jämförelser leder till trubbel

Nu har jag bott i det lilla huset på 28 Katoomba Crescent i tre dagar, och känner mig redan rätt hemtam. Förmodligen för att huset är ett sånt där 70-tals funkishus där man känner sig hemma automatiskt. Eller för att alla är så snälla. Eller för att det så in i bomben påminner om ett annat hus jag gillar, fast tyvärr kommer jag inte på vilket.

Jag och Darcy pratade om känslan av att man ska göra något, men glömt vad, och kvar blir liksom en handling utan vilja, ett skal. Det är lite så det känns att bo här nere, att vagt känna igen allting men ändå inte. Frukten är annorlunda, fåglarna, växterna och himlen. Oftast känns det som att det är annorlunda till det bättre, fast ändå föredrar jag innerst inne sveriges lite mindre färgstarka variant av det. Jämför en tropisk kakadua med en jävla kråka... High life liksom.

Nu när min egen dator fungerar och jag kan smurfa in på msn hur jag vill har det blivit ett himla liv på min msn, i min mailkorg och på min myspace. Jag behövde åka till andra sidan jorden för att bli populär, yes!

Men det är i och för sig rätt roligt, jag gillar att uppdatera bloggen men har någon slags tvångstanke att jag måste ha något vettigt att skriva om (är det det som kallas för en känsla av kvalité?) Nu har jag massor att skriva om. Att bara åka till fruktaffären är ett äventyr i sig.

Men det är en enormt skön känsla av att bli förlåten för att man inte fattar allt och inte hänger med i alla svängar. När jag kommer hem måste jag komma ihåg att ge alla trögtänkta individer den kärlekskakan. Som igår t.ex: vi skulle ut och göra några ärenden, titta på skoluniform (beggad) och köpa några grejer. Jag förstod ungefär vad vi skulle göra, men att vi skulle just hit eller dit först hade jag inte en susning om. Att bara kliva ur bilen och vara helt blank, sen gå in i en affär som visar sig vara en second-hand butik och bara ställa om sig till köpa-kläder-mode sådär.
Jag har inte planerat mer än en timme framåt i flera dagar, it's awsome!
Jag är friiii som en fågel.... Friiii som en fååågel

En kul grej nu: jag är ensam hemma at the moment, och telefonen ringde nyss. Efter lite övervägande vågade jag mig på att svara. "At the Browns", och fick nåt mummel till svar. Men jag kunde uttyda orden 'Rescue Helicopter' och 'Sharon'. En olycka?! Nej det var tydligen någon insamling för en ny räddningshelikopter och dom ville åt Sharons surt förvärvade slantar. Men jag berättade att jag bara var en utbytesstudent och genast sken kvinnan i andra änden upp.
"Oh from where are you?"
"How do you like it here?"
"Will you go to high school?"
"Isn't it cold? Oh no, you're from Sweden right"
Ofta man börjar snacka skit med en telefonförsäljare i Sverige liksom, hah.