hoppas att batteriet räcker, för jag har mycket på lager att skriva. Problemet är att jag trots min lugnande (och batterislukande) indiska skiva känner en viss tidspress; vi får se hur det går.
The Art of Missioning
Mission; subst. ett uppdrag med givet mål.
To Mish'; förkortn. verb. att göra något bara för sakens skull.
Rätt så ofta har vi använt frasen 'Let's make a mish' eller 'We were out missioning'. En typisk runner-upp inför ett mish är att någon behöver hämtas eller något införskaffas. T.ex. var vi på fest i lördags. Att köra härifrån till festen i fråga tar cirkus 5 minuter. Dave plockade upp oss med bussen klockan 19 och framme var vi 21.
Vi hade väldigt mycket att göra som ni förstår, redan efter 45 minuter när vi svängde förbi festen en första vända visste vi att vi hade mycket kvar på göralistan. Jag och syster Jacqui stod inför valet att hoppa ur och gå till festen mot att sitta kvar i den rangliga bussen bara för att vara sociala.
Här tror jag en av dom större skillnaderna mellan folk i Australien och svenskar ligger. Aussien säger 'visst varför inte, jag hänger på eftersom jag inte egentligen har något annat att göra.' medan svensken bestämmer en tid då man ses på bussen och har dessförinnan allt färdigt och fixat. Hittills har jag avsagt mig min svenskhet och farit som ett rö för vinden mellan allt möjligt; tackat ja till alla inbjudningar och förslag, men idag började jag få andra tankar.
Till helgen ska jag antingen löpa i en tävling (som jag skrev upp mig för i brist på bättre) eller gå ut på någon slags hajk i någon nationalpark. Grejen var att idag i en stund av ensamhet började jag tänka att 'nää, helst vill jag bara vara hemma. Skriva dagbok och läsa Harry Potter. Smurfa runt i smutsiga mjukisar.' En anledning till att jag så tanklöst tackat ja till allt har varit för att undvika just ensamhet, ensamhet som bjuder in tankar som hemlängtan och tvivel.
Att jag nu medvetet söker en mållös åtminstone helg kanske tyder på att jag känner mig rätt hemma? Eller går jag ut på för djupt vatten nu?
Ett starkt minne av Australien jag har från när jag var 6-7 nånting var när jag utan simfärdighet kom på att jag ville gå på bottnen i hotellets pool, enbart för att det med säkerhet måste vara häftigare än det till och med såg ut) Med ett barns självsäkerhet inledde jag min undervattenspromenad på den sluttande bottnen. Utan tvivel höll jag andan och fortsatte gå framåt.
Grejen var att den här poolen likt flera andra har en djup och grund ände. Tänk dig att du går runt och blundar, och handlöst trillar ut för en trappa. Under vattnet. Smart som jag var skrek jag efter hjälp också under vattnet.
Nu slutade det här rätt lyckligt eftersom någon tapper inhemsk yngling fiskade upp mig i tid, men i efterhand förstod jag vikten, eller faran, med att vara för självsäker på sin sak. Därför bestämmer jag mig här och nu för att löpa det där jävla loppet eller gå på den sketna scoutpromenaden nu i helgen, just because.
Värst vad djupt det där blev då.... fattar ni? Djupt!
Quit while you're still ahead
Monday, July 30, 2007
Sunday, July 29, 2007
internt externskämt
här är något som bara några utvalda få förstår humorn i: alla utom de mest omedvetna känner ju till rysk champagne. Dock är det få som känner till australiensisk champagne; 'Passion Pop'
Jag älskar det namnet... passion pop... vid första nästa tillfälle jag har att tjäna på att vara romantisk kommer jag ha en pava passion pop i beredskap. 'Cause you can't fail when you have champagne, eh?
Jag älskar det namnet... passion pop... vid första nästa tillfälle jag har att tjäna på att vara romantisk kommer jag ha en pava passion pop i beredskap. 'Cause you can't fail when you have champagne, eh?
Friday, July 27, 2007
Chem. Bros - Right here, Right now
Jag läste mr. Schulmans blog häromdagen (det avlånga Rikets mest lästa), och utöver att jag ogillade den så märkte jag att han egentligen inte skrev något. Han bara rapporterade vad han gjorde för stunden, typ drack dyr sprit eller skrev inlägg på ett slott (vad fan är meningen med att skriva om att man skriver i ett slott om man inte skriver mer än det? Eller har jag missat poängen, som 60 år gammal konst som anses modern?)
