lungis!

Vissa kände mig under aliaset Hampus Campus, och för dem betydde Campus något helt annat än vad den kommande veckans Hampus Campus kommer komma att representera. Campar-Hampus kanske man också skulle kunna kalla honom... Camping Hampus låter inte helt fel när jag tänker efter.

Jag har laddat upp med löst sittande och lätta trekvartsbrallor in absurdum och andra plagg som är lätta att bära. Åter igen står jag för 20-kilo-gränsen för mitt bagage och minnena flyger tillbaka som arga kråkor. Igår pajade jag vågen när jag vägde mina väskor (nej, dom är inte så tunga) och det är lite onajsigt att inte kunna veta exakt hur mycket allt väger. Hur kan 3 shorts, 6 tröjor och en handduk vara så tunga frågar jag mig när jag lassar på lite mer.

Jag konfererade just med min tältpartner (yes, det är lika sexigt som det låter) om vad vi ska ta med. Jag förklarade länge och väl för henne varför silvertejp är ett av mänsklighetens små genidrag och att vi absolut inte kan klara oss utan det den kommande veckan. När jag förde ämnet 'multi-purpose tool' på tal så sken hon upp och sa att hon minsann fått en sådan i julklapp. Sen visade det sig att det var hennes kusins idé och att den kom i en gullig liten gyllene hemgjord väska och att verktygen i princip var till för att fila naglarna eller hänga upp tavlor med. Nåväl vi hittar nog en konservöppnare på plats tänkte jag.

På matfronten bestämdes det att vi ska äta frukt och grönsaker otillagade. Har jag nämnt att denna juldag är den sista dagen jag äter kött tillräckligt många gånger?

[motiveringen till min pescatiarism är att det går åt 10 kg gröda för att producera ett kilo kött - den ekvationen funkar inte för stackars mamma Tellus]

Det har varit en rätt speciell dag idag. Jag ignorerade till stor del julkänslorna och städade ur min halva av rummet med robotlik effektivitet, känslorna kan jag bada i vid senare tillfälle tänkte jag när jag plockade ner allt jag äger här nere i en solblekt plastback. Idag har det varit mörkt och stormigt och jag njuter i fulla drag, guuu sån dramatisk sista dag innan avresa!

Nä ikväll bär det av till sängs tidigt för att komma ifatt med sömnunderskottet, för av någon anledning kom jag inte ikapp det minsta igår fastän jag var omänskligt trött. Kanske susade en massa religiösa energier runt i mig efter att jag var på midnattsmässa i kyrkan? Det var faktiskt en rätt fin upplevelse trots att jag är en typiskt sekulariserad och agnostisk svensk.

Kvar att göra som sista uppgift ikväll är att tacka föräldrarna (och mostern) för fina julklappar. Tack så hemskt mycket. Faktum var att alla presenterna satt som en smäck, extremt bra utdelning i år måste jag säga. Nu ska jag slänga iväg ett mail till Headquarters och sen slänga mig själv i sängen.

Peace, love & metta,
/H

anger management

vilket jävla svek! Jag är den enda i den här familjen som faktiskt gillar katten och klappar den då och då. Den får till och med ligga i mitt knä när den vill, trots att den är jobbig och försöker brottas med min laptop - så långt gick min kärlek till katten.

Igår snabbstädade jag min säng och såg verkligen fram emot att få krypa ner i min egna koj eftersom jag sovit lite varstans dagarna innan - speciellt eftersom jag bara sovit i en säng en kväll av flera. Altangolv (när jag var utelåst) och soffa har varit nivån annars. Gud vad skönt det skulle bli med min egna säng tänkte jag.

Jag kröp ner och en min av välbehag spred sig över mitt ansikte. Efter att jag vänt mig en eller två gånger började jag undra om det var fuktigt i min säng, för nåt var det definitivt. Hade jag spillt på benet i badrummet eller något? Jag undersökte med handen och ju större område jag strök efter desto blötare blev den. Det luktade inte gott. Mitt ben var blött.

