdom är att det gäller att vara på hugget, för att uttrycka sig milt.
Så jag har liksom lite av ett ofrivilligt sommarlov nu för stunden där dagsrutinen brukar börja med en kort löparvända sprungen barfota på den intilliggande gräsplanen och därefter frukost och en kopp te framför en film. Därefter fyller jag dagen av diverse aktiviteter som alla kan utföras medan man dricker te, som t.ex. att läsa en bok eller mecka lite musik. När lunchrusningen definitivt är över sådär vid klockan 15 brukar jag våga mig ut för att utföra diverse småärenden som att köpa mjölk, och alltid har jag med mig några kopior av min felstavade resumé där det står references istället för referenses. För att berättiga min existens för dagen känns det som att jag måste trycka mina bedrifter i nyllet på minst en potentiell arbetsgivare.
Jag tror att antalet utdelade resuméer för stunden är strax över 20. Att det är lite av en prövning för självförtroendet kan jag ju bekänna.
Men faaan i heeeelvete vad jag får anstränga mig för att bringa upp behärskningen att inte svära och spotta syra över folk som säger att dom ska ringa men aldrig gör det. 'Yeah, we'll give you a call at the beginning of the week' kan det låta som men det börjar klinga ihåligt om man säger så... Aja, let Karma shine upon you säger jag bara.
Ska i alla fall prova att jobba över lunchen på ett café imorgon men jag försöker nogrant stampa ut alla gnistor av förhoppningar så för att inte bli besviken. Men i hemlighet hoppas jag ändå.
tjingeling, nu ska jag gå och koka en kopp te
Idag t.ex, jag började dagen med att kolla en lokal annonssida - schweet! Någon snubbe vill ha hjälp att renovera huset och letar efter lite utländsk manual labour, 100 dollars om dagen i lön, och eftersom det ju är som taget så slängde jag mig på telefonen. Hans mobil var som man kunnat vänta sig avstängd. Jag sprang en vända och käkade frulle innan jag ringde igen och på timman som gått hade han redan hunnit anställa en snubbe och svara i telefonen tre gånger.
Dagens lärdom är att det gäller att vara på hugget, för att uttrycka sig milt.
Så jag har liksom lite av ett ofrivilligt sommarlov nu för stunden där dagsrutinen brukar börja med en kort löparvända sprungen barfota på den intilliggande gräsplanen och därefter frukost och en kopp te framför en film. Därefter fyller jag dagen av diverse aktiviteter som alla kan utföras medan man dricker te, som t.ex. att läsa en bok eller mecka lite musik. När lunchrusningen definitivt är över sådär vid klockan 15 brukar jag våga mig ut för att utföra diverse småärenden som att köpa mjölk, och alltid har jag med mig några kopior av min felstavade resumé där det står references istället för referenses. För att berättiga min existens för dagen känns det som att jag måste trycka mina bedrifter i nyllet på minst en potentiell arbetsgivare.
Jag tror att antalet utdelade resuméer för stunden är strax över 20. Att det är lite av en prövning för självförtroendet kan jag ju bekänna.
Men faaan i heeeelvete vad jag får anstränga mig för att bringa upp behärskningen att inte svära och spotta syra över folk som säger att dom ska ringa men aldrig gör det. 'Yeah, we'll give you a call at the beginning of the week' kan det låta som men det börjar klinga ihåligt om man säger så... Aja, let Karma shine upon you säger jag bara.
Ska i alla fall prova att jobba över lunchen på ett café imorgon men jag försöker nogrant stampa ut alla gnistor av förhoppningar så för att inte bli besviken. Men i hemlighet hoppas jag ändå.
tjingeling, nu ska jag gå och koka en kopp te
Saturday, March 8, 2008
en iakttagelse
jag märker nu så här smått att när jag tar kontakt över msn med nån jag inte snackat med på länge så frågar den personen hur Australien är och att jag ignorerar frågan och frågar hur läget är istället eftersom jag är grymt osugen på att berätta min historia för förtielfte gången, och att våra två frågor då liksom tar ut varandra...
