ego schmego

Att ha en vindskyddad veranda är guld värt dagar som denna. Att sitta i solen och läsa en bok är ett simpelt men härligt nöje, trots att man läser om en isländsk mordutredning i en Beck möter Film Noir känsla.

Igår fick mitt ego en ordentlig käftsmäll. Det är så att jag pratar mycket med en engelsk snubbe som delar intresse och musiksmak, och har trädit in i någon slags mentorroll åt mig då det är han som har störst kunskap och erfarenhet. Jag har tagit för givet att han är 24-25 år gammal och tänkt "Hah, jag har minst 7 år på mig att förverkliga allt den killen någonsin gjort. Piece of cake liksom".

Sen kom bomben, signalen som fick mig att vakna till: Han nämde i förbigående att han är 19 (nästan 20 i alla fall), och min tidsfrist att komma ikapp avkortades avsevärt.

Det är underligt hur mycket av ens självbild och målsättning kan komma att betyda för en, och nu när jag är medveten om att en större del av mina byggde på ett antagande har jag lärt mig en läxa värdig att bevistas sida vid sida vid andra 2000-åriga visdomsord av Buddha, Konfucius och resten av gänget.

Det kanske inte är något fel med egot endå när jag tänker efter...