Hur som helst hade jag tänkt plagiera konceptet och plocka lite fler stammisläsare så att jag kan börja med GoogleAdSense och tjäna extrapengar;
Så, I skrivande stund sitter jag och skriver i ett vardagsrum. Jag har sällskap, och vi ser på en film. Hur intressant är inte det? Låt mig berätta om kedjan av händelser som kulminerat i detta:
Det började när jag vaknade i morse, 10.30, käkade frukost och drack ett glas juice. Läste ett kapitel Harry Potter innan jag åkte till gallerian och köpte lite hygiengrejer. Det tog 5 minuter, kvar hade jag 55. Med den tiden impulsköpte jag kläder (eller, egentligen köpte jag dom för pengar, men men...) Sen köpte jag världenns äckligaste halva espresso för 24 riksdaler. Blev av en händelse upplockad av Jaki, vi åkte till hennes vän Jes och tittade på när hon hängde upp tvätt på linan. Sen åkte vi tre hem, och jag drack en kopp god kaffe. Sen åkte vi till en elektronikaffär där jag köpte 50 blanka skivor för 60 kronor, för att fira det billiga inköpspriset impulsköpte jag även en skiva med klassisk indisk musik.
Vi fräste tillbaka till Jes där vi fortsatte vår planlösa dag. Vi satte på min nya skiva med sitarr pling-plonk, vilket ledde till en helt annan stämning. Jaki visade på sin balansfärdighet med en kvast, och vips stod vi där och balanserade bambustänger och lyssnade på konstig musik. I ett flöde av flummighet gick vi ut i trädgården för vidare akrobatik (jag gjorde en fräsig stå-på-huvudet-manöver som gav mig jätteont i axlarna) Sen åt vi mandariner som växte på ett träd. Jes mamma kom ut och berömde musiken och våra konster. Sen började hon tyvärr prata om praktiska saker som veckans göralista och annat trivialt, så jag och Jaki bestämde oss för att "make tracks" (åka hem). På vägen ut kom Jaki på att hon glömt en grej, och vände för att gå tillbaka in. Ut kom hon både med grejen och Jes. Vidare hem.
Väl hemma åt jag en munk med både choklad och tuttifruttiströssel. I soffan låg (ligger) Darcy och ser ut som en st. Bernard, eftersom 4 (!) visdomständer drogs ut ur hans mun igår. Jag han just logga in på bloggen för att berätta om allt det spontant fantastiska jag gjort, när dörren ringde. In skuttade Dave, och vips som det var fann jag mig i en kamp för mitt liv i soffan. Dave hade upptäckt att jag är kittlig som få. Lika snabbt som han och Jordan stormat in var dom borta, och kvar är jag, Jaki, Jes och Darcy, tittandes på film.
That was about it. Allt snack i min vänskapskrets om att vi måste bli mer impulsiva framstår som patetiskt svenskt i min nya värld.
Obs, ingen av nämnda personer knarkar. Oroa dig inte mamma..
Hur som helst hade jag tänkt plagiera konceptet och plocka lite fler stammisläsare så att jag kan börja med GoogleAdSense och tjäna extrapengar;
Så, I skrivande stund sitter jag och skriver i ett vardagsrum. Jag har sällskap, och vi ser på en film. Hur intressant är inte det? Låt mig berätta om kedjan av händelser som kulminerat i detta:
Det började när jag vaknade i morse, 10.30, käkade frukost och drack ett glas juice. Läste ett kapitel Harry Potter innan jag åkte till gallerian och köpte lite hygiengrejer. Det tog 5 minuter, kvar hade jag 55. Med den tiden impulsköpte jag kläder (eller, egentligen köpte jag dom för pengar, men men...) Sen köpte jag världenns äckligaste halva espresso för 24 riksdaler. Blev av en händelse upplockad av Jaki, vi åkte till hennes vän Jes och tittade på när hon hängde upp tvätt på linan. Sen åkte vi tre hem, och jag drack en kopp god kaffe. Sen åkte vi till en elektronikaffär där jag köpte 50 blanka skivor för 60 kronor, för att fira det billiga inköpspriset impulsköpte jag även en skiva med klassisk indisk musik.
Vi fräste tillbaka till Jes där vi fortsatte vår planlösa dag. Vi satte på min nya skiva med sitarr pling-plonk, vilket ledde till en helt annan stämning. Jaki visade på sin balansfärdighet med en kvast, och vips stod vi där och balanserade bambustänger och lyssnade på konstig musik. I ett flöde av flummighet gick vi ut i trädgården för vidare akrobatik (jag gjorde en fräsig stå-på-huvudet-manöver som gav mig jätteont i axlarna) Sen åt vi mandariner som växte på ett träd. Jes mamma kom ut och berömde musiken och våra konster. Sen började hon tyvärr prata om praktiska saker som veckans göralista och annat trivialt, så jag och Jaki bestämde oss för att "make tracks" (åka hem). På vägen ut kom Jaki på att hon glömt en grej, och vände för att gå tillbaka in. Ut kom hon både med grejen och Jes. Vidare hem.
Väl hemma åt jag en munk med både choklad och tuttifruttiströssel. I soffan låg (ligger) Darcy och ser ut som en st. Bernard, eftersom 4 (!) visdomständer drogs ut ur hans mun igår. Jag han just logga in på bloggen för att berätta om allt det spontant fantastiska jag gjort, när dörren ringde. In skuttade Dave, och vips som det var fann jag mig i en kamp för mitt liv i soffan. Dave hade upptäckt att jag är kittlig som få. Lika snabbt som han och Jordan stormat in var dom borta, och kvar är jag, Jaki, Jes och Darcy, tittandes på film.