Friday, March 7, 2008
musik tjänar jag ju inte direkt pengar på...
så här borta från mamsen och pappsen är det ju lätt hänt att man blir lite badass; idag åkte jag tåg trots att min dagsbiljett gått ut för mer än två timmar sen! Booyah, och jag som typ bara plankat två gånger i mitt liv back in Stockholm och båda gångerna känt att det var ytterst berättigat av anledningar jag nu glömt bort.
When the cat's away the mice starts to play, heter det på engelska men trots att den engelska versionen rimmar tycker jag ändå att den svenska motsvarigheten är bättre på något sätt.
Och när jag flydde i promenadtakt från brottsplatsen, d.v.s. gick hem från tåget, då tyckte jag mig höra mitt namn från någonstans. Det visade sig att en annan utbytesstudent från Tyskland som också råkat hamna i Toowoomba satt med sin familj i en bil och väntade på grönt ljus. "Vaat ar you dooing here, Hampus??"
-"Well, I sort of live here now, pull over and we can have a chat"
Det kunde dem ju inte men jag förväntar mig lite msn-konversation senare i alla fall.
Fast det började gå upp för mig då att jag faktiskt försvunnit helt random från en stad i mer än tre månader och rent ut sagt gått upp i rök för de flesta. Så nu har jag äntligen gjort det, en Russiak, och fasiken vad cool jag känner mig.
Sånt kan man ju alltid trösta sig med när man känner sig ensam. Inte för att jag sett Citizen Kaine än, nä...
Idag strosade jag runt i en fet galleria och delade ut min resumé till en massa ställen. Jag har skiftat strategi till mer vikt på kvantitet än något annat, så nu ligger 16 resuméer spridda runt om på mestadels caféer runt om västra Brisbane. Men du ska veta att det är bra svårt att strosa runt och stundom kika på lite kläder och solglajor till extrapris och strikt avhålla sig från att köpa något. Häromdagen såg jag ner på Blondinbellas inlägg om att hon spräckt shoppingbudgeten fem dagar in i månaden, men nu har jag i alla fall lite mer förståelse från henne när jag känt suget själv. Men moral high ground har jag fortfarande eftersom jag inte fallit för frestelsen.
Än.
Så hur som helst har jag en del tid att bara sitta med mobilen till hands ställd på högsta volym och vänta på att det ska nappa i någon av krokarna jag slängt ut, och trots att jag försöker vara produktiv med att slänga ut fler om dagarna ska jag (som arbetslös) imorgon ta lite ledigt och kanske på sin höjd skicka några förhoppningslösa mail till studios runt och se om de behöver någon junior eller nåt.
Så jag har tid nu, och vad gör jag med den? Musiknörderi är ordet. Producerar, läser, lyssnar, skriver vänskapliga minirecensioner så att någon kanske skriver om mitt. Om du frågar snällt (eller är lite finurlig) så har jag numer också en blogg om att producera och skapa som du kan läsa. Fast den är på engelska.
Men det här med nörderi, det har till och med börjat sprida sig hit, att man ska vara lite nörd. Man ska ha en nisch man kan mycket om och helst av allt ska det vara något som är lite specialiserat och en gnutta töntigt. Men det tycker jag bara är bra, viva le resistance!
Snart ska jag bara klä mig i vita och ljusblå kläder och ha på mig oslipade glasögon, en minimalistnörd med skrivarambitioner.
Aja, jag kanske har en intervju på måndag eller tisdag och jag har kanske en obetald tvåtimmarstrial med påföljande intervju senare i veckan. Och juste ja, fruktaffären glömde jag ju helt bort att återkomma med resumén till.
Typ så här kommer jag svara om någon mot all förmodan ringer mig:
-"Halli Hallå" (jo jag brukar faktiskt svara min mobil så när jag längtar hem)
-"Hey we're calling about the position you applied for"
-"listen mate I am really not trying to sound arrogant here, but I can't really say that I remember which position that might be..."
see you later, Alligator
When the cat's away the mice starts to play, heter det på engelska men trots att den engelska versionen rimmar tycker jag ändå att den svenska motsvarigheten är bättre på något sätt.