Det blev soffan ännu en kväll för Hampus. Plockade med mig ett extratäcke och la mig där (fortfarande fuktig) i skinnsoffan. Friktionen mellan kattpissigt ben och läder gav upphov till ljud som väckte vår gäst som sov i den andra soffan, fast jag tyckte det var så synd om mig att jag faktiskt sket i det.

Kattjävel att pissa i min säng bara för att jag är borta några dagar alltså... Kattfan ska vara jävligt glad att jag åker bort i några veckor i övermorgon, för annars skulle den få smaka på lite Divine Retribution, 'cause I AM THE LORD - Samuel Motherfuckin' L skulle fan stämt mig för upphovsrättbrott om han skulle se min hämdaktion, så grymt hade det varit.

Men men, nu får man ju respektera julefriden och låta katten leva en liten stund till. Lucky bastard...

superviktigt

Igår sov jag från 20.30 till 11.00, det är minst sagt ett hårt liv jag lever här nere. Igår var livet så pass eländigt att internet var paj. Det var mitt fel, för jag hade pillat runt med kontakterna under bordet. Jag löste mitt självförvållade problem helt själv senare på dagen, och satan så dum jag kände mig över att ha gått runt och knytit näven i fickan i onödan hela dagen.

Istället hade jag på dagen fått ägna mig åt lite fysisk aktivitet, jag städade nämligen mest hela dagen. No joke, städa upp och städa ut. Göra klart för att packa väskan och åka bort, en ytterst behaglig känsla.

Kan dock nämna att jag i förrgår ägnade mig åt än mer fysisk aktivitet eftersom vi åkte vattenskidor. Den dagens lilla succé var när jag kom upp på en vattenskida, ich bin der meister, ja. Darcy var snäppet grymmare och jobbade på att åka skidor utan skidor. You heard it, åka barfota liksom.

Haha, fan vad han slog sig! Vad kan man vänta sig? Stephen, hans far, sa att han ådragit sig hjärnskakning 4 gånger innan han bemästrade barfotaåket. Darcy klarade sig igår från sin andra hjärnskakning, men han vart rätt illa tilltygad ändå. Vi har ett perfekt filmklipp på när stackaren hugger sig i foten med skidan för att sen göra magplask i 43 miles per hour. Sen blev han solbränd.

På dagens agenda står 5 punkter varav en är lite av en joker. Jag ska

1. Se på Trainspotting
2. Städa lite mer
3. knata ner till denna metropols aldrig sovande kärna och inhandla julklappar. Själv. Och ha roligt. Om pengarna räcker ska jag belöna mig själv med kaffe.
4. Springa trots träningsvärk och muskelvärk.
5. Göra vad Emma tar med mig på. Kan bli lite vad som helst det

Bäst att börja tidigt när man har ett så här späckat schema tänkte jag och klev hurtigt upp klockan åtta på morgonen. Kvar återstår frågan hur ska jag lyckas pilla in 280 mb övermänsklig techno där jag inte har plats alls. Ser ut som att Sven Väth och Richie H får maka på sig... Synd..

Mastering Swedish

det här är ju helt underbar underhållning så här om kvällskvisten;
http://www.youtube.com/watch?v=vcyTREVzRwI&feature=related

'Gul gurka är gaalet god'

Nu har ni fått en inblick i hur det kan låta här nere när jag lär ut profaniteter och annat av intresse.

om du bara kunde föreställa dig mitt heliopolis

haha av alla sjuka cravings man kan ha så längtar jag efter att läsa Pettson & Findus-böcker nåt så otroligt nu. Mitt lilla hjärta trånar så efter de där fina skymningsbilderna i boken när de går ut och fiskar, där mucklorna sitter i träden och vinkar. Och Findus födelsedag sen också... jag vill ut på landet.

Ikväll har det varit varmt och kvalmigt, förmodligen är det första kvällen i mitt liv jag svettats trots att solen sedan länge har gått ner. Jag sitter här med lite dåligt samvete för att jag inte slängt upp mitt lilla Adelaidereportage än, men man får ju krupp när man försöker ladda upp bilder här på bloggspot, så jag skjuter det framför mig (prokrastinerar).

