typ Sankhara, å shit...

rubriken är typ ett helgerån, men hey, man får inte ta saker för seriöst

heh, jag kanske är en idiot som bloggar istället för att skriva tal på engelska som ska lämnas in snarast.
Eller så kanske jag inte är en idiot just för att jag tar mig tid att göra det jag vill.
Eller så kanske är jag en idiot för att jag dricker kaffe för att hålla mig vaken så jag kan göra båda sakerna ikväll...
Eller så kanske jag är en idiot för att jag förlorar mig i tankegångar som inte leder någonstans, utan bara mynnar ut i tunnare och tunnare trådar, som ett fransigt snöre...
Eller så kanske jag inte är en idiot för att jag resonerar så pass mycket...
Eller så kanske...

Jaadu, men kanske är jag inte en idiot eftersom jag tänker skriva om relaterade saker, nämligen det svängelska språket. Jag har redan klarlagt att jag på något sätt är stolt över min (rätt breda) accent, och hur den samspelar med mitt (rätt breda) ordföråd. Äntligen är jag så där charmigt utländsk!

Eller så är jag en skicklig idiot, en secret agent, eftersom jag i princip kan rättfärdiga allt för mig själv.

Hur som helst hade jag tänkt vara mer allmänbildande än navelskådande och berätta något du inte lär dig i skolan; Dock tror jag att fenomenet är isolerat till Australiensiska; nämligen att man lägger till 'R' efter vokaler. Ju bredare dialekt du har, vilket ofta beror på hur långt norr och/eller väst du kommer ifrån, desto mer R lägger du till.

I have an idear about something
I made a drawring
You get the picture...rrrr...

Dessa R tjänar inte alltid syftet att utgöra en konsonantbrygga mellan vokaler, utan finns ofta där bara för att. Kanske är det just Aussiesarna som känner precis som jag angående att bli definierad utifrån sitt språk?

Nu ämne nummer två; när du handgripligen (?) tänker med ditt språk. Jag har lyckats märka tre och en halv sorters tänkande inuti mitt huvud:
- Tänkande på svenska, som oftast förekommer efter jag läst/skrivit svenska, när jag tänker på känslosamma saker eller när jag helt enkelt är lat.
- Tänkande på engelska dominerar för tillfället, dock börjar jag ofta en tankegång på svenska men styr över den på engelska. Tyvärr känns mitt tänkande på engelska en bit handikappat, men handikappat på ett skönt sätt. En gång läste jag en bok om en ung man som insåg att hans intelligens var roten till hans olycka, och började 'bekämpa' sin intelligens. Nej mitt självförtroende är det inget fel på, hur så?
- Vi tar nummer tre och en halv nu, för den är mest en parentes. Det svängelska tänkandet är helt enkelt lika delar svenska och engelska blandat. När jag såg en intervju med Victoria Silverstedt på Ett Herrans Liv blev jag tvärförbannad på blondinen, men nu förstår jag henne. Tyvärr hittade jag inte klippet på youtube, men här är en sketch ur det programmet. You can do the rest with your imagination. Filip har förövrigt en till stor del identisk randig tröja som jag har.
>http://youtube.com/watch?v=0j7kT0IQOFI

- The interesting one: det språklösa tänkandet. Jag har inte riktigt lyckas bena ut det här, men rätt ofta inser jag att jag tänkt något men inte kan minnas på vilket språk jag tänkt, eller hur jag formulerade mig. Intuitivt tänkande kanske vi kan kalla det. Först fick jag känslan av att den här sortens tänkande var den bästa, att man var intuitiv och direkt - man hade transcenderat tänkande och var helt enkelt bara Buddhasmart. Men nu tror jag snarare att det är den sämsta sortens tänkande. Att det är slentrian och inte mycket mer än en grund för mer advancerade resonemang du inte fortsätter. 'Jag lägger en sten där jag ämnar en katedral', för att låna Daniel Kellermans ord. Stackars Daniel, bror till Martin som stjäl allt rampljus. Fast kanske det spär på Daniels outsiderkonstnärsskap, och så fort han blir känd så blir han lika intressant som typ Lasse Åberg.

Okej det där var en rätt random koppling, men jag försvarar mig med att säga att man lever lite 'mer' under tiden man svävar (ut).

Sväva är ett vackert ord... Flumhippien slår till igen!
Men han svävar, han svävar...

[Drogskämt här]

Back to track; detta tänkande (det språklösa) har jag funnit förekomma mest när jag är under stress, som när jag skriver prov eller leker sport. Just på prov är det rätt dåligt eftersom svarens kvalitet blir därefter...

Haha här tog skrivandet slut för någon timme, då jag började chatta med min gamle mentor/vapendragare, och fler och fler konversationer poppade upp. Gud vad populär jag känner mig. Uppskattad till och med.

Nåväl, that's about it for me for now, folks.

Molly Duker - en vänsterhändt person. En glosa jag lärde mig idag ur mitt nyligen anlända slanglexikon... Jaki sa att hon ska välja ett ord varje dag som jag är tvungen att använda någon gång under dagen. Faktum är att jag lärt en australiensisk vän en obscen svensk mening varje dag nu...

haha en till utsvävning, om huruvida pantrar är coolare en leoparder (bara för att det känns rätt att blotta ytterst meningsfulla resonemang):

hampus <-- säger:
men asså
hampus <-- säger:
svart panter är fucking ninja, that we know
hampus <-- säger:
men jag får känslan av att dom är ena dryga jävlar, medan leoparder är mer som en buddha som kan springa snabbt utav bara helvete
hampus <-- säger:
liksom, beyond cool
David säger:
hmmm
David säger:
måste tänka efter

Den här bloggen börjar bli sjukt ostrukturerad, vimsig. Som ett digitalt kollage över ett liv. Är det bra eller dåligt?

Metta