Och när jag flydde i promenadtakt från brottsplatsen, d.v.s. gick hem från tåget, då tyckte jag mig höra mitt namn från någonstans. Det visade sig att en annan utbytesstudent från Tyskland som också råkat hamna i Toowoomba satt med sin familj i en bil och väntade på grönt ljus. "Vaat ar you dooing here, Hampus??"
-"Well, I sort of live here now, pull over and we can have a chat"
Det kunde dem ju inte men jag förväntar mig lite msn-konversation senare i alla fall.
Fast det började gå upp för mig då att jag faktiskt försvunnit helt random från en stad i mer än tre månader och rent ut sagt gått upp i rök för de flesta. Så nu har jag äntligen gjort det, en Russiak, och fasiken vad cool jag känner mig.
Sånt kan man ju alltid trösta sig med när man känner sig ensam. Inte för att jag sett Citizen Kaine än, nä...
Idag strosade jag runt i en fet galleria och delade ut min resumé till en massa ställen. Jag har skiftat strategi till mer vikt på kvantitet än något annat, så nu ligger 16 resuméer spridda runt om på mestadels caféer runt om västra Brisbane. Men du ska veta att det är bra svårt att strosa runt och stundom kika på lite kläder och solglajor till extrapris och strikt avhålla sig från att köpa något. Häromdagen såg jag ner på Blondinbellas inlägg om att hon spräckt shoppingbudgeten fem dagar in i månaden, men nu har jag i alla fall lite mer förståelse från henne när jag känt suget själv. Men moral high ground har jag fortfarande eftersom jag inte fallit för frestelsen.
Än.
Så hur som helst har jag en del tid att bara sitta med mobilen till hands ställd på högsta volym och vänta på att det ska nappa i någon av krokarna jag slängt ut, och trots att jag försöker vara produktiv med att slänga ut fler om dagarna ska jag (som arbetslös) imorgon ta lite ledigt och kanske på sin höjd skicka några förhoppningslösa mail till studios runt och se om de behöver någon junior eller nåt.
Så jag har tid nu, och vad gör jag med den? Musiknörderi är ordet. Producerar, läser, lyssnar, skriver vänskapliga minirecensioner så att någon kanske skriver om mitt. Om du frågar snällt (eller är lite finurlig) så har jag numer också en blogg om att producera och skapa som du kan läsa. Fast den är på engelska.
Men det här med nörderi, det har till och med börjat sprida sig hit, att man ska vara lite nörd. Man ska ha en nisch man kan mycket om och helst av allt ska det vara något som är lite specialiserat och en gnutta töntigt. Men det tycker jag bara är bra, viva le resistance!
Snart ska jag bara klä mig i vita och ljusblå kläder och ha på mig oslipade glasögon, en minimalistnörd med skrivarambitioner.
Aja, jag kanske har en intervju på måndag eller tisdag och jag har kanske en obetald tvåtimmarstrial med påföljande intervju senare i veckan. Och juste ja, fruktaffären glömde jag ju helt bort att återkomma med resumén till.
Typ så här kommer jag svara om någon mot all förmodan ringer mig:
-"Halli Hallå" (jo jag brukar faktiskt svara min mobil så när jag längtar hem)
-"Hey we're calling about the position you applied for"
-"listen mate I am really not trying to sound arrogant here, but I can't really say that I remember which position that might be..."
see you later, Alligator
Thursday, March 6, 2008
här ligger jag och hungrar i min säng med datorn i knät och rostar mina spermier. Det är tydligen en stor orsak till bristande potens bland västerländska män, att de sitter med sin laptop i knät.
Jag sitter och laddar mental styrka inför min brunch, jag ska nämligen göra mina egna bönor i tomatsås, vilket typ är Australiens/Englands nationalrätt och det är ju inte helt utan att jag förstår varför. Man köper en konservburk vita bönor i tomatsås för cirkus en dollar och en halv och sen rostar man lite bröd och häller ut det uppvärmda burkinnehållet på tallriken, vips så har man en najs frukost som räcker hela dagen.
