Svart

Jag känner mig som en spion när jag sitter på en företagsekonomi och bloggar nu. Fast det är rätt lungt, det går nämligen en kille vars hiss inte går ända upp så att säga. Alla hästarna står inte i stallet. Han är helt enkelt inte den vassaste kniven i lådan. Detta resulterar i att den stackars läraren nästan måste prata barnspråk när han förklarar för att det ska gå in i huvudet på denna glada, om något ovetande, yngling.

Det har blivit många sena kvällar nu, fast jag känner mig rätt fräsch. Men det viktiga är att jag nu (inte helt stolt) kan presentera Todd Simmons - Black (Carl Smart remix).

Det är jag som är Carl Smart. Nu vet ni det.

Här är originalet (klicka på hi-fi för att lyssna, eller på play-trekanten i den inbyggda spelaren)
--> http://www.internetdj.com/artists.php?op=viewsongreviews&mediaid=36635
Min remix finns här,
--> http://www.internetdj.com/artists.php?op=viewsongreviews&mediaid=36973

Jag måste erkänna att det var, och är, extremt svårt att göra en förbättrad version av denna låt. Visserligen så har jag en 12-minuters version, och den som finns tillgänglig för allmänheten är typ 6. Hur som helst ska det bli ruggigt skönt att slänga sig på ett nytt projekt nu. Det är med en ganska stor ovilja jag faktiskt avslutar det här projektet, dels för att jag bara är till ca. 80% nöjd med det jag gjort, och dels för att jag är lite orolig för vad folk kommer tycka om den (det finns ju inget i världen som är värre än lögnaktiga "det här är ju, ööh, skitbra ju"kommentarer)

Jaja, vissa är det ju väldigt synd om.
Faktiskt skrev jag världens mest gnälliga uppsats i engelskan i måndags, en som verkligen skulle fått Marcus Birro att bli avundsjuk. Men som alltid när man minst anar det, det är då det händer. Läraren lyckades säga att den var jättebra innan den ens var rättad, något som kändes rätt skönt då det mesta jag gjort i engelska har varit waaay below my standard på sista tiden. Jag är ju en sån där mvg i svenska och engelska kille.

Imorgon ska jag ställa upp i bouldertävling, mest för att se andra duktigare (vuxna) klättrare än för att försöka vinna själv. Men jag har ett hemligt vapen, nämligen min inställning: det är som sagt när man minst anar det som det händer. Detta är en inställning jag haft rätt länge, och det har många gånger räddat mitt liv, yes really. Att föreställa sig hur planet krashar och brinner upp är en mycket god livförsäkring. Jag trodde att detta var något som bara jag och en massa andra 5-åringar trodde på, men just introduktionsspåret på Andrew Birds nya skiva handlar om det, Fiery Crash heter låten och skivan heter Armchair Apocrypha. Som ni förstår rekommenderar jag den här och nu.

Det blev mycket nu, men jag kan inte säga att jag har mycket bättre för mig. Att göra rutor i excel är inte så Haj Chaparall, and it's a hard work, but someone's gotta do it.
Later