meanderings

Jag har en ficka i min morgonrock. Vem i helvete lägger saker i sin morgonrock förutom senila pensionärer??

Jag märkte att en jämnårig släkting till mig aviserade sin blog på msn, och när jag så svenskt jag kunde frågade om hon hade en blog svarade hon något i stil med "hihi, ja, haha". Jag frågade om hon skämdes över den, för jag vet verkligen den där sortens pinsamhet, och jag fick det ytterst raka svaret att "ja, det känns lite töntigt".

Men liksom, varför då? Är det för att man vill vara lika cool, vuxen och metro som kultureliten, eller är det bara för att man har något självbelåtet sug att dela med sig? Eller är det, ve och fasa, så att man vill vara den smarte, bildade och intellektuelle bland vänkretsen och utmärka sig med att ha en plats för navelskåderi. Dom coola katterna har folk att snacka med, vi andra bloggar. Fast å andra sidan så måste jag säga att jag inte ofta håller tyst när jag associerar till något mer eller mindre relaterat. Personer i min närhet kan intyga.

Den där sista meningen behövde jag bara skriva för att liksom ge mig själv trovärdighet, jag är visst en cool katt! Jag lovar! Jag kände att jag inte kunde låta bli att skriva den, samtidigt som jag visste att den genast skulle sänka min trovärdighet. Därför skrev jag detta stycke för att liksom väga upp.

Nu blev allt krångligt.