undvik sömn; skriv en blogg

grymt störigt det här: jag minns inte exakt hur man ska koka ett ägg. Var det 6 eller 8 minuter som var perfekt för min smak? Började man räkna från att vattnet kokar eller det att ägget är ilagt? Spänningen är enorm.

Som en liten parentes kan nämnas att jag häromkvällen råkade hamna på Barfly för andra gången i mitt liv (jag och två andra vänner hade vägarna förbi där för några år sedan och jag tror att det blev min första klubbkväll någonsin faktisk). Stället var sig likt i alla avseenden, förutom då kanske att det nu är förbjudet att röka inomhus samt att klientelet kanske är liiite mer städat än när vi var där. Eller så kanske jag hade vuxit ifrån grodperspektivet så att säga. Dom spelade 'Nobody Cares About the Young Ones' även denna kväll, ca. 3 år senare, och nostalgin var enorm.

På vägen hem därifrån så kom en mystisk man upp till mig och vilje sälja glowsticks. Inte för att jag är riktigt säker på vad som hände men nu sitter jag hur som helst med ett självlysande armband runt vänster handled. Han verkade totalt jätteolidligt bajsnödig han försäljaren, speedad som fan var han och bara "kom igen köp en glowstick kom igen kom igen då". Jag övervägde transaktionen för en sekund medan han såg ut som att marken var glödande kol, det som avgjorde till fördel för lyspinnen var tanken på Charlie the Raver och vilken kick han får av sina glowsticks. Dessutom var det en bonus att bli av med allt mynthagel. Jag började räkna pence för pence, men jag blev avbruten av försäljaren som utbrast "jaja för fan det där räcker typ", tog pengarna och skyndade därifrån. Slängde en lila glowstick över axeln.

Jag fick en lila men ville ha en grön. Orättvisa värld.


För övrigt så går jag som en katt som het gröt och väntar på att vi ska flytta ut ur lägenheten som vi bor i nu, eftersom att det kommer att efterlämnas lite skönt loot till mig - ser fram emot skafferivaror, handdukar och i princip allt möjligt annat man kan hitta härinne. Funderar lite på att plocka med mig de fula gardinerna till mitt nästa ställe. Undrar hur vi gör med barskåpet?

Jag var och hälsade på i min nya lägenhet häromdagen också. Det kändes som en bra idé att kanske ha visat upp sig lite innan man kommer kånkades med sina prylar, och det visade sig vara så uppskattat att jag gjorde så att jag till och med fick ett glas juice i belöning. Sweet. Hur som helst så blev jag informerad om att försöka hålla fönstren stängda när jag inte var hemma, eftersom hon som bott i rummet innan mig hade fått sin laptop snodd p.g.a. ett öppet fönster. Hmmm...

Snart dags att knata till jobbet och gå förbi två av Camdens inofficiella sevärdheter, i alla fall i min värld; den första är den mystiska skylten som sitter till synes slumpmässigt utplacerad på en stor mur. Den är gul och stiliserad, typ som en caution-wet-floor-skylt, fast dess budskap är lite mer enigmatiskt och lite mindre handgripligt (fast fortfarande ytterst relevant här i livet):
'Warning: Death'
Bilden är en man med portfölj som blir träffad av en liten blixt i sitt bröst. Det ger mig en tankeställare, everytime.

Nästa sevärdhet är mannen som sitter vid ett bord på ett café nära där jag jobbar. Han sitter alltid framåtlutad och med benen i kors och röker rullcigg från en grön påse, och till synes gör han detta på heltid som en annan krigsveteran (brukar i mina fantasier inte alls utesluta detta). Den senaste veckan har han suttit där både klockan 10 när jag går till jobbet och klockan 22 när jag går hem. Good job man, du förbryllar mig maximalt.

hundarna

låt oss bli allvarliga för en stund









en av livets små gåtor

nyheterna

ja hujeda mig... fan jag inleder ju så gott som varje inlägg här med att låta som en åldring som försöker resa sig ur sin insuttna fotölj. Jag kanske skulle plocka upp det som en vana och göra det till mitt trademark, jag menar alla klagosånger låter mer finstämda ju fler år på nacken man har.

