Konsten att missionera

hoppas att batteriet räcker, för jag har mycket på lager att skriva. Problemet är att jag trots min lugnande (och batterislukande) indiska skiva känner en viss tidspress; vi får se hur det går.

The Art of Missioning
Mission; subst. ett uppdrag med givet mål.
To Mish'; förkortn. verb. att göra något bara för sakens skull.

Rätt så ofta har vi använt frasen 'Let's make a mish' eller 'We were out missioning'. En typisk runner-upp inför ett mish är att någon behöver hämtas eller något införskaffas. T.ex. var vi på fest i lördags. Att köra härifrån till festen i fråga tar cirkus 5 minuter. Dave plockade upp oss med bussen klockan 19 och framme var vi 21.

Vi hade väldigt mycket att göra som ni förstår, redan efter 45 minuter när vi svängde förbi festen en första vända visste vi att vi hade mycket kvar på göralistan. Jag och syster Jacqui stod inför valet att hoppa ur och gå till festen mot att sitta kvar i den rangliga bussen bara för att vara sociala.

Här tror jag en av dom större skillnaderna mellan folk i Australien och svenskar ligger. Aussien säger 'visst varför inte, jag hänger på eftersom jag inte egentligen har något annat att göra.' medan svensken bestämmer en tid då man ses på bussen och har dessförinnan allt färdigt och fixat. Hittills har jag avsagt mig min svenskhet och farit som ett rö för vinden mellan allt möjligt; tackat ja till alla inbjudningar och förslag, men idag började jag få andra tankar.

Till helgen ska jag antingen löpa i en tävling (som jag skrev upp mig för i brist på bättre) eller gå ut på någon slags hajk i någon nationalpark. Grejen var att idag i en stund av ensamhet började jag tänka att 'nää, helst vill jag bara vara hemma. Skriva dagbok och läsa Harry Potter. Smurfa runt i smutsiga mjukisar.' En anledning till att jag så tanklöst tackat ja till allt har varit för att undvika just ensamhet, ensamhet som bjuder in tankar som hemlängtan och tvivel.

Att jag nu medvetet söker en mållös åtminstone helg kanske tyder på att jag känner mig rätt hemma? Eller går jag ut på för djupt vatten nu?

Ett starkt minne av Australien jag har från när jag var 6-7 nånting var när jag utan simfärdighet kom på att jag ville gå på bottnen i hotellets pool, enbart för att det med säkerhet måste vara häftigare än det till och med såg ut) Med ett barns självsäkerhet inledde jag min undervattenspromenad på den sluttande bottnen. Utan tvivel höll jag andan och fortsatte gå framåt.

Grejen var att den här poolen likt flera andra har en djup och grund ände. Tänk dig att du går runt och blundar, och handlöst trillar ut för en trappa. Under vattnet. Smart som jag var skrek jag efter hjälp också under vattnet.

Nu slutade det här rätt lyckligt eftersom någon tapper inhemsk yngling fiskade upp mig i tid, men i efterhand förstod jag vikten, eller faran, med att vara för självsäker på sin sak. Därför bestämmer jag mig här och nu för att löpa det där jävla loppet eller gå på den sketna scoutpromenaden nu i helgen, just because.

Värst vad djupt det där blev då.... fattar ni? Djupt!
Quit while you're still ahead