That was about it. Allt snack i min vänskapskrets om att vi måste bli mer impulsiva framstår som patetiskt svenskt i min nya värld.
Obs, ingen av nämnda personer knarkar. Oroa dig inte mamma..
Wednesday, July 25, 2007
Terra Australiensis
bah vilken ironi, jag har gått runt med en idé för ett bra inlägg (försöker ta tillvara på dom) men givetvis har tanken flytt mig innan jag hann hit. Just som jag klagat om detta fenomen på höglitterär nivå.
Så istället tänkte jag skriva om vad jag för tillfället tänker på. Hah, få inga smaskiga förhoppningar: det första jag tänkte på var jord. Australiensisk jord...
Den flaskan pekar på när den snurrat klart brukar ju få ta skeden i vacker mun (hjälpt av grupptryck, oftast) So here we go, I give youuuu Jord!
Den australiensiska jorden är ingen dassfärgad skit som framträder där inget annat finns, den är mustigt tegelröd och avnjuter en helt annan respekt från mig än den svenska. Som jag tidigare nämnt är det mesta i Sverige tråkigare och mer färglöst i jämförelse med vad som bjuds här ner. Gräset som växer i den röda jorden är tjockt och alltid gulnat och blekt. Det bildas ett ungefär två centimeter tjockt lager med samma konsistens som grönmossa ovanpå jorden, som utgörs av dött gräs och något annat jag inte kunnat identifiera; förmodligen fångar det upp vatten bättre.
På tal om regn, jag kom hit i vetskapen av att det är en allvarlig torka, och jag förväntade mig rent av ett afrikaklimat. Icke sa nicke, och Hampus frös från dag 1. Sen när jag kommit över det och intalat mig att nu slipper jag i alla fall regn, vad händer då? Det regnar, och som jag sagt: slumpen har dålig fantasi. Fast någon monsun var det inte, det var på sin höjd som en blomdusch.
Åter till jorden. Där svensk jord kännetäcknar åkermark och brist på utveckling, en själsfrände till bonden, så är den australiensiska jorden mer en påminnelse om att det här är en vild kontinent som människan inte varit på länge. Än finns det fler fläckar att täcka med bebyggelse så att säga
That was about it, I think...
That was about it, I think...Monday, July 23, 2007
vipassanā
- vipassanā
'insight', is the intuitive light flashing forth and exposing the truth of the impermanency, the suffering and the impersonal and unsubstantial nature of all corporeal and mental phenomena of existence
visst låter det stort och fint, men jag tror att fler än de som studerat och mediterat länge kan känna igen sig i det här - eller är det bara jag som lider av det här fenomenet:
- Som en fotoblixt utan det blir någon bild, vet jag att jag just fick en bra idé. Mer än en bra idé: jag kom på något stort, något viktigt (i alla fall för mig). Men det är allt jag vet, för jag glömde den ögonblicket jag fick den.
En mer retlig känsla vet jag inte. Direkt när jag läste det inledande stycket visste jag att jag behövde skriva detta inlägg, eftersom jag inte har en susning om hur länge jag kommer kunna hålla kvar tanken. Just av denna anledning har jag blivit flitig med att skriva in min dagbok, jag tror har kluddrat ner något i varje dag sen den införskaffades.
- anicca
is the first of the three characteristics of existence (tilakkhana, q.v.). It is from the fact of impermanence that, in most texts, the other two characteristics, suffering (dukkha) and not-self (anattā), are derived
"Impermanence of things is the rising, passing and changing of things, or the disappearance of things that have become or arisen. The meaning is that these things never persist in the same way, but that they are vanishing dissolving from moment to moment"
En liten introduktion i buddhistiska begrepp på språket Pali. Citaten är tagna från http://www.palikanon.com/english/wtb/dic_idx.html. Där står också referat till suttorna förklaringarna är tagna ur.
(och min dagbok införskaffades strax innan årets midsommar, så någon liten Strindberg är jag inte)
'insight', is the intuitive light flashing forth and exposing the truth of the impermanency, the suffering and the impersonal and unsubstantial nature of all corporeal and mental phenomena of existence
visst låter det stort och fint, men jag tror att fler än de som studerat och mediterat länge kan känna igen sig i det här - eller är det bara jag som lider av det här fenomenet:
- Som en fotoblixt utan det blir någon bild, vet jag att jag just fick en bra idé. Mer än en bra idé: jag kom på något stort, något viktigt (i alla fall för mig). Men det är allt jag vet, för jag glömde den ögonblicket jag fick den.
En mer retlig känsla vet jag inte. Direkt när jag läste det inledande stycket visste jag att jag behövde skriva detta inlägg, eftersom jag inte har en susning om hur länge jag kommer kunna hålla kvar tanken. Just av denna anledning har jag blivit flitig med att skriva in min dagbok, jag tror har kluddrat ner något i varje dag sen den införskaffades.