Nåja, dagens klagosång kommer att handla om en oljefläck i skafferiet på jobbet.
Hampus städar köket för natten och ser fram emot att gå hem sisådär 21.30, 30 minuter innan skiftet slutar - men är man klar så är man och då går man hem.

Hampus sopar golvet och förbereder för att moppa och släcka.

Hampus borstar lite i hörnet i skafferiet.

Borsten blir kladdig. Hampus blir ledsen.



Tänk dig att nån släppt en enlitersflaska med olivolja i golvet och det är ditt jobb att städa upp eländet. Eller förresten, tänk dig att det är industriell frityrolja som består av typ palmolja och kemikalier. Jag menar hur angriper man ens det problemet? Ska man skyffla upp det eller? På med gummihandskarna och fight fire with fire. Mer gift för att döda giftet. Jag rockade loss med en fet rengöringskemikalie vid kodnamn D10, löste upp oljemolekylerna och torkade med en trasa. Och blev klar först strax efter klockan 10.

Nåja, kunde varit värre. Det vara bara så typiskt att det till och med blev lustigt. I efterhand dock, det var inte ett dugg lustigt när jag stod på knä och geggade runt med skiten.

Slog upp en tidning idag och blev helt förstummad när jag vänt på första sidan. Två jävla tuttmodeller stod topless och smajlade rätt in i kameran, mitt i en seriös tidning (ja, eller hur seriösa man kan tycka att tidningarna är här - Amy Winehouse har en notis om sig dagligen oavsett tidning. Minst. Senast är att hennes ex mamma hade sålt ett kärleksbrev han skrev till henne, och Amy svarar med att stämma henne på £50 000 för 'copyright infrignement'). Drog mig till minne att sidan 3 på tidningar brukar ha utviksbrudar per tradition. Undrar om det är så varje dag eller bara på tisdagar. Britannias kåttisdag låter inte som något smickrande så dem torde spridit ut det över hela veckan för att lindra det lite kan man tycka.

Andra nyheter: Torys ledare Dave Cameron berättar om att det är kasst att hans 7-åriga son dog. Någon fotbollsspelare blev knivhuggen och kanske måste amputera sitt ben. En såpastjärnas pappa tog självmord - tidningen gjorde en poäng av att hennes rollkaraktär också hade det trassligt med sin farsa. Gordon Brown får _mycket_ skit för att han är 'osynlig' och uttalar sig om cricket och Michael Jackson istället för utlämnandet av Lockerbiebombaren till Libyen. Alla krönikörer och insändare skriker i kör att det är förjävligt att snubben får gå fri och Amerikaner arrangerar en bojkott av Skotska och Brittiska varor - och såvitt jag vet så går detta rätt obemärkt förbi i Sverige. Jag följer dn.se rätt noga och såg bara en notis om detta för några dagar sen, inte alls något om svallet i relationerna mellan Storbritannien och USA. Debatt pågår om NHS-systemet (National Health Service tror jag, typ socialförsäkring) samtidigt som tidningen beskriver Londons situation som 'den i the Wire' och avser gängvåldet som ökat drastiskt.

Nej här kan man inte sitta och skvallra hela natten. Måste sova lite också.

lägenheten

mama mia, what a day...

