vilken vågad manöver; jag sitter i min säng och dricker kaffe ur mugg, och min säng är en överslaf. Fast när det är gratis blir man ju lite modigare - read on,


nice. Igår var jag out of Mana och tog mig till Wellington lekande lätt genom att lifta. Jag fick till och med skjuts till rätt område där jag visste att jag kunde hitta the Beetboven house, runt Brougham street som ligger i stadens utkant. Jag kan verkligen säga att jag älskar det stället med dess små lustiga viktorianska hus med skitiga träpaneler och elkablar som hänger ifrån rangliga stolpar. Folks klädstil och till och med attityd är minst sagt lite avvikande här om man ändå vill uttrycka sig diplomatiskt. Min lista över tänkbara utomsvenska boplatser fick ytterligare en punkt och mitt liv känns genast lite kortare. Att upptäcka att det är en väldig massa man vill hinna med i sitt liv och vara medveten om att man inte möjligen kan hinna allt, kanske är det att åldras?


Efter ett tag hittade jag hur som helst det oansenliga lilla Beethoven house och krånglade mig genom den tjocka trädgården och de branta trapporna, och det första intrycket som mötte mig var att jag kommit hem till Tyler Durden från Fight Club du vet. Om huset var ett rivningsobjekt eller renoveringsobjekt kan jag inte uttrycka mig om, men det var dekorerat med Beethovenattiraljer to the max. Han kunde då verkligen stirra den kompositören. Skönt att vara därifrån av den anledningen. Man blev ju rätt freaked out på typ bara en kvart av att ha den där dövbittre tysken blängandes på en om man säger så.

Igår tänkte jag i alla fall fira hur rätt det kändes att jag hamnat så jag gick ner till Domino's och beställde en pizza. Jag gick till en bankomat medan jag väntade, och det tog mig förbi Base Backpackers. På väg tillbaka med cash på fickan så tänkte jag varför inte? så jag gick in och frågade om de av en händelse behövde work for accomodation-folk där. Inte för att jag hade så värst höga förväntningar efter typ 20 nej på rad, men tydligen så var jag behövd så vips var man både anställd och hade en pizza väntandes på sig då.

Fast jag sov ändå en natt hos Beethoven och det är jag glad för, trots att jag inte hade något täcke och sov med kläderna på. Grejen är att jag liksom fått jobb på McDonalds och inte kvarterskrogen. Ungefär hälften av alla turister uttalar namnet Base Backpackers med avsmak och den andra halvan är de som bor här och skjussas runt med buss.

På det här stället ser man till exempel reklamslogans som 'Stray further off the beaten track' - liksom hallå vi är i Nya Zealand och inte direkt Papa Nya Guinea...

Men jag känner mig som en vinnare ändå trots att jag har en jävligt dålig deal i jämförelse med andra woffers, för jag lärde känna två sköna snubbar hos Beethoven den korta tid jag spenderade där igår (vilket var typ mest hela dagen ute i solen med just dem) så nu har jag lite sällskap som jag vet var jag kan hitta. Ska bli grömt att glida förbi den där sköna trädgården med en kopp take-away och snacka lite skit.

Sjysst boende och ett sjysst ställe att chilla på - naajz

Och imorgon hade jag också tänkt lägga i en ny växel angående visumet och hujeda mig vilket dåligt samvete jag kommer att få om jag inte gör något konkret innan jag beger mig till Beethovens.

Fast nu kommer jag ju på att det är lördag imorgon och att jag lika gärna kan vänta tills på måndag... soft...