...and watch out for the eels, mate

blä, mina fingrar halkar runt på tangenterna och lämnar slemmiga spår efter sig. Not cool. Jag kan inte säga annat än att jag hatar hudkräm. Anledningen till att jag nu använder det är att jag är så illa tvungen, och att det inte finns någon Aloë Verakräm tillgänglig. Mirakelmedicinen Aloë Vera kan man bl.a. applicera på brännskador från vår fiende solen, eller om man är ful så kan man smeta in sig i det och vakna upp snygg dagen efter. Everything goes.

Hur som helst måste jag försöka få tag på lite av den krämen...

Vanligtvis brukar jag vara rätt taktisk när det gäller att undvika UV-döden, men igår var jag helt enkelt bara lat. Lat lat lat, för att alla andra verkade vara det. Vadå, dom är ju lika bleka som jag och dom har inte smörjt in sig, då kan jag ju också skita idet?

Grejen var bara att dom smetat in sig medan jag var på muggen...

Igår var hela familjen, inklusive vänner, på utflykt till Sommerset Dam där vi satte upp ett partytält och grillade, och åkte vattenleksaker efter familjens 'river boat'. En river boat skulle du bli hånad för av snobbiga skärgårdssvenskar (och då menar jag både de med hög inkomst och segelbåt OCH gamla fiskargubbar med skägg utan inkomst) T.ex. anges hastigheten i Miles Per Hour, och det är på den här nivån det är.

Men vadå, det är en båt att ha kul i. En vän pekade en gång på en jättefunktionell båt att skeppa familj och förnödenheter i skärgården med, och han utbrast 'En sån ska man väl ändå inte behöva ha? - visst är den säkert jättebra på alla sätt och vis, men fy fan vad tråkig'.

I vår river boat hade vi kul; det första jag gjorde var att åka ring efter den. Det ända minnet av upplåsbar ring efter båt var från när jag var typ 7 bast och tyckte att det var jättelajbans och lagom läskigt. Jag tyckte igår att min ringåkarpartner överdrev lite när han sa 'I won't let go of these fuckin' handles before they rip', men jag insåg snart att han hade rätt. Vi bokstavligen talat studsade efter båten och skrattade. Skrattade av farten och skrattade när vi slog oss fördärvade. Min polare höll sitt löfte, och vi avbröt ringåkandet först efter att vi slitit sönder ringen i vår envisa ovilja att släppa, no matter the pain.

Därefter åkte vi kneeboard. Det är som en wakeboard du står på knän på, och det ser fånigt ut. Men du kan hoppa och åka baklänges om du är inne på såna grejer.

Efter det plockade svensken upp vattenskidorna - han satte det på första försöket, och bringade stor ära åt Sverige. Fast tyvärr så kände han sig väldigt fånig när han åkte vattenskidor.

Jag vet ärligt talat inte varför det kändes så löjligt att åka vattenskidor, men det var liksom ett testament över hur långt människan hunnit i sin utveckling, och hur långt och svårt vi snärjt in oss i materiella saker. Dessutom tänkte jag på när Napoleon skjutsar brorsan Kip på rullgrillor in till stan på sin cykel, och det där videoklippet av en ekorre som åker vattenskidor, så det kanske gjorde sitt...

En förebild för våra barn. No joke.

Efter skidarsuccén var det dags för la grande finale: wakeboarden. Stärkt av min framgång på bögstickorna (som vi snowboardare så snällt kallar våra medtrafikanter i backen) så tyckte jag det såg jättelätt ut när Darcy åkte wakeboard. Men det tog mig fem försök innan jag var uppe och åkte, och det var inte direkt så att jag ens kunde hoppa då. Men imorn åker vi ner dit igen, å då jädrar i min lilla låda...

För läsare som gillar snowboard kan jag säga att i jämförelse så känns wakeboard ungefär som att åka ankarlift i brant lutning. Dessutom är en snowboard betydligt lättare och smidigare att manövrera när man väl lärt sig det. En wakeboard har ingen nose eller tail, och bindningarna (som såg ut som snowboardbindningar man klev ner i barfota) var symmetriska.

Men ja, det jag försökte komma till var att jag var ute hela dagen igår och kom hem smått självlysande med ett rosa skimmer. Trots smärtan är det lustigt hur jag associerar till en massa trevliga utlandsvistelser där jag bränt mig, och hur jag blir glad av de minnena.

Att krypa ner nyduschad med svidande hud mellan krispiga sängkläder och ett öppet fönster, ja det är något speciellt med det...

om jag kommer för mig ska jag publicera lite bildbevis på mina bragder