Fast jag är ju så hemslöjdig och finurlig att jag köpte en fet burk bönor och en mindre burk med krossade tomater som jag ska mecka ihop i en kastrull med lite svartpeppar och göra min egna mix. Vi får se hur det går.
Jag har så pass mycket tid att jag företar mig att göra sånt här själv... igår spurtade jag klart en låt 'om' arbetslöshet som jag kallar Limbo - 8 minuter abstrakt najzness som jag inte förväntar mig att många kommer uppskatta, men jag tycker att den var bra och det är vad som räknas.
http://www.internetdj.com/artists.php?op=stream&song=45303
Ja det här jobbet vid biltvätten hur gick det med det då kanske du undrar. I korta drag kan jag säga att managern där gav mig ett sånt dåligt intryck att jag blev extremt osugen att jobba för honom. Först när jag hade trugat lite sa han när han kanske skulle ringa och han ville inte berätta timlönen eller nåt sånt alls, så jag gick därifrån på lite brunt humör.
Och det är ju synd eftersom att min lycka inte är vidare stor på några andra ställen. Än. Igår tog jag mig till en klätterhall där jag tänkte att här fixar jag lätt jobb. Snubben jag snackade med sken upp när jag berättade om mina kvalifikationer och allt sånt, men sen slog han ner blicken och sa att han lätt skulle ha gett mig jobb om han inte redan hade anställt tre pers den veckan.
Pööööfekt... Idag ska jag jaga runt lite mer, fast först en hemlagad breakfast for champions
Jag sitter och laddar mental styrka inför min brunch, jag ska nämligen göra mina egna bönor i tomatsås, vilket typ är Australiens/Englands nationalrätt och det är ju inte helt utan att jag förstår varför. Man köper en konservburk vita bönor i tomatsås för cirkus en dollar och en halv och sen rostar man lite bröd och häller ut det uppvärmda burkinnehållet på tallriken, vips så har man en najs frukost som räcker hela dagen.
Fast jag är ju så hemslöjdig och finurlig att jag köpte en fet burk bönor och en mindre burk med krossade tomater som jag ska mecka ihop i en kastrull med lite svartpeppar och göra min egna mix. Vi får se hur det går.
Jag har så pass mycket tid att jag företar mig att göra sånt här själv... igår spurtade jag klart en låt 'om' arbetslöshet som jag kallar Limbo - 8 minuter abstrakt najzness som jag inte förväntar mig att många kommer uppskatta, men jag tycker att den var bra och det är vad som räknas.
http://www.internetdj.com/artists.php?op=stream&song=45303
Ja det här jobbet vid biltvätten hur gick det med det då kanske du undrar. I korta drag kan jag säga att managern där gav mig ett sånt dåligt intryck att jag blev extremt osugen att jobba för honom. Först när jag hade trugat lite sa han när han kanske skulle ringa och han ville inte berätta timlönen eller nåt sånt alls, så jag gick därifrån på lite brunt humör.
Och det är ju synd eftersom att min lycka inte är vidare stor på några andra ställen. Än. Igår tog jag mig till en klätterhall där jag tänkte att här fixar jag lätt jobb. Snubben jag snackade med sken upp när jag berättade om mina kvalifikationer och allt sånt, men sen slog han ner blicken och sa att han lätt skulle ha gett mig jobb om han inte redan hade anställt tre pers den veckan.
Pööööfekt... Idag ska jag jaga runt lite mer, fast först en hemlagad breakfast for champions
Tuesday, March 4, 2008
Reinstate the Skampåle
pja, han hade ju hjälm på sig i alla fall...
Jag har inte cyklat med hjälm sen jag var typ 11, för lite mer än en månad sedan i Picton var det första gången på alla dessa år. Jag tyckte att det förtjänade ett foto, men sen kan man ju fråga sig om galningen på bilden verkligen ska låtas mingla i trafiken bara för att han har en hjälm på sig. Vissa har problem med att justera sig till vänstertrafiken, jag har för fan problem med höger och vänster ibland.
