waah, jag borjar bli riktigt riktigt mor i kroppen nu. Det ar som att man aldrig riktigt kan vila ut. Man far liksom aldrig nagon ordentlig somn och man behover jamnt checka ut innan klockan tio, nagot som kan vara lite jobbigt efter de senaste dagarnas Le Mans-raka. Mina kringelkrokiga vagar kanske inte latar sa varst valplanerade nar man laser dem sa har;

1. Picton till Nelson till Motueka till Abel Tasman National Park

2. Ovanstaende stracka liftad pa en dag tillbaka till Picton.

3. Lifta till Nelson och sen ut i skogen

4. Lifta tillbaka till Picton

Pja det har att lifta assa... jag tror inte att det skulle funka sa bra utan ett visst matt av 'pja jag har ju inte sa mycket annat for mig'-attityd. Men solbrand och fin blir man i alla fall. Nu maste jag sluta innan det slocknar. Jag ska bli varldsmastare i speedbloggning