Utöver att man blir mer frustrerad av bilduppladdningen än av att sitta fastklämd i ett brinnande bilvrak så har jag också funnit annat att sysselsätta mig med, jag har nämligen slängt mig på musiken i ett nytt försök. Häromdagen fick jag tag på en mix av min chilenske gud Villalobos när han snurrade vax på Fabric, och då var det som att något i mig brast när jag lyssnade på den.

Det var inte direkt så att jag slet av mig hörlurarna och vände mig om och grät där i sängen där jag låg och lyssnade, utan det var snarare som om en ballong som fyllts med för mycket luft. 'Nu orkar jag fan inte hålla mig längre' tänkte jag och panikpiratade Cubase. Jag plockade hem några gratisVST:s från nätet medan jag väntade, och sen var det bara att tuta och köra.

Resultatet av en kväll, en förmiddag och tre koppar kaffe blev detta;

2.31, Heliopolis - http://www.internetdj.com/artists.php?op=stream&song=42770

Alternativt kan du scrolla ner i den lilla mediespelaren här på sidan och checka. Det är ju inte direkt något mästerverk jag skapat, men tar man hänsyn till tiden och medlen är det faktiskt en rätt sjysst prestation.

Undrar om mitt skrivande kommer bli lidande på grund av att jag nu har ett till sätt att kanalisera kreativitet? Rätt ofta känns det som att kreativitet finns som i en begränsad kvantitet i oss/mig (som mana för oss nerds), fast kanske får man lite mer varje gång man levlar upp efter att ha presterat något bra?

Imorgon ska jag uppsöka en Justice of the Peace. Mitt svenska sinne kan fortfarande inte greppa kombinationen av ord: rättvisa av freden. Hur som helst så är detta inte ett parapoetiskt uttryck någon haschtomte vispade ihop när han var in the zone, utan en Justice of the Peace är en person som har någon slags auktoritet som påminner om en byäldstes. Med denna auktoritet kan personen underteckna diverse juridiska dokument, och i mitt fall handlar det om en kopia av fotosidan i mitt pass.

Jag kan inte sluta fantisera om att jag får en quest av man med grått skägg som typ går ut på att döda en drake i en grotta strax utanför staden, eller ta reda på varför vattnet i brunnen är förgiftat, innan jag kan få min kopia bevittnad. Skulle ju faktiskt vara rätt grymt med både lite guld och xp nu när jag tänker efter. Resebudget och mer mana liksom.

Okej, om jag ska vara uppriktig så har jag skrivit detta bara för att jag tagit en paus i musiserandet för att hörlurarna blev för tunga på skallen. Nu börjar det bli dags igen, så tack för mig för ikväll.

/H

velocipeden

nu är det så att jag haft lyckan att två morgnar i rad vara uppe och promenerat i den arla morgonstunden här nere i Australien. Personligen är jag en människa som föredrar soluppgång över solnedgång så det passar mig fint att vara ute och knata så här dags. Det är vindstilla och alla utom morgonfåglarna och jag sover tungt, oh the tranquility

Fast det finns fler som är uppe så här dags. Precis som superhjältar i sina kostymer på natten är dessa människor iförda sina kostymer när det är ute och uppfyller sig själva på morgonen. Man kan urtyda två underarter av dessa medtrafikanter på morgonkvisten: de med pensionärsmage och de med kontorskropp. Har man pensionärsmage brukar man ofta ha ett charmerande grått skägg och långärmad tajt topp, och har man kontorskropp sitter det ofta ett par glasögon på näsan och en fet klocka på armen. Ärmarna slutar innan de kommit mer än halvvägs ner för biceps.

Vad dessa män cyklar ifrån kan vi bara drömma om, men att de har lockande mål att nå kan vi vara säkra på. De äldsta och mest härdade är uppe så pass tidigt som klockan fem insnörda och istyrda i sina spandexkostymer när de förstulet trampar på pedalerna, och att de har viljekraft att gå upp så tidigt oavsett veckodag är något jag beundrar dem för.

Efter en timme eller så kommer den andra vågen, ungtupparna. De här storfräsarna tar sig minsann en liten sovmorgon, men de vet att de ändå kan cykla ifatt eftersom deras hojar är snäppet modernare med fler attiraljer. Dessa medelåldersmän jagar/flyr oftast i grupper om tre, där sällskapet blir som en brasklapp att stiga upp från sängen på morgonen. Dessutom kan kontorskvaller utbytas, t.ex. vad som hände på personalfesten eller vem som pajade kopiatorn.