Men jag är rätt bra på att baka muffins också. Eller göra musik om jag får säga så själv;
jo jag är rätt nöjd med den.
Men att cykla i alla fall, tack vare en lustig kedja händelser innehållandes en tysk som blev påkörd så råkar min värd äga en cykel, och denna velociped låter han mig låna för att cykla till jobbet med. Han är rätt snäll. Idag tror jag att jag gjorde många lärare som klagat över mina sena ankomster stolta med min respekt för tiden - jag tog en provcykeltur för att se hur lång tid det tar för att undvika sketna situationer imorgon.
Och det gick ju väldigt bra förutom att jag cyklade vilse när jag prövade/försökte ta en fiffigare väg hem. Men när jag låste in cykeln i garaget sen, det var då det började. Garagedörren är en sån där som faller ner som en affärs nattgrind för att förhindra hit'n'runs och man lyfter den för att öppna.
I bruksanvisningen till därrackaren stod det förmodligen att man tar ut nycklarna ur låset innan man öppnar. Jag klippte av min garagenyckel som med en inverterad giljotin - en snajrig men korkad manöver.
Att jag sabbat en nyckel är inte hela världen visste jag, det kostar inte ens 50 svenska att få en kopia fixad, men att den avbrutna delen satt kvar i låset var rätt sugigt. Låssmed är inte direkt någon man vill ringa, och speciellt inte när man är kort om cash.
Long story short, Australiens awesomness, Sveriges träslöjd och mina moraknivsskills blev min räddning. Och att min värd är Messerschmidt himself i köket och gillar vassa knivar (pun intended).
Jag sprang ner till macken och managern där (som vid det här laget redan känner igen mig) lånade mig en tub superlim. Jag kutade hem och använde mina modellbyggarskills för att limma ihop min avbrutna nyckel med delen kvar i låset och drog ut nyckeln ungefär halvvägs. När det tog stopp och den gick av fick jag minipanik igen, men när jag coolat ner mig gick jag och hämtade tandpetare som jag täljde till med en samurajvass fruktkniv och sedan limpillade ut nyckeln med. Seger.
Allt är lugnt nu. Jag gick ut och sprang en vända (första på typ 10 veckor) och när jag kom hem åt jag keesh, sen tittade vi på teve.
Keesh är typ som en omelettpaj eller nåt. Tänk dig omelett i smördeg som man har bacon eller svamp eller sånt i. Smarrigt värre...
peace
Woot! Det var just reklam för en Wallander-dvd på teven. Räääspekt...
(Bah, varje gång jag postar det här inlägget så försvinner all styckesindelning. Det här blir sista försöket att fixa det. Ifall det inte funkar så beklagar jag att det ser så crappy ut)
Monday, March 3, 2008
några trevande steg i Brisbane vart det ju inte direkt i fredags. Mitt bankkort (och hela Swedbank med för den delen) behagade trilskas i några timmar så jag kunde inte köpa någon tågbiljett in till staden. Istället gick jag hem och skrev en massa mail som jag skjutit på sedan tidigare, du vet när man vet att man borde ringa men missar en dag, och en dag till, och en dag till, och en till... tills det till slut så gott som runnit ut i sanden och ingen egentligen bryr sig längre. Sådana kedjor gäller det att bryta fort.
Trots att jag fortfarande inte varit inne city så har jag ändå fixat lite jobb(z). I första hand är jag rätt bra sugen på ett nybyggt café i mitt smultronställe Hawken Village, men det är inte så stor idé att gå runt och vänta på att dom ska bygga klart stället innan jag sysselsätter mig. Dessutom ger min svältande spargris ifrån sig varnande läten att så här kan vi inte fortsätta länge till.
Jag såg en annons som jag ringde upp och det var lite sparsmakat med information, men jag uppfattade namnet 'Handwash Cafe'. Det är ju ett litet udda namn kan man tycka, men vem vet tänkte jag och tog mig dit för ett litet snack.
Stället låg enligt uppgift vid en stor väg, och när jag kom fram blev jag lite förvånad över mängden trafik och alla bilmeckar och garage, inte direkt plejset man sätter sig ner med en kopp chai och söndagsbilagan. Handwash cafe letade jag efter.