http://www.youtube.com/watch?v=HU2ftCitvyQ
den här låten är soundtracket till när min kropp sjunker ner i slowmotion på den lilla grå stolen framför min dator och jag andas ut ett segerandetag,

jaja, kom just hem efter att äntligen ha lämnat över en massa pengar till min nya landlord (värd?) för att få tillgång till ett rum i en av hans lägenheter, och för att göra en lång historia kort så kan vi säga att jag gått och oroat mig över detta i flera dagar nu eftersom att det handlat om en rätt stor summa pengar för hyra och förskott. Igår kväll så var jag tvungen att avbryta mig mitt i en msn-konversation med en polare bara för att bara skamskölja lite tourettesvatten över hur sketen min situation var för honom, det skulle inte fått mvg i grammatik men känsla och inlevelse står över sådant. Och så imorse när jag bara skulle göra det sista ledet i ekvationen - överföra pengar på swedbank.se - innan jag kunde gå till jobbet, jobba, ta ut pengar ur bankomat och betala för mig så höll jag på att sätta frukosten i halsen. Swedbanks fucking hemsida vägrar att fucking fungera. Allt annat fungerar fint - internet går till och med fort för ovanlighetens skull - men när jag vill gå in på swedbank.se för att sköta mina finanser så frågar ie om jag kanske har problem med min uppkoppling eller om jag har skrivit in fel adress.

NEJ DET HAR JAG INTE.

HAR DU?

Om jag inte hade betalat idag så hade hela dealen rykt och jag torskat det förskott jag redan betalat. Satan så gött det är att sjunka ner och andas ut. Öppna en liten seger-Tyskie. Lysna på The Make Up The Break Up av Bruno Pronsato. Skriva hur lättad jag är här.

Så nu har jag hur som helst nycklar till två olika lägenheter... kanske borde gå å introducera mig för folket i den andra snart.

Ärsch jag presenterar mig på min inflyttningsfest

addendum 2.10

hmm brev till päronen ja.. råkade snubbla över rocky-digital där de flesta av de första Rocky-stripparna ligger upplagda (om än i lite småstörigt litet format). Jävlar vilken blast from the past - och hey, jämfört med dagens Rocky så är ju dom första som diamanter jämförda med grus. Jag tror att jag kan ha varit runt tio bast när jag började låna albumen från Ekerös folkbibliotek och är tämligen säker på att de utgjort en rätt stor del av den uppfostran man tillgodogör sig från andra källor än sina föräldrar... Till detta så drar man av gamla sköna låtar i lurarna. Underworld - Born Slippy någon? I alla sina 9 minuters prakt.

Bara 300 strippar kvar nu och ett avsnitt trekkie-avsnitt innan jag ska sova

http://www.rocky-digital.com/serien/default.asp



skulle nog inte banga..

rummet

Jag sitter i mitt rum, och jag tänker beskriva det.

Eller sitter och sitter, jag halvligger i min säng med kroppen lutad mot kuddar mot väggen. Mellan mina fötter och den andra väggen uppskattar jag att det är 30-40 centimeter (när jag ligger raklång så har jag i alla fall några centimeter till godo mellan vägg-fötter-huvud-vägg). Madrassen är vit och täcket är vitt, kudden med, och det beror på att jag inte har några sängkläder att dra över dem men skitsamma för det matchar väggarna och tack gode gud för det för tre gånger två meter skulle appselut inte funka i någon anna färg än vit. Som dekoration mot det monokroma så har jag spridit ut lite kläder på golvet för att bryta liksom och på min fönsterbräda ligger en tjock pocketbok som en liten touch av intellektualitet. Jag både hatar och älskar mitt fönster: till dess positiva egenskaper hör att det ger mig luft och ljus, två saker jag värderar rätt högt här i livet, men till det negativa hör att det om de sena mornarna (de jag försöker sova på, typ från 8.30 och framåt) bringar mig ljud och värme. Värme är okej men inte när man redan har ett duntäcke, och ljud brukar jag gilla men inte när det härstammar från tre polacker som fyller en container med grus och alternativt lastar på en container med grus på en lastbil. Sånt ljud klarar jag mig utan när jag ligger i sängen.

Fast på det stora hela är det här ett jävligt mysigt rum som jag definitivt kommer att sakna, fast samtidigt vara tacksam över att jag inte behövt bo i längre än 5 veckor.