Det känns som att jag vänt på en sten ute i skogen. Tänk att det finns så mycket som vi vet så litet om...


För övrigt kan jag informera er om att om man går barfota på gamla asfaltsvägar i mer än 30 minuter så får man blåsor under fötterna. Dessa gör ont.

ett litet ode till mina gröna skor

jag minns det nästan som igår när jag och min mamma traskade Gamla Brogatan ner och letade efter ett par skor. Ja, jag var en av de många, många små grabbar som tog med morsan dit. Ska det vara coola märken som kostar mer än vad veckopengen räcker till får man gott svälja den lilla stolthet man hade och ta med sig moderskapet. Jag tror det var det första och sista besöket för mig där, men kvar som ett minne har jag mina gröna skor.

Mina skor är sådana som gemene man skulle klassifiera som 'skejtskor'. Dom är gröna av en aningens mörk, skogig nyans och insidan är varmt gul. På plösen som är så pass tjock att den förmodligen kan stoppa kulor är en gul dödskalle broderad. Riktigt badass.

Fan vad mina skor är snygga.

Likt så mycket annat man uttrycker sin förfinade uppskattning för så har mina skor blivit bättre med åldern, åldrats med värdighet. Dom har samlat på sig sina små skråmor och skavanker som tjänar som minnen, t.ex. den där vita fläcken på vänster häl som kom till när jag och svågern var och målade på hans landställe. Jag kan inte annat än att bli lite imponerad över vart jag gått med dessa skor, bl.a. Italien, England, Mauritius, Danmark, Tyskland, och Australien. Tänk så många olika underlag och sorters skit mina skor traskat i.

Sulorna är lösa, hälarna är sönderslitna. Snörena är noppiga och skulle man göra ett försök att faktiskt knyta skorna skulle dem förmodligen dö. Mönstringen på undersidan är blankslipad och har på flera håll spruckit, jag är just i färd med att laga med silvertejp.

Men tro det eller ej, än luktar dem helt okej och sitter bekvämare än någonsin. Jag älskar mina skor, och när dem slutgiltligen dör ska jag begrava dem i min trädgård.

startgropar eller bara en bombkrater?

yes yes, hemkommen från staten South Australia och har just fått alla brådskande affärer här avklarade (pussat flickan, stökat till i rummet igen, men dock inte hittat någon kudde att sova med. Ihoprullad handduk är inget bra substitut kan jag ju säga)

Så jag vaknade med en snäppet mer skev nacke, och illamående var jag till på köpet. Det första jag gjorde igår när jag kom hem var att skriva ner en lista över mina diverse to-do's och det första jag gjorde idag när jag vaknade var att fundera på hur många jag skulle få avklarade. Tyvärr vart jag helt överväldigad av den digra listan (så går det när man försöker vara strukturerad, då ser man ju bara hur mycket skit man faktiskt har att göra) så jag gjorde ingenting i några timmar. Efter två samtal till immigrationsmyndigheten bestämde jag mig att denna onsdag skulle bli en skrivandets dag.

På skrivaragendan står julbrev hem, blogg, och ett gammalt hederlig e-mail hem. Bråttom som fan är det med julbrevet eftersom det tar 10 dagar för det att komma fram. Jag har redan lite kasst samvete över att det kommer komma fram den 22:a. Dessutom känns det rätt brått med att skriva om Adelaide eftersom minnen tynar bort snabbare än man tror. Det vanliga mailet hem till päronen har jag ingen annan tidspress på mer än att vi inte hörts av på länge, så det är liksom jag själv som piskar mig framåt där.

