några trevande steg i Brisbane vart det ju inte direkt i fredags. Mitt bankkort (och hela Swedbank med för den delen) behagade trilskas i några timmar så jag kunde inte köpa någon tågbiljett in till staden. Istället gick jag hem och skrev en massa mail som jag skjutit på sedan tidigare, du vet när man vet att man borde ringa men missar en dag, och en dag till, och en dag till, och en till... tills det till slut så gott som runnit ut i sanden och ingen egentligen bryr sig längre. Sådana kedjor gäller det att bryta fort.

Trots att jag fortfarande inte varit inne city så har jag ändå fixat lite jobb(z). I första hand är jag rätt bra sugen på ett nybyggt café i mitt smultronställe Hawken Village, men det är inte så stor idé att gå runt och vänta på att dom ska bygga klart stället innan jag sysselsätter mig. Dessutom ger min svältande spargris ifrån sig varnande läten att så här kan vi inte fortsätta länge till.

Jag såg en annons som jag ringde upp och det var lite sparsmakat med information, men jag uppfattade namnet 'Handwash Cafe'. Det är ju ett litet udda namn kan man tycka, men vem vet tänkte jag och tog mig dit för ett litet snack.

Stället låg enligt uppgift vid en stor väg, och när jag kom fram blev jag lite förvånad över mängden trafik och alla bilmeckar och garage, inte direkt plejset man sätter sig ner med en kopp chai och söndagsbilagan. Handwash cafe letade jag efter.

Jag fann det. Min reaktion var väl något i stil med 'min stolthet är bra mycket viktigare än spargrisens hälsa och välfärd - inte en chans att jag ställer mig vid det där löpande bandet och tvättar bilar'.

Fast sen vart jag också lite fascinerad över att 30 pers stod och gnuggade såpa och vax på stadsjeepar enligt rullande bandprincipen. Men sälla mig till deras led hade jag ingen tanke på att göra.

Det visade sig dock strax att det fanns ett litet lunchfik typ i mitten av byggnaden och att detta minimala ställe typ serverar 200 mackor per sekund under lunchrusningen och att managern behövde en extra hand eller tre. Min plan är att undvika att jobba där längre än 2 veckor.

När jag blev tillfrågad om tidigare erfarenhet mumlade jag väl upp mina tidigare prestationer men utan att säga det jag tänkte: 'ja, jag har praoat fulltid på ett lunchcafé tidigare och det var nåt så pass jävla slitigt för min ömma 14-åriga kropp att jag sjukanmälde mig sista dagarna'. Vi får se hur det går nu då när man hårdnat till lite med åren.

Det här med att han behövde en eller tre extra händer ledde ju också till en sådan där lustig liten händelseutveckling värdig Seinfeldt eller liknande. Häromdagen sa tösen min stolt att hon skulle ha en trial day på fredag och att hon misstänkte att det skulle leda till en anställning.
- "jaha var?" frågade jag.

You guess it.

Vi får väl se hur det här går...