(notera att det bara är en tillfällighet att det är polacker som skyfflar grus. Jag ogillar per princip alla människor som skyfflar grus utanför mitt sovrumsfönster innnan klockan är 12 timmar slagen)

Faktum är att min ursprungliga plan var att skriva lite om jobbet och hur det som klassas till livets nödtorft egentligen kan sätta guldkant på tillvaron, men fuck it det får bli någon annan dag. Jag prioriterar att skicka päronen ett mail innan jag klämmer ett avsnitt Star Trek Voyager.

På tal om det, det kom en äldre herre med grått hår och skägg ikväll och beställde en Kronenburg. På hans svarta t-shirt satt ett uppenbart hemmagjort tryck med en sån där abstrakt astronomisk bild av en färgklick mot en svart bakgrund, och en blå text som löd "This is your universe" och "UCL" - så jag gjorde det enda rätta medan jag tappade ölen (inte i golvet) och frågade "so is that my universe there on your t-shirt?", men det sades i en mycket mer skämtsam snarare än sarkastisk ton än vad det verkar i skriven form.

Jojo så då snackade vi lite om det och han berättade glatt att det var temadagar på UCL (som jag förmodar är Londons universitet) om astronomi och att det var gratis föreläsningar å allt som kan tänkas ingå. Inte utan att ljuga sa jag att det definitivt lät intressant och att jag kanske skulle dyka upp imorgon på min lediga dag, men nu när jag väl är i min säng och eftersom jag känner mig själv så kommer jag nog bara vara hemma imorn, kanske springa en vända längs kanalen och klämma några avsnitt Star Trek för att fylla min dagliga dos av astronomi, och försöka bli klar med den senaste låten jag knåpat på. Easy life ända tills i övermorgon då the kitchen duties begins anew.

yeye

teologiska resonemang, bl.a.

finns det något roligare än att misshandla sin dygnsrytm? Sitter och dricker kaffe medan jag väntar på att tvättmaskinen ska tvätta klart mina kläder. Det vore skönt om den gjorde det någon gång idag, fast det känns inte så troligt eftersom vi får ett nytt kalenderdatum här om 30 minuter... Sen återstår bara att hoppas att kläderna torkar tills imorn också eftersom jag behöver dom på jobbet.

Om man tycker det är roligt att bruka våld på den cirkadiska rytmen så måste jag också rekommendera att göra saker och ting på svåra och omständiga sätt istället för lätta och hanterbara. "Tvätta på min lediga söndag?" Nej jag tar skiten på måndagkvällen när jag kommer hem klockan 22 istället. "Köpa frukostflingor och mjölk på vägen hem?" - Nej jag gör det... typ på vägen till jobbet imorn.

Jag är helt och hållet övertygad om min lämplighet att styra världen som enväldig härskare.

I och för sig så känns exemplen ovan mer som exempel på prokrastination än något annat. Procrastination is just like masturbation, it feels really good but sooner or later you realise that you have just fucked yourself. Ty med detta i åtanke skriver jag detta blogginlägg ikväll istället för imorgon, imorgon, imorgon..

En sak som är jävligt skön på jobbet är att prokrastination inte är ett alternativ. Får man en beställning på x olika tallrikar så är det underbart uteslutet att tänka "jag gör skiten sen". Det tog mig inte många gånger att inse det, men vad jag tycker mig börja skönja nu är ett mönster. Någon slags gudomlig hand som arbetar i bakgrunden och drar i våra marionettetrådar - så fort jag bestämmer mig för att äta pommes frittes istället för att diska så kommer en grupp på 23 kinesiska turister som alla ska ha fish and chips exakt fucking samtidigt, men när Mark (som för att uttrycka det lite flummigt kan kallas för min "faddersfigur") gör något liknande går han helt och hållet fri från gudomliga hämdaktioner. Förutom när han går ut för att rulla och röka en cigg, då kommer ze germans och för blitzkrieg i baren och ska alla ha ditt å datt att käka med Becks i stopet till.


tänk dig Kif-sucken så fort Mark sträcker sig efter tobakspåsen

Jag är av den bestämda åsikten att det finns något ovan oss som vakar över våra liv, styr över våra öden, och bestraffar oss för våra personliga brister.

