mmm sådärja; sitter ensam uppe i huset och pillar på datorn. Idag var det första gången på väldigt länge jag köpte cd-skivor. Jag började i tidiga år min musiklysnarkarriär på lagligt vis men gled så sakterliga in på nedladdningssvängen - The dark side is tempting, yes. Jag utvecklade en för specialiserad musiksmak för att ladda ner och blev tvungen att börja köpa nedladdningar istället. Men här nere är internet inte att lita på, så då får man vackert ta och kliva några steg bakåt i sin utveckling.
Dagens fångst var två Manu Chao-skivor och en Mano Negro, och det känns bara så mycket roligare att faktiskt ha en skiva med ett konvolut att bläddra i än att ha en sketen mp3. Just nu lysnar jag på Clandestino och har huvudet fyllt av illustrationerna från konvolutet. Rött och gult.
Men hur som helst ville jag hylla staden jag spenderade min dag i, Brisbane. Brisbane har en lustig historia; du vet ju hur Australien kolonialiserades av folk dömda för brott. Om det hände sig så att någon tappade humöret och mördade en medmänniska i sitt friluftsfängelse så skickades denne till Brisbane för ytterligare uppläxning. Idag kryllar staden av kineser och kallas för Brisbasia. Alla skyltar här har alternativ textning på kinaskrift, och jag menar verkligen alla. Asiaterna har inte blivit förvisade till nåt eget mörkt hörn, utan här är även paradgatan kinesanpassad.
På ett sätt önskar jag att Stockholm kunde införa textning på arabiska så att det skulle kännas lite mer metropoliskt, lite mer som the Big Apple. Fast i vårat fall blir det nog mer 'den lilla daddeln'...
Men åter till Brisbane, där stadskärnan är en arkitekts våta dröm med glas, betong och slingerväxter och kransorterna är spontana och oplanerade och helt enkelt supercharmiga. Jag ska inte ens börja prata om Southbank och vattnet så jag tror jag bara visar några bilder istället.
Southbanks allé
Så jag gillar Brisbane helt enkelt. Fast tyvärr ringer det i mitt högra öra, för vi gick på en AFL-match (Australian Football League) och precis som förra gången satt samme man snett bakom mig till höger. Mannen i fråga har en kroppshydda som en valross och en röst som en förbannad mistlur. En gäll jävla mistlur. Han är inte rädd för att använda den, och inte heller är han blyg för att dela med sig av sina åsikter. Domarna är dumma i huvudet och Timmy ska ha bollen är hans filosofi.
håhå jaja, nu börjar klockan klämta - det är ju en dag i morgon också...
För övrigt fick jag en idé till ett manus om en man som återföds till sin egen far, hur grym historia skulle inte det kunna bli?
No comments:
Post a Comment