- anicca
is the first of the three characteristics of existence (tilakkhana, q.v.). It is from the fact of impermanence that, in most texts, the other two characteristics, suffering (dukkha) and not-self (anattā), are derived
"Impermanence of things is the rising, passing and changing of things, or the disappearance of things that have become or arisen. The meaning is that these things never persist in the same way, but that they are vanishing dissolving from moment to moment"
En liten introduktion i buddhistiska begrepp på språket Pali. Citaten är tagna från http://www.palikanon.com/english/wtb/dic_idx.html. Där står också referat till suttorna förklaringarna är tagna ur.
(och min dagbok införskaffades strax innan årets midsommar, så någon liten Strindberg är jag inte)
Thursday, July 19, 2007
den australiensiska dieten
tänkte berätta lite om maten här på min avlägsna kontinent, för särskilt lik den svenska är den inte. Kängurukorv, någon? No joke
Kängurur är inte en omhuldad nationalsymbol. Dom är skadedjur, stora kaniner. Dom är något man krockar bilen med och blir förbannad. En ohyra. En ohyra man kan göra korv på. Korven blir en mörk och hård sort, som en cabanoss utan smak. Ingen favorit för en finsmakande korvgourmet som jag (ja, jag har en liten förkärlek till korv, där den italienska fårkorven salsicia är favoriten) I övrigt är korvstandarden här hög, fast dom är betydligt lösare än där hemma.
Saker som korv, ägg, bacon och rostat bröd är populära till frukost. Gärna allt på en gång med lite tomatsås. Ketchup finns inte. Den gemensamma nämnaren är fetthalten. Stephen visar sin faderliga kärlek genom att laga mat åt familjen i ur och skur. Helst på grillen. Fast då äger han ju en grillaffär också, klart han har ett intresse för det. Helst grillar han en stor stek, men rätt så ofta får han dryga ut med lite lamm.
Målet är att alltid ha lite lagat kött över i kylen som man kan lägga på mackorna till skolan. Dagens lunch var en lamm- och avokadomacka med sallad på.
Om man tänker sig en svensk resturangtallrik köttbullar med potatismos, sås och sylt så tar moset och bullarna upp ca. 90% av tallriken. Här nere skulle fördelningen vara ungefär 45% böttkullar, 20% mos och resten tillbehör (minus 10% som utgörs av stekfett). Som ett exempel kan vi ta tillbehören till kvällens kotletter: harecouvair med smör, morötter med honung och en primitiv potatisgrattäng på ägg och smör, utan lök. Här nere hycklar man inte med GI-lögner eller sån smörja.
Eller jo, vi har ju faktiskt några flaskor low fat mjölk. 3,5% fett, till skillnad mot den vanliga halten på 7-8%(!).
En sak jag verkligen rekommenderar att leta upp i sverige är delikatessyogurt. Det är någon slags turkisk/grekisk gegga som har samma konsistens som gräddfil, fast mycket lenare. På den serverar man bär som hallon eller passionsfrukt. Det har blivit ett substitut för glass för mig, mumsfillibabba och smaskens fillibajs.
Som ni förstår lider jag inte av hunger här nere.
Kängurur är inte en omhuldad nationalsymbol. Dom är skadedjur, stora kaniner. Dom är något man krockar bilen med och blir förbannad. En ohyra. En ohyra man kan göra korv på. Korven blir en mörk och hård sort, som en cabanoss utan smak. Ingen favorit för en finsmakande korvgourmet som jag (ja, jag har en liten förkärlek till korv, där den italienska fårkorven salsicia är favoriten) I övrigt är korvstandarden här hög, fast dom är betydligt lösare än där hemma.
Saker som korv, ägg, bacon och rostat bröd är populära till frukost. Gärna allt på en gång med lite tomatsås. Ketchup finns inte. Den gemensamma nämnaren är fetthalten. Stephen visar sin faderliga kärlek genom att laga mat åt familjen i ur och skur. Helst på grillen. Fast då äger han ju en grillaffär också, klart han har ett intresse för det. Helst grillar han en stor stek, men rätt så ofta får han dryga ut med lite lamm.
Målet är att alltid ha lite lagat kött över i kylen som man kan lägga på mackorna till skolan. Dagens lunch var en lamm- och avokadomacka med sallad på.
Om man tänker sig en svensk resturangtallrik köttbullar med potatismos, sås och sylt så tar moset och bullarna upp ca. 90% av tallriken. Här nere skulle fördelningen vara ungefär 45% böttkullar, 20% mos och resten tillbehör (minus 10% som utgörs av stekfett). Som ett exempel kan vi ta tillbehören till kvällens kotletter: harecouvair med smör, morötter med honung och en primitiv potatisgrattäng på ägg och smör, utan lök. Här nere hycklar man inte med GI-lögner eller sån smörja.
