Nej du Tiger Woods eller vem du nu är, det är inte kärlek till sporten som driver dig, utan ett behov för uppskattning. Innerst inne tror jag att vad du än sysslar med så har du ett visst mått av just behov av uppskattning, och om du gör någonting drivet av ren kärlek kommer du med stor säkerhet uppfattas som en mycket konstig människa, förmodligen en galning.
Och den som inte ser dig som en galning torde om inte också ha en renodlad kärlek till något i alla fall vara medveten om denna cyniska syn på sanningen, och därför ha förståelse för din situation.
Ja, jag vet inte varför jag gjorde en så pass cynisk utläggning. Allt jag ville meddela var bara att jag nu har två små manicker som räknar antalet besökare här på sidan, och hur kusligt mycket information om dig och din dator jag får genom dem.
Först hade jag bara en, men nu har jag lagt till en till. Jag har ett behov av uppskattning jag med, och jag vill banne mig mäta uppskattningen. När smygräknare nr.1 var ensam gjorde jag den lite diskret, men nu när den fått sällskap tänkte jag tillbaka på talesättet att det man inte kan dölja får man vackert ta och visa upp.
Dessutom känns det lite omoraliskt att inte klargöra att dina aktiviteter (i mitt digitala lekrum) registreras.
Banksy skådar i spåkulan
Heh, nu i efterhand när jag efterredigerade inlägget kom jag på varför jag kände ett behov att publicera filosofiska svamlerier: för det är ju det som är roligt ju. Fan vad torr bloggen har varit på sistone med Brisbane och what fucking not. Förmodligen roligare och intressantare för gemene man som läsare, men det känns rätt själlöst för mig.
Förmodligen är det minskningen av själ (och entusiam) som är orsaken till den senare tidens uppsving i läsare. Vi snackar om en ökning på typ 100%... men tro inte att det är många som läser för det, du är en av få i en tvåsiffrig skara.
Jaja, nu har jag rensat luften och vi kan återgå till förut. Som när man känt åskan i luften och sommaren känns renare efter atmosfärens enorma urladdning, eller helt enkelt som det känns efter ett bråk med någon närstående.
so much for appreciation...
4 comments:
yo hampe!
hur e läget down under?
här är skaran vid diverse aktiviteter desimerad till mig martin, matte, känns lite tråkigt, men vi kämpar på.
min största fråa denna gång är, hur i hela friden klarar man donkey kong bossen på typ åttondevärlden, det är en fågel som kräks mandlar på och jag ahr hoppat på den huvud otaliga gånegr utan att den rackarn dör, så hur sjutton gör man?
peace
Jonis
meh! du slänger ju tunnor på den... på ett sätt känns det kul att veta att man lämnat ett tomrum efter sig, men det är ju inte så kul att det bara är tre tappra musketörer kvar
Nej det är lite sorgligt här.
Ja, du skriver intressant om behovet av uppskattning. Tyvärr verkar det finnas mycket av narcissism i denna tid, att man får behov av uppskattning för vad man gör, och inte för vad man är.
Jag tror att människor förr i tiden, och jag menar för många hundra år sedan, eller naturfolk i dag etc. hade väldigt utvecklade sinnen. Man kanske kunde se en människa mer, alltså se vad som finns bakom ytan, och därför blir det inte lika viktigt att göra, prestera. Inte för att det är fel att göra, men det kan lätt blir för mycket av den varan.
Post a Comment