Jag fann det. Min reaktion var väl något i stil med 'min stolthet är bra mycket viktigare än spargrisens hälsa och välfärd - inte en chans att jag ställer mig vid det där löpande bandet och tvättar bilar'.
Fast sen vart jag också lite fascinerad över att 30 pers stod och gnuggade såpa och vax på stadsjeepar enligt rullande bandprincipen. Men sälla mig till deras led hade jag ingen tanke på att göra.
Det visade sig dock strax att det fanns ett litet lunchfik typ i mitten av byggnaden och att detta minimala ställe typ serverar 200 mackor per sekund under lunchrusningen och att managern behövde en extra hand eller tre. Min plan är att undvika att jobba där längre än 2 veckor.
När jag blev tillfrågad om tidigare erfarenhet mumlade jag väl upp mina tidigare prestationer men utan att säga det jag tänkte: 'ja, jag har praoat fulltid på ett lunchcafé tidigare och det var nåt så pass jävla slitigt för min ömma 14-åriga kropp att jag sjukanmälde mig sista dagarna'. Vi får se hur det går nu då när man hårdnat till lite med åren.
Det här med att han behövde en eller tre extra händer ledde ju också till en sådan där lustig liten händelseutveckling värdig Seinfeldt eller liknande. Häromdagen sa tösen min stolt att hon skulle ha en trial day på fredag och att hon misstänkte att det skulle leda till en anställning.
- "jaha var?" frågade jag.
You guess it.
Vi får väl se hur det här går...
Trots att jag fortfarande inte varit inne city så har jag ändå fixat lite jobb(z). I första hand är jag rätt bra sugen på ett nybyggt café i mitt smultronställe Hawken Village, men det är inte så stor idé att gå runt och vänta på att dom ska bygga klart stället innan jag sysselsätter mig. Dessutom ger min svältande spargris ifrån sig varnande läten att så här kan vi inte fortsätta länge till.
Jag såg en annons som jag ringde upp och det var lite sparsmakat med information, men jag uppfattade namnet 'Handwash Cafe'. Det är ju ett litet udda namn kan man tycka, men vem vet tänkte jag och tog mig dit för ett litet snack.
Stället låg enligt uppgift vid en stor väg, och när jag kom fram blev jag lite förvånad över mängden trafik och alla bilmeckar och garage, inte direkt plejset man sätter sig ner med en kopp chai och söndagsbilagan. Handwash cafe letade jag efter.
Jag fann det. Min reaktion var väl något i stil med 'min stolthet är bra mycket viktigare än spargrisens hälsa och välfärd - inte en chans att jag ställer mig vid det där löpande bandet och tvättar bilar'.
Fast sen vart jag också lite fascinerad över att 30 pers stod och gnuggade såpa och vax på stadsjeepar enligt rullande bandprincipen. Men sälla mig till deras led hade jag ingen tanke på att göra.
Det visade sig dock strax att det fanns ett litet lunchfik typ i mitten av byggnaden och att detta minimala ställe typ serverar 200 mackor per sekund under lunchrusningen och att managern behövde en extra hand eller tre. Min plan är att undvika att jobba där längre än 2 veckor.
När jag blev tillfrågad om tidigare erfarenhet mumlade jag väl upp mina tidigare prestationer men utan att säga det jag tänkte: 'ja, jag har praoat fulltid på ett lunchcafé tidigare och det var nåt så pass jävla slitigt för min ömma 14-åriga kropp att jag sjukanmälde mig sista dagarna'. Vi får se hur det går nu då när man hårdnat till lite med åren.
Det här med att han behövde en eller tre extra händer ledde ju också till en sådan där lustig liten händelseutveckling värdig Seinfeldt eller liknande. Häromdagen sa tösen min stolt att hon skulle ha en trial day på fredag och att hon misstänkte att det skulle leda till en anställning.
- "jaha var?" frågade jag.
You guess it.
Vi får väl se hur det här går...
Subscribe to:
Posts (Atom)