Eller jo, vi har ju faktiskt några flaskor low fat mjölk. 3,5% fett, till skillnad mot den vanliga halten på 7-8%(!).
En sak jag verkligen rekommenderar att leta upp i sverige är delikatessyogurt. Det är någon slags turkisk/grekisk gegga som har samma konsistens som gräddfil, fast mycket lenare. På den serverar man bär som hallon eller passionsfrukt. Det har blivit ett substitut för glass för mig, mumsfillibabba och smaskens fillibajs.
Som ni förstår lider jag inte av hunger här nere.
Wednesday, July 18, 2007
now don't muck around kids
håhå jaja, jag sa till hemmabasen att jag nog väntar veckan ut innan jag författar ett mail om hur mina första skoldagar har varit, men jag kände bara för att hålla bloggen lite up-to-date. På engelskan idag var läraren noga med att gång på gång poängtera vilka fördelar författare som skämtar om sig själva får i sitt skrivande. Och den Australienska attityden; antingen drar man ner sig själv på en nivå man skämtar om, eller så gör andra det. På ens bekostnad.
Tyvärr har de flesta av mina skämt i skolan varit på skolans bekostnad, så som ett tecken på att jag ska 'bättra' mig lägger jag härmed ut en bild på mig själv i den omtalade skoluniformen:
Tyvärr har de flesta av mina skämt i skolan varit på skolans bekostnad, så som ett tecken på att jag ska 'bättra' mig lägger jag härmed ut en bild på mig själv i den omtalade skoluniformen:
(bättra mig från den jag är? Jag är egentligen på tok för nöjd med mig själv för att göra det...)
Så nu förväntar jag mig lite karmautjämning ärligt talat, liksom för att slippa elaka skämt från de andra pågarna. Är det bara jag eller ser jag lite ansträngd ut? Obekväm? iiiiinte då.
Den utlovade bilddagboken blir tyvärr inte eftersom husets snigelinternet kan tråka ut t.o.m. en efterbliven sköldpadda. Men jag ska försöka pilla in lite fler bilder här istället.
Måste skämta lite mer på min egen bekostnad.... se vad det får för positiva effekter...
Monday, July 16, 2007
ur askan i elden
Om det finns en låt som totalt hänför mig så är det öppningslåten på Alex Medinas EP 'Medusa EP'. ´Finns att kostnadsfritt ladda ner här: http://www.minimalnet.org/alex-medina-medusa-ep-meerestiefdigital002/
Jahapp, imorgon är det min första dag i min nya skola. Är det pirrigt? Hur känns det?
Vi kan hoppa tillbaka några timmar. Jag har just berättat för min vän hur jag var ensam kille på en fest med 20 basketbrudar (hey, sånt här händer inte ofta, klart man 'råkar' berätta det vid första tillfälle) Min slutknorr var att alla måste tro att jag var en svensk bög eftersom jag inte raggade det minsta lilla.
Hans slutknorr var bättre: "alla här hemma tror också att du är bög, eftersom du har åkt tusen miljoner mil för att gå på en skola med bara killar".
That's right. Hampus ska gå på pojkskola. Och ha skoluniform.
Min skoluniform är en begagnad historia. Den är använd, har lite konstig passform och luktar unk. Inte ens designen är snygg. Fast vad kan man förvänta sig för 7 dollar?
Idag hade jag ett litet möte med skolans rektor. Hampus visade sig från sin charmigaste sida och ansträngde sig så hårt för att artikulera engelskan att han fick huvudvärk. Toowoomba Grammar School påminner på något sätt om skolan i Harry Potter-filmerna med alla sina små torn och utbyggnader. Väntrummet till rektorns kontor pryds av diverse troféer som skolan under sina 132 år skrapat ihop. Med tanke på insamlingstiden kan man förvänta sig mer. Rektorn var väl en trevlig man på alla sätt och vis, men jag kunde ändå inte komma undan känslan av att han var lite... ja, vad ska man säga? Omedveten om omvärlden? Jag får klura lite på det här och kanske återkomma. En helt klart intressant man för den som utan skam sätter etiketter på folk är han.
Min plan var att ironisera och demonisera min skolsituation för att locka läsare som suktar efter surhumor á la Martin Kellerman, och visst måste jag medge att jag har ett helt klart gyllene upplägg: privatägd pojkskola i Toowoomba, skoluniform och konformitet.
Fast det känns lite som att skjuta tåfjutt på öppet mål, eller sparka på den liggande, att skämta om stackars Toowoomba Grammar School.
Wish me luck for tomorrow
Jahapp, imorgon är det min första dag i min nya skola. Är det pirrigt? Hur känns det?
Vi kan hoppa tillbaka några timmar. Jag har just berättat för min vän hur jag var ensam kille på en fest med 20 basketbrudar (hey, sånt här händer inte ofta, klart man 'råkar' berätta det vid första tillfälle) Min slutknorr var att alla måste tro att jag var en svensk bög eftersom jag inte raggade det minsta lilla.
