ahh en ny morgon i möjligheternas land, och jag börjar den på bästa sätt. Datorfrukost helt utan stress is the shizzle.

Det verkar oundvikligt för mig att behöva bädda varje dag - är det så här det känns att vara vuxen? Inte ens när jag betalar för mitt boende kan jag undkomma det, eftersom jag kamperar i en bäddsoffa som behöver monteras upp och ner varje morgon och kväll. Att behöva bädda får man köpet.

Nåväl, jag har blivit utsatt för värre.

Som igår t.ex. när det var dags att lämna tösens universitet och gå och handla på hemvägen, då frågade jag nyinflyttad som jag är om lite directions och visst ska du ha det blev svaret och hon till och med ritade en karta och hej och hå så nu ska du inte gå vilse. Förresten, skicka ett sms när du kommit fram va?

Jadu, din karta var helt jävla wack skrev jag i mitt meddelande, hon hade pekat mig helt i motsatt riktning från affären. Fast jag var inte så värst grinig eftersom jag hade börjat min promenad från campuset vid sexsnåret då det börjar skymma här och det är ju larvigt vackert med Brisbanes flod och grönska och den gulnande himmeln och dess varma sken över byggnaderna i sandsten, så det är ju om inte svårt så i alla fall rätt dumt att gå runt och sura i sådana miljöer.

Dessutom kom jag till värsta idylliska lilla stället för att handla, Hawken Village, och därifrån valde jag en halvtimmespromenad istället för att pynta för bussen. Just i skrivande tillfälle kommer jag på att jag hade köpt en dagsbiljett igår och att jag kunnat använda den, men jag är ändå glad att jag valde apostlahästarna före 411:an eller 412:an eftersom det var en sådan fin promenad i värsta idyllen. Jag misstänker att jag bor i något som skulle motsvara Stockholms Lidingö eller Ekerö. Fast sen å andra sidan så bor det lika många människor i Brisbane som i Stockholm men på en tre gånger större yta, så de har liksom plats för några träd mellan husen.

Heh, i Sverige åkte jag alla bussar med numret 300, här har jag uppgraderat mig till 400. Progress, eh?

Nåväl, jag sa till päronen igår att det känns konstigt att inte bara kunna sitta och sega på dagen nu eftersom jag faktiskt måste hitta ett jobb rätt bra fort ifall spargrisen inte ska bli helt slaktad. Det känns helt mysko, idag är min plan att åka in till stan och gå runt och fråga om jobb. Hur ofta har man gjort det förr liksom? Fast sen ska jag ju köpa mig ett par jeans också har jag bestämt.

Anledningen till det är att utöver att mitt enda andra par faller i bitar så har jag för tillfället bara ett par långbyxor (bruna manchester) tillgängliga och att det imorgon kommer ner en skvadron polare från Toowoomba som ska ut och smaka av Brissys nattliv. En annan sak som oroar mig är det ända paret skor jag äger, ett par gröna converse allstars, fast jag tänker inte köpa några nya skor om någon tror det.

Att gå runt och fråga om jobb är inte något helt nytt, och oftast när jag gjort det tidigare har det gått rätt bra och jag har blivit ombedd att komma tillbaka med min resumé trots att de inte har någon plats att erbjuda direkt. Grejen är bara att jag inte har en bunt resuméer med mig i väskan. Faktum är att jag inte ens uppdaterat den på tre månader.

Vi får se hur det går idag, och om inget händer så ska jag ta färska tag utrustad med resumé på måndag istället.

jaja, nu ska jag brotta ner bäddsoffan och diska, sen ska jag ta mina första trevande steg på egen hand i Brisbane City... wish me luck...