Små personliga gudomligheter, typ som små totemdjur som hatar oss eller nåt.

Tvättmaskinen pustar fortfarande på.. toppen

romansen

jag har ofta lekt med tanken, och ofta lekt väldigt hårdhänt med den, på att på nytt börja skriva i denna blogg - och nu verkar det inte bättre än att jag kommer att återuppta vanan att skriva ner och visa upp det som kan kallas för mitt liv. Too bad, för jag hade önskat att den döda hunden för gott skulle få vila i frid, men nu är det något inom mig som skriker att den lilla stackaren förtjänar elchocker i hjärtat och en ny chans i livet. Här har ni den, den återuppstånde hunden

Vad har jag skrivit om tidigare? Bloggen startades några månader in i nådens år 2006 då jag skrev egentligen helt meningslösa saker som jag ansåg som övning inför bloggandets konst som skulle praktiseras när jag befann mig i Australien.

Jag for till Australien och bloggade. Och blev läst förvånansvärt nog. Och sen kom jag hem för att avsluta min av statens bjudna utbildning på gymnasiet - måste säg att det var ett jävla fint år för att komma så direkt efter den Australiensiska eskapaden - men jag hade inte det minsta spår av skrivlusta. I alla fall inte för allmänheten: mitt bibliotek av journaler utökades något men de skrifterna är av mer privat natur.

Det jag gillade att skriva om när jag var borta var alla nya intryck och mina reaktioner på dem, och nu måste väl erkännas att jag är i en liknande situation. Intrycken sveper över en som malströmmar och man kan inte annat göra än att acceptera det och flyta med och försöka hålla näsan över ytan. På mina många promenader i hennes majestäts huvudstad London har jag ofta tänkt ut små vitsiga saker att skriva om diverse vardagsföremål; bussar, vägguttag och liknande som trots att de är så lika de vi är vana vid i moderlandet ändå är så olika. En miljard putslustiga iakttagelser har jag redan hunnit glömma men nu är hunden i alla fall vid liv och redo att ta emot det som jag kan komma att stöta på eller ihop med.

För att vara uppriktig så kan skjälet till hundens återkomst mycket väl vara en hemlängtan och behovet av en känsla av kontakt med de jag håller kära på hemmaplanen, ett sätt att vara närvarande i min frånvaro, ett sätt att påminna om sig själv och dela med av erfarenheter, men å andra sidan är jag nog av naturen också en exhibitionist som gillar att bli läst och en människa som gillar att bli hörd.

Skit samma, här kommer i alla fall skrivas oavsett varför.



Det är en lördagkväll och jag är ledig imorgon, och mina flatmates (jag lovar och försäkrar att hålla engelskan till ett minimum, men 'rumskompisar' är inte rätt ord) är ute med någon bekant. Jag sitter med lånade högtalare och lyssnar på ett 15 minuter långt stycke som jag spelade in en natt för några veckor sedan när jag kom hem mer än lovligt glad i hatten och bestämde mig för att attackera klaviaturet som är kopplat till min dator. Jag ska dra igång ett live-set som innehåller denna mastodont av idioti av känslor bara för att se hur det går och hur det låter.

I framtiden hägrar två gig som jag samordnar med lokala barer, men på grund utav en viss brist på pengar så väljer jag att inte köpa någon ny musik att spela upp. Istället sveper jag genom nätet för att hitta gratisutgåvor under creative-commons-licenser, och hittills har jag varit väldigt framgångsrik med det om jag får säga det själv. En EP från en gammal hjälte under namnet d.soul har jag akvirerat, samt funnit en intressant musiker i ertbeerschnitzel.

Som sagt: skit samma. läs om du vill