Hans slutknorr var bättre: "alla här hemma tror också att du är bög, eftersom du har åkt tusen miljoner mil för att gå på en skola med bara killar".
That's right. Hampus ska gå på pojkskola. Och ha skoluniform.
Min skoluniform är en begagnad historia. Den är använd, har lite konstig passform och luktar unk. Inte ens designen är snygg. Fast vad kan man förvänta sig för 7 dollar?
Idag hade jag ett litet möte med skolans rektor. Hampus visade sig från sin charmigaste sida och ansträngde sig så hårt för att artikulera engelskan att han fick huvudvärk. Toowoomba Grammar School påminner på något sätt om skolan i Harry Potter-filmerna med alla sina små torn och utbyggnader. Väntrummet till rektorns kontor pryds av diverse troféer som skolan under sina 132 år skrapat ihop. Med tanke på insamlingstiden kan man förvänta sig mer. Rektorn var väl en trevlig man på alla sätt och vis, men jag kunde ändå inte komma undan känslan av att han var lite... ja, vad ska man säga? Omedveten om omvärlden? Jag får klura lite på det här och kanske återkomma. En helt klart intressant man för den som utan skam sätter etiketter på folk är han.
Min plan var att ironisera och demonisera min skolsituation för att locka läsare som suktar efter surhumor á la Martin Kellerman, och visst måste jag medge att jag har ett helt klart gyllene upplägg: privatägd pojkskola i Toowoomba, skoluniform och konformitet.
Fast det känns lite som att skjuta tåfjutt på öppet mål, eller sparka på den liggande, att skämta om stackars Toowoomba Grammar School.
Wish me luck for tomorrow
Thursday, July 12, 2007
mobilitet är nyckeln
jag sitter med min dator nästan lika mycket som jag gör hemma nu. Kanske för att det är vinterlov här, men ändå. Pratade med en annan utbytesstudent (över msn) om att vi kommer bli msn-nördar som läser dn.se och chattar på svenska istället för att t.ex. bli solbrända eller krama kängurur. Igår blev jag erbjuden att följa med ut och skjuta ihjäl kängurur i September, fast jag kan ärligt talat inte säga att jag är så värst sugen.
En sak Australien lärt mig är att bärbara datorer spöar skiten ur stationära any day of the week. Den här dagen började jag med att ta med datorn ner och käka lite frukost, och till min stora glädje hittade jag ett paket Kellogs Allbran som var så nyttigt att det såg ut som hundmat. Till skillnad från dom andra fettoflingorna med socker och honung på som finns i skafferiet som kallas för weightwatch och Iron Man... Hursomhelst, kostfiberfrulle med dn.se. How nice isn't that, eh?
Vidare med en rykande kopp te till min plats i soffan där jag gosar in mig i ett duntäcke och fortsätter med alla viktiga saker jag har på gång. Skriva blogginlägg till exempel.
En sak Australien lärt mig är att bärbara datorer spöar skiten ur stationära any day of the week. Den här dagen började jag med att ta med datorn ner och käka lite frukost, och till min stora glädje hittade jag ett paket Kellogs Allbran som var så nyttigt att det såg ut som hundmat. Till skillnad från dom andra fettoflingorna med socker och honung på som finns i skafferiet som kallas för weightwatch och Iron Man... Hursomhelst, kostfiberfrulle med dn.se. How nice isn't that, eh?
Vidare med en rykande kopp te till min plats i soffan där jag gosar in mig i ett duntäcke och fortsätter med alla viktiga saker jag har på gång. Skriva blogginlägg till exempel.
Wednesday, July 11, 2007
jämförelser leder till trubbel
Nu har jag bott i det lilla huset på 28 Katoomba Crescent i tre dagar, och känner mig redan rätt hemtam. Förmodligen för att huset är ett sånt där 70-tals funkishus där man känner sig hemma automatiskt. Eller för att alla är så snälla. Eller för att det så in i bomben påminner om ett annat hus jag gillar, fast tyvärr kommer jag inte på vilket.
Jag och Darcy pratade om känslan av att man ska göra något, men glömt vad, och kvar blir liksom en handling utan vilja, ett skal. Det är lite så det känns att bo här nere, att vagt känna igen allting men ändå inte. Frukten är annorlunda, fåglarna, växterna och himlen. Oftast känns det som att det är annorlunda till det bättre, fast ändå föredrar jag innerst inne sveriges lite mindre färgstarka variant av det. Jämför en tropisk kakadua med en jävla kråka... High life liksom.
Nu när min egen dator fungerar och jag kan smurfa in på msn hur jag vill har det blivit ett himla liv på min msn, i min mailkorg och på min myspace. Jag behövde åka till andra sidan jorden för att bli populär, yes!
Men det är i och för sig rätt roligt, jag gillar att uppdatera bloggen men har någon slags tvångstanke att jag måste ha något vettigt att skriva om (är det det som kallas för en känsla av kvalité?) Nu har jag massor att skriva om. Att bara åka till fruktaffären är ett äventyr i sig.
