jag och musan

Huset som numer bara bebos av glada ynglingar ser ut som en knarkarkvart av värsta sort, och detta trots att vi bemödar oss ungefär en timma var dag för att städa. Jag kan inte annat än känna en nyfunnen gemenskap med städmaniska föräldrar.

Igår var jag bjuden till en tös och hennes pojkvän för att fira värdflickans 17:e födelsedag, och det var trevligt. Det var även så (och förhoppningsvis fortfarande) att hon var gravid och ämnade föda lillen. Nu är det så att jag vet exakt vilka brunsketna white trash-kårar som ilar sig ner för din ryggrad, 17 bast och preggus... [slang för pregnant] Hur jävla risigt låter inte det? Dessutom bor hon ensam med sin 18-åriga pojkvän i ett litet radhus.

Nu var det så att detta par totalägde oss på hushållsfronten. Deras lya var renstädad och pyntad med ballonger, det hängde tavlor på (vissa) väggar och det var mucho fräscht. Jämför detta med vårat hus som luktar bajs och bokstavligen faller sönder efter fyra dagar, så så mycket för dina föraningar som jag tar för givet de flesta normalfuntade människor skulle fått. Jahapp, då har vi alltså lärt oss att man inte ska ha förutfattade meningar.

Ikväll ska jag vara hemma och utöva 'forced creativity' som en vän uttryckte det. Jag har en känsla av att jag kommer prestera något bra ikväll, trots min trötthet. Förmodligen är det så att det just är den här självgoda föraningen som kommer vara orsaken till det stundande storverket. En gnutta trötthet är alltid bra för kreativiteten i min mening, eftersom allting helt enkelt blir subtilt annorlunda upplevt med sinnen som ständigt vandrar iväg på egna utflykter när deras intresse brister för vad jag försöker göra.

Tänk dig en lektion i den arla morgonen; du vill lyssna på läraren och ta till vara på lektionen, men istället börjar du titta ut genom fönstret efter att ha gäspat, och börjar lyssna till fågelsången istället för det drönande mässandet från whiteboardtavlan. Hah, whiteboardtavla, en tårta på tårta-effekt av försvenskningen av engelska.

Nåväl, att vara pigg och fokuserad är en sak, och trött en annan. När man är fokuserad är man just fokuserad. Jag tänker mig sinnena som fem olikfärgade snören som alla löper parallellt med varandra. När man är trött ringlar dom sig över varandra, dom är olika långa och dom är allt annat än parallella.

Ja, fast nu blev det lite lustigt eftersom jag i princip måste svälja min hatt. Jag kom på att jag faktiskt inte alls kan knåpa annat än skriverier ikväll eftersom min hårddisk för musiserande ligger kvarglömd hemma hos en vän. Så mycket för dina storslagna planer, brorsan. Grejen var och är den att jag tänkte att en tom bärbar hårddisk inte är till någon större nytta, så jag utnyttjar dess bärbara egenskaper för att ta del av folks intressanta filer: musik, bilder, film och text. Tyvärr misslyckades jag bara att ta hem den igår...

Fast jag kanske redan presterat kvällens storverk med detta blogginlägg? Njaa du det vette fåglarna...

Nåväl, jag hade tänkte visa lite bilder också eftersom det ju är så roligt. Jag kämpade i 30 minuter med layouten runt en bild på Darcy där han är jätteglad. Jag hade tänkt hämnas lite för i morse, men det verkar som att någon där uppe gillar killen. You'll get away for now...

Tänkte i min självgodhet att de som råkar veta att jag håller mig med stadigt damsällskap skulle tycka det vore kul att se en bild på henne.

Emma är ett spöke!

Myspys