Hmm vad var det nu jag skrev sist? För ovanlighetens skull skrev jag det direkt i blogspots lilla ordprogram istället för att ha allting skrivet i förhand och sedan bara slänga in det med en snitsig och tidssparande kopiera-och-klistra-in-manöver. För där på vårt lilla rum som låg precis under kontoret så snappade datorn upp det trådlösa nätverket, och hade man tålamod nog kunde man vänta in en "bra våg" och kanske kolla mailen eller uppdatera bloggen i farten. Föreståndaren Sue skulle nog bara skrockat åt att vi åkte snålskjuts på nätet, men dessutom så var det så förbannat segt att vi oftast till slut slantade ut 2 dollar för en ordentlig uppkoppling.

Det här med en "bra våg" när det gäller trådlöst nätverk är något jag lagt märke till. Rymdteknologi i all ära, men D-link och Netgear och vilka märken det nu är verkar aldrig kunna leverera ett system som har samma kapacitet konstant utan att gå i vågor med några minuters mellanrum. Fishy.

Min vän kanadensaren frågade mig varför det stod 'fishk' på min sko. 'Fisk' rättade jag honom och försökte sedan förklara magin med det ordet och tro't eller ej så jag tror faktiskt att jag lyckades förmedla lite av dess storhet. Det är inte alla som uppskattar ordet till dess fulla potential. Jag menar substantivet, adjektivformen, verbet och alla tänkbara användningar... Framtidens kommunikation säger jag bara.

Idag splittrades vår lilla grupp och jag måste säga att det är rätt skönt att vara ensam igen. Och att slippa den där holländskans jävla jamande är ju inte helt fel det heller. Hon var på det stora hela rätt normal och hon hade ett rätt respektabelt vokabulär för att vara europé men ändå så var hon en sån där människa som begränsar sig till några få nyckelmeningar. Dessa var:
- that's nice
- it's different
- it's good
- it's weird
Att det verkligen går att beskriva hela sitt liv och sina intryck med dessa fyra uttryck har jag fått bevisat för mig, visst, men det vettefan hur lyckat det är i längden. Dessutom retar det gallfeber på svenskar som befinner sig i närheten.

Och ja, hon jamade verkligen. Lite spontant sådär när hon vaknade eller när det blev tyst i konversationen eller så. Som en katt.

Mjao.

Fast visst hade hon ju bra sidor också. Fast jag är rädd att jag på villkoren som jag umgås med folk här nere kommer att bli lite av ett praktarsel när jag rehabiliterar mig ett stadigt liv igen. Jag menar här kan jag verkligen plocka russinen ur kakan och slänga bort resten av degskiten utan att blinka. "Mors kors på dig - jag tror jag åker söderut imorn.".

Fast vi är väl alla små misslyckade rockstjärnor innerst inne tror jag.

Nåja nu har jag varit här i snart 6 veckor och spenderat typ 3 gånger så mycket pengar jag planerat att göra och dessutom typ torskat flickvännen på köpet. Fast det är väl inte så mycket att göra, och dessutom kan man väl inte förebrå henne så värst. Vi får väl se hur mycket det är att komma tillbaka till, fast jag är inte helt oroad eftersom min plan är att helt enkelt charma henne på nytt. No biggie.

Idag bokade jag om flyget hem igen och jag tror att jag börjar bli lite av en kändis där bland alla 28-åringar med headset som sitter och tar hand om flygresenärer med problem. Saken är den att trots att det är väldigt lätt och smidigt att boka om en flygbiljett så tar det lite tid. Att det kostar $125 svider ju i och för sig lite också. Det är hur som helst mycket som ska dubbelkollas och knappras in i datorn och pratglad som man är så brukar det hända att jag berättar lite om min situation och sedan gottar mig i sympatipoängen. Jag drömmer om att jag är samtalsämnet där i fikarummet och att flickorna lägger ifrån sig sina Harlequin Love Novels och istället fantiserar om han med accententen och hans sorgliga men vackra historia. Du skulle bara hört hennes röst när jag lite modfällt sa att det var jävligt surt att till råga på allt betala för att få vara borta från ens flickvän ännu längre.

Ja vad gör man inte för att roa sig här nere. Eller bara hålla modet uppe.

Jag tror att människorna jag sa farväl till idag har fått sin mentala bild av en old school typisk svensk rätt så befäst faktiskt. Visst, han kan vara rolig och charmig och skratta tills han får ont i magen han också, men sen kan han växla till att bli fåordig och stirra iväg med blicken plötsligt.

Fast om det uppträdandet berodde på ett genuint svårmod vet jag inte, det kan ju ha förstärkts av att jag tvunget skulle gå och lägga mig sist. Jag ville bestämt göra lite musik på datorn innan jag gick och la mig till exempel, så där torskar man en timme eller två av sömn mot de andra. Fast det är inget jag ångrar för nu sitter jag med en råhet liten cubasefil som bl.a. involverar en fiffig lösning med en kanal som sänder till en annan som har en gate i effektkedjan. Nerd talk for the win.

Imorgon ska jag i alla fall masa mig ner till Wellingtons södra utkanter och se om jag kan få jobba på ett vandrarhem mot att jag får sova där i några veckor. Måste spara pengar nu. Dessutom saknar jag en egen säng något så enormt.

Jag menar, jag har inte sovit i en säng eller ett rum jag kunnat kalla min egen på 7 månader nu, så det skulle vara rätt gött att få bona in sig någonstans i en månad nu i alla fall om det nu ska dröja så jävligt med visumet.

Havsutsikten här är rätt så vacker.