Men det är en enormt skön känsla av att bli förlåten för att man inte fattar allt och inte hänger med i alla svängar. När jag kommer hem måste jag komma ihåg att ge alla trögtänkta individer den kärlekskakan. Som igår t.ex: vi skulle ut och göra några ärenden, titta på skoluniform (beggad) och köpa några grejer. Jag förstod ungefär vad vi skulle göra, men att vi skulle just hit eller dit först hade jag inte en susning om. Att bara kliva ur bilen och vara helt blank, sen gå in i en affär som visar sig vara en second-hand butik och bara ställa om sig till köpa-kläder-mode sådär.
Jag har inte planerat mer än en timme framåt i flera dagar, it's awsome!
Jag är friiii som en fågel.... Friiii som en fååågel
En kul grej nu: jag är ensam hemma at the moment, och telefonen ringde nyss. Efter lite övervägande vågade jag mig på att svara. "At the Browns", och fick nåt mummel till svar. Men jag kunde uttyda orden 'Rescue Helicopter' och 'Sharon'. En olycka?! Nej det var tydligen någon insamling för en ny räddningshelikopter och dom ville åt Sharons surt förvärvade slantar. Men jag berättade att jag bara var en utbytesstudent och genast sken kvinnan i andra änden upp.
"Oh from where are you?"
"How do you like it here?"
"Will you go to high school?"
"Isn't it cold? Oh no, you're from Sweden right"
Ofta man börjar snacka skit med en telefonförsäljare i Sverige liksom, hah.
Jag och Darcy pratade om känslan av att man ska göra något, men glömt vad, och kvar blir liksom en handling utan vilja, ett skal. Det är lite så det känns att bo här nere, att vagt känna igen allting men ändå inte. Frukten är annorlunda, fåglarna, växterna och himlen. Oftast känns det som att det är annorlunda till det bättre, fast ändå föredrar jag innerst inne sveriges lite mindre färgstarka variant av det. Jämför en tropisk kakadua med en jävla kråka... High life liksom.
Nu när min egen dator fungerar och jag kan smurfa in på msn hur jag vill har det blivit ett himla liv på min msn, i min mailkorg och på min myspace. Jag behövde åka till andra sidan jorden för att bli populär, yes!
Men det är i och för sig rätt roligt, jag gillar att uppdatera bloggen men har någon slags tvångstanke att jag måste ha något vettigt att skriva om (är det det som kallas för en känsla av kvalité?) Nu har jag massor att skriva om. Att bara åka till fruktaffären är ett äventyr i sig.
Men det är en enormt skön känsla av att bli förlåten för att man inte fattar allt och inte hänger med i alla svängar. När jag kommer hem måste jag komma ihåg att ge alla trögtänkta individer den kärlekskakan. Som igår t.ex: vi skulle ut och göra några ärenden, titta på skoluniform (beggad) och köpa några grejer. Jag förstod ungefär vad vi skulle göra, men att vi skulle just hit eller dit först hade jag inte en susning om. Att bara kliva ur bilen och vara helt blank, sen gå in i en affär som visar sig vara en second-hand butik och bara ställa om sig till köpa-kläder-mode sådär.
Jag har inte planerat mer än en timme framåt i flera dagar, it's awsome!
Jag är friiii som en fågel.... Friiii som en fååågel
En kul grej nu: jag är ensam hemma at the moment, och telefonen ringde nyss. Efter lite övervägande vågade jag mig på att svara. "At the Browns", och fick nåt mummel till svar. Men jag kunde uttyda orden 'Rescue Helicopter' och 'Sharon'. En olycka?! Nej det var tydligen någon insamling för en ny räddningshelikopter och dom ville åt Sharons surt förvärvade slantar. Men jag berättade att jag bara var en utbytesstudent och genast sken kvinnan i andra änden upp.
"Oh from where are you?"
"How do you like it here?"
"Will you go to high school?"
"Isn't it cold? Oh no, you're from Sweden right"
Ofta man börjar snacka skit med en telefonförsäljare i Sverige liksom, hah.
9 Juli (tankar i en bil)
Nu sitter jag i en turkos liten bil mitt ute i den Australiensiska vischan. Vi är på väg "hem" till Toowoomba från Coolum Beach. Det är en ungefär tre timmar lång körning, fast det är inte så farligt när man har lite gott sällskap från Darcy och Jacki, godis och sjysst musik.
Landskapet här påminner mycket om Toscana i Italien: böljande, oändliga fält med ett och ett annat träd. Färgerna är beige, khaki och grönt. Himlen är betydligt ljusare här och alla konturer skarpare. Australien har världens äldsta berggrund, och på något sätt känns det här som en annan Tellus. Allt är annorlunda, växterna stenarna och djuren. Stämningen, folket och livet.
