Sitter av alla ställen på Skavsta flygplats och skriver detta, för att sedan publicera på internet senare. Fiffigt vad man kan göra nu för tiden. Någon som dock inte är lika fiffig är min pappa, han såg resan till Italien jag just ska påbörja som en anledning (ursäkt?) att köpa ett dyrt objektiv till kameran. Min kära mor reagerade som sedvanligt, muttra lite och sen kalla farsan för prylbög. Självklart glömmer han kameraladdare, och märker det första när batterierna i kameran tar slut. På Skavsta. Way to go.
För de som undrar hur jag mår idag kan jag säga att jag inte direkt känner mig pigg som Gunde Svan, jag har sovit ungefär 4 timmar per natt nu sen i onsdags. Men jävligt roligt har jag ju haft, så jag har bara mig själv att skylla. Jag kom faktiskt fram till slutsatsen att det enda verkliga lidandet är det man orsakar sig själv. Om eländet däremot beror på slumpen är det bara att tacka, ta emot och svälja skiten. Och sätta upp ett trotsigt leende mot slumpen, överheten.
Slumpen har dålig fantasi.
Låt mig förklara, om man drabbas av något otrevligt som man själv inte kan rå över har man ju faktiskt inget att grämas över. Är man däremot själv orsaken kan man ju faktiskt skylla sig själv. Tar man på sig för lite kläder innan man går ut så både fryser man och känner sig lite dum som tog på sig så dåligt med kläder, men tar man däremot på sig lagom med kläder och det blir en oväntad temperatursvängning, då kan man ju bara konstatera att det vart lite kallt och låta det vara bra med det.
Jag skulle gärna utveckla vidare, men jag orkar faktiskt inte, och jag betvivlar att någon faktiskt riktigt bryr sig. Men jag hoppas i alla fall att du som läser läste mellan raderna och inte bara tolkade det ovanstående som någon slags snusförnuftig farmorslogik. Fast vad vet jag? Det är ju faktiskt jag av oss två som förmodligen är i sämst skick just nu. Tänk på det när du myser vid din dator och har såpass lite att göra så att du läser folks bloggar. Livet är inte så värst hårt som man kan tro faktiskt.
Mina öden och äventyr i London får jag beskriva senare, nu börjar det bli dags att gå på planet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment