små ninjavapen

Fusiphorm - Green Chocolate (Koljah's Exploding Cake Remix), bättre namn kan man leta efter. Låten är grym den med;
http://uploaded.to/?id=8s1q9e

Ja just för tillfället känner jag mig kluven. Inte på något häftigt sätt dock, få inga roliga idéer. Jag är glad och jag är ledsen på en och samma gång. Glad för att framtiden verkar bre ut sina armar och välkomna mig till något ruggigt coolt, och att alla medmänniskor och tänkbara slumpfaktorer verkar spela mig i händerna genom att helt enkelt sopa banan fram till denna fina framtid genom att säga precis vad jag vill höra och falla ut i bästa möjliga manér utan att jag ens behövt be om det.

Än så länge är inget spikat dock, så då tar jag hellre det säkra före det osäkra och väljer att avstå från att tuta i alla trumpeter och vifta med flaggan och säga bla och blaha om det och det där. Have patience, kids!

Ledsen är jag för att jag har svinont i magen. Jag som åt en så god middag kan väl gott ha det räknar jag med. Jag har ju skrivit att jag bor i en familj med försmak för grillen, och det kan tyckas få de flestas munnar att vattnas. Är man mer cyniskt och elakt lagd kan man väl förlöjliga stereotypen och nedvärdera grillen som något barbariskt och att jag får käka same old eldat köttstycke dag ut och dag in tills jag skriker 'Kossan har känslor den med!'

Hah, in your face, hater. Min värdfarsa är hobbykock och har gått kurser och så för att han tycker det är kul med mat. Kvällens mat var 'rispapper', något som såg ut som en plastskiva man lägger i vatten i någon minut så att när man tar upp den så är den gummiartad som en seg pannkaka. Man lade pappret på tallriken och började konstruera sin thailändsa burrito; marinerad fläskfilé, ris, sallad, avokado och koriandersalsa med morötter plus lite annat krafs.
Mucho mucho mumsofillibabbens.

Nu har jag ont i magen.

Jag säger inte alls att det är matens fel, förmodligen beror det snarare på min oförmåga att åka vattenskida (ja, singular) Jag kan inte ens komma upp ur vattnet med skiten, och varje försök gör ont. Jag avbröt när jag fick ett sånt vidrigt sendrag i hela vaden att omnejden för ett ögonblick stannade upp och lyssnade på främmande ord som frustades ut, stundvis avbrutna av att jag hostade upp min kallsup. Att svära på ett eget litet språk är så hemskt befriande att det finns inte.

Men käkar man gött så kan man gott ha lite ont i magen för att göra upp för det, som sagt.

En annan sak som gör mig ledsen är min hand. Här nere är det lite annorlunda med flaskorna och burkarna din dryck kommer i. Halvlitersburkar finns inte, och 330 ml-burken finns inte heller. Istället är det standard med 'stubbies': 375 ml dryck och 5 ml spruttel levererat i en burk som har samma radie som vad vi är vana vid, fast aningens högre än en liten burk.

Glasflaskor är poppis, och detsamma gäller för 'twisty tops' - skruvkapsyler. Det är en rätt sjysst känsla i att lite manligt nonchalant vrida av kapsylen på sin flaska, och ständigt behöver dessa stackars hjälplösa kvinnor hjälp med sina kapsyler, så då är det bara att kavla upp ärmarna och göra sin plikt som karlakarl.

Det finns dock några små komplikationer även med denna standard. Kvar i skuggorna lurar den vanliga, stenhårda, kapsylen. Allt för ofta har jag sett lite överförfriskade människor stå böjda och grymta och pilla med något som ser ut att vara gylfen bakifrån sett. Det brukar dock oftast visa sig vara en flaska med en vanlig stenålderskapsyl som överlistat den törstige stackaren.
No matter how much of a man you are you can't get in to one of those with your fingers.

Ett annat litet minus skruvkapsyler har i min bok är att om ens hand är det minsta blöt så förvandlas den vanligen glädjefyllda öppningsritualen till en veritabel livsfara, speciellt om man är lite för ivrig. Inte nog med att blöt hud får helt andra kvalitéer när det gäller friktion, den mjukas upp som en blöt papperskasse också. Jag har millimeterdjupa, kirurgiska snitt i min hand. Ett långt mitt i handen, ett annat längsmed vänster pekfingers topp och ett tredje på höger pekfinger. Dessa gör ont och är jobbiga, och jag verkar aldrig lära mig min läxa.

Heh, det får mig att tänka på hur jag måste sett ut för min flickvän när hon såg mig för första gången:
(egentligen andra, men det räknas inte)

Jag stod där med en blodig hand och muttrade saker det luktade svavel om.

Nåväl, började dagen med djungelmage och avslutar den likartat - cirkeln är sluten och jag kan nu gå till sängs.

Godnatt, vänner.