Ikväll är jag medbjuden till gitarristen i Darcys band. Det har varit rätt skönt att ha några dagar ensam med familjen för att lära känna dom och så, men nu det ska bli kul att träffa lite nytt folk. Som en bonus ska jag också pröva på den lokala drycken här, "goon". Det är något slags vinsubstitut som kostar 8 $ aus (ca. 50 kr) för 4 liter. Hur jävla illa låter inte det liksom?
Skolan börjar typ nästa vecka och det känns som jag har tusen grejer att hinna med innan. Någon slags intervju med min rektor. Jag kommer bli någon slags statussymbol för skolan, att ha en utbytesstudent från sverige, hur flashigt är inte det? Men rektorn är inte dum, han spelar säkert. Han vill kontrollera att jag har alla mina 46 kromosomer och så. Sen måste jag fixa en skoluniform, inget jag ser fram emot. För den är dyr. Och säkert skitful.
Nå väl, om två veckor är det någon slags kontrollträff i Brisbane för att se att alla utbytesstudenter sköter sig, ska bli kul att utbyta (skräck)historier med dom andra svenskarna. Även om jag i stort sett ogillar alla. Alla utom en, som jag verkligen ser fram emot att få träffa igen.
Juli 8 (en liten recap)
jaadu, var ska jag börja? Sen sist har jag tackat adjö till min hemö, packat och flugit i ca. 40 timmar och flyttat in i en helt ny familj. Sammanfattningsvis har nästan allt gått jättebra, jag trodde aldrig att man kunde ha så kul på Ekerö, och (tyvärr på ett vis) visade sig mina vänner sig från sin bästa sida. Jaha, nu kommer man ju sakna er också, jävligt bra det...
Jag hade 23 kg packning att ta med och 5 kg hand bagage, först trodde jag att det inte var nåt problem, men sen timman innan vi åkte till arlanda insåg jag att jag hade typ 10 kg övervikt som jag fick snabbanta. Då var den psykiska kollapsen nära, men det löste sig. En annan som däremot fick en psykisk kollaps var en kille som satt bredvid mig på planet, vi fick en sån extremt äcklig jävla turbulens att alla trodde vi skulle dö. Jag var läskigt nära att börja ge löften till gud för att få överleva, men lyckligtvis hann jag inte det innan planet stabiliserades. Hur som helst blev den här stackars killen helt livrädd och fick små skojiga piller av flygvärdinnorna. Dom fungerade perfekt, för han sov 10 timmar i sträck, och vaknade bara upp några gånger och fnissade lite innan han somnade om.
För att sedan snabbspola framåt ett par dagar så har jag haft fullt upp här. Jag vet inte om det är min värdfamiljs avsikt att hålla mig konstant sysselsatt, eller om dom bara är på gränsen till hyperaktiva, men jag har haft fullt upp. På ett bra sätt. Idag lärde Stephen (värdfader) mig att surfa. Vågorna var ideala, och förmodligen är Stephen en rätt bra instruktör, för jag lärde mig tydligen väldigt fort. Jag var på fötterna på tredje försöket : )
Dock slutade jag efter femte åket (haha säger man åk?), quit while you're still ahead sa jag. Hade sett Layer Cake kvällen innan.
Quit while you're still ahead.
Jag hade 23 kg packning att ta med och 5 kg hand bagage, först trodde jag att det inte var nåt problem, men sen timman innan vi åkte till arlanda insåg jag att jag hade typ 10 kg övervikt som jag fick snabbanta. Då var den psykiska kollapsen nära, men det löste sig. En annan som däremot fick en psykisk kollaps var en kille som satt bredvid mig på planet, vi fick en sån extremt äcklig jävla turbulens att alla trodde vi skulle dö. Jag var läskigt nära att börja ge löften till gud för att få överleva, men lyckligtvis hann jag inte det innan planet stabiliserades. Hur som helst blev den här stackars killen helt livrädd och fick små skojiga piller av flygvärdinnorna. Dom fungerade perfekt, för han sov 10 timmar i sträck, och vaknade bara upp några gånger och fnissade lite innan han somnade om.
För att sedan snabbspola framåt ett par dagar så har jag haft fullt upp här. Jag vet inte om det är min värdfamiljs avsikt att hålla mig konstant sysselsatt, eller om dom bara är på gränsen till hyperaktiva, men jag har haft fullt upp. På ett bra sätt. Idag lärde Stephen (värdfader) mig att surfa. Vågorna var ideala, och förmodligen är Stephen en rätt bra instruktör, för jag lärde mig tydligen väldigt fort. Jag var på fötterna på tredje försöket : )
Dock slutade jag efter femte åket (haha säger man åk?), quit while you're still ahead sa jag. Hade sett Layer Cake kvällen innan.
Quit while you're still ahead.
Monday, July 9, 2007
Geoffrey laerde mig en tuff laexa
kikar bara in lite, det aer lite technical problems haer down under. Har nagra inlaegg po min svenska dator som jag vill publicera. Satan vilken omstallning det har varit haer nere.. See you soon
Subscribe to:
Posts (Atom)
