Eye of the TIGAA

jag har ju tidigare skrivit att jag presterar bäst med en deadline strax framför mig, så nu får vi se hur det går. Om 20 minuter ska jag iväg och beskåda 'TIGAA', som står för nånting i stil med 'Toowoomba blablabla Grammar Art blablabla'. På dessa 20 minuter ska jag dessutom hinna käka middag, ta på mig en tröja och tugga ett tuggummi - mitt västerländska liv tar kål på mig och kortisolet bokstavligen sprutar ur käften på mig.

TIGAA (som möjligen stavas TIIGA, jag är inte helt säker) är en slags klubb för... för pja, esteter. Det är en avslappnad samling elever som mestadels kommer från 'the drama gang', de som har valt drama som ett av sina ämnen. Förmodligen är gestaltning ett mer beskrivande ord. The drama gang måste dock samarbeta med några andra skolor för att få till en acceptabel show, för hur bra TGS än är så är det någonting som för alltid kommer fattas skolan: elever utan snopp.

Det är bara en entusiastisk lärare som styr upp projektet, och han ger eleverna rätt fria tyglar. Slutresultatet är en lite mer än en timme lång föreställning med sketcher och en lite längre 'pjäs'. Det var i alla fall så den förra (min första) föreställningen var upplagd. Allt med en professionell paus i mitten då det bjöds på fika.

Ja det här med fria tyglar, 'Friheten är mänsklighetens förbannelse' sa Sartre. Även om det kanske inte var just så han menade när han formulerade sig så finurligt så stämmer det ändå rätt bra in på TIGAA. En stor grupp, alla med sin demokratiska rättighet att få igenom minst en åsikt var, kan inte annat än prestera rätt så 'färgrika' föreställningar. Sist var det nåt i stil med en sereotyp svart snubbe (token black guy), Janet Jackson, Mr. Roboto, David Hasselhoff och en slags råtta som skulle jaga ett svärd för att besegra the God of Rock - X antal kändisar gästspelade.

Jag satt som ett frågetecken den pjäsen rätt igenom och artighetsgarvade när så var dags. Till min lättnad förstod jag senare att det inte var språkförbistringen som var boven i dramat, utan att merparten av publiken också kände sig lite oförstående.

Nu var det givetvis så att jag inte hann skriva klart, och att jag faktiskt här någonstans i mitten var iväg och såg på spektaklet, så hädanefter blir det skrivet i någon slags utvärderande imperfektstil.

Kvällen hade två riktigt starka nummer, det ena handlade om 'The Full Moon Killer' som gott och väl kunde platsat in i Saturday Night Live. Det andra var en danssquare-off mellan chefsprefekten och den självutnämnda teaterapan. Många applåder. När båda började slita av sig kläderna blev applåderna än högre.

Tyvärr kom resten av rollbesättningen på att om man knäpper upp skjortan så blir allt man gör ett snäpp roligare, helt automatiskt. Inga pluspoäng från min sida.

Huvudnumret, 'The Claus Wars', hade all potential i världen att vara bra, men på något sätt verkade bara skådespelarna helt omotiverade att spela mot sina lika omotiverade motspelare, så det blev lite dött. Möjligheten fanns verkligen där, redo att som en maskros tränga sig igenom asfalt, men det var som om en ond cirkel höll alla nere. Om du spelat i en orkester känner du nog igen dig i att ingen riktigt har koll på takten, man kollar bara på den som sitter bredvid, som i sin tur sneglar på sin granne. Runt går det, och fenomenet resulterar i en tight orkester. Ungefär så var det, fast åt andra hållet ikväll. Synd.


Manuset handlade om tomten som blev utkonkurrerad av Kina och Taiwans yngre industriförmågor. Han svarar med att piska sina alver hårdare. Tre alver byter namn till Fidel, Che och Corazon och leder sina slavkamrater i väpnat uppror (med frisbies tror jag det var) I slutscenen ska tomtens hejdukar just meja ner dom med automatvapen, men då fnissar alverna att dom byggt vapnen, men att batterier ej medföljer.

Efter det blev alla vänner utan att jag riktigt fattade varför, och det firade dom med att dansa semisynkroniserat till Backstreet Boys - Larger Than Life.


Ja vad gör man inte en torsdagkväll i Toowoomba i jakt på lycka, kärlek och berömmelse?