Nä nu är det dags att ta tag i det här. Skriva om Adelaide tänker jag göra först eftersom det förmodligen kommer bli som en övning och uppvärmning inför mitt julklappsbrev, och jag tänker till och med vara så snitsig att jag skriver om det i ett annat inlägg - ibland är det ju ingen hejd på mig, jag vet...

vingklippt skrift

halli hallo. Nu sitter jag och skriver po Faster Chrissies dator har i Adelaide. Forst av allt vill jag bara skryta lite med min utsikt, jag kan namligen sa fort som kreativiteten sinar flytta blicken 30 centimeter ovan skarmen och skada ut over havet for att invanta nasta ide. Ja sa sa coolt bor jag - skryt skryt skryt,

Jag tanker i alla fall inte bli langvarig (man far ju for fan bubblor i skallen av att skriva med ett sant har tangentbord). Dessutom ar jag hungrig som en annorektisk varg, och att det luktar skaldjurslasagne i hela huset gor inte saken baetter. Prognosen ar att den blir klar om 20-30 minuter.

Det var ocksa vad den var for 30 minuter sen.

Visste du att ett engelskt tangentbord har en speciell knapp for semikolon, men man maste halla inne shift for att fo ett vanligt kolon? Jag som trodde det bara var jag i hela varlden (och typ tvo poeter) som anvande semikolon.

Om tva veckor ar det julafton. For er. Jag far vanta en dag till. Undrar vad jag kommer gora den 24:e? Typ pilla mig i naveln och onska att jag i alla fall var hemma i mitt kok och att det var den 23:e, titta po julteve och stoka lite.

Jag skulle ju i och for sig kunna vara lite produktiv i stallet och forsoka klura ut hur jag ska losa detta problem: jag har lovat bort mig till 'A hidden valley in the Queensland hinterlands' klockan 12 den 26:e. Jag har for tillfallet valdigt lite aning om hur jag ska ta mig dit, mer an att jag behover go upp tidigt tidigt den morgonen...

Dagen efter juldagen reser jag bort for ett tag. 26:e till 2:a Januari ar det Woodford, darefter en natt i Brisbane (eller nat, typ) innan jag flyger till Christchurch, Nya Zealand. Dar kan jag med lite tur stanna till den 20:e/21:a for att flyga hem till Big Day Out den 22:a och se mr. De La Rocha slappa los po scen, och kanske till och med hinna med Carl Cox i nat talt.

Det kan alltso potentiellt bli 4 veckor ute po luffen, och det ar val formodligen det anda jag kommer skriva om fram tills dess. Det och hur skevt det ar att fira jul i stekande varme och langta efter att aka snoplanka.

For ovrigt sag jag nyss en helt grym aussiekomiker, Carl Barron:
http://youtube.com/watch?v=4D6Ccd0z6HQ&feature=related
- det har klippet ar helt random och jag har inte ens tittat po det, men jag kunde inte hitta det jag letade efter. I det klippet sitter han och spelar piano medan han berattar om nar han gick till en psykolog.
'How do you find your dad?'
- 'Well, I'd go DAAAD'
'What would you say if he was here today?'
- 'The bloody hell are you doing here?'
'What are you searching for in life?'
- 'A one-ended stick'

jaja, imorgon flyger jag tillbaka hem till fjallet, och hur najs Adelaide an varit (don't worry, jag kommer nog skriva nat langt om det aventyret) so ska det ando bli skont att komma hem och ladda om i tva veckor innan det bar av igen.

Kopa julklappar behover jag ockso gora...
/H

on the road again

klockan är nu 3.45 lokal tid, och om en kvart bär det iväg. Kosan är styrd mot Adelaide och omnejd där jag som en osedvanligt lyckosam påge som ska få se en massa aborigingrejs som 'vanliga' turister inte får se. Jag kommer bo 4 dagar i ett hus på stranden och sedan 4 dagar lite varstans ute i bushen, och jag misstänker att jag kommer ha käkat minst en sån där fet, grillad larv innan jag kommer hem den 11:e December.

Väl hemma igen har jag två veckor på mig innan nästa äventyr startar, men jag tänker inte gå in på detalj hur det nu. Planen är i alla fall i grova slängar att den 26:e åker jag ner och jobbar som volontär på Woodfordfestivalen (kultur och 65000 hippies) innan jag studsar vidare till Nya Zealand den tredje Januari. Där stannar jag hur länge jag känner för, men hoppas att jag kan få två grymma veckor.

Nåväl, ni får hålla till godo utan mig i en vecka. Nu måste jag packa klart necessären.

laters,
/H