spåren

det är väl så det är; att man lämnar efter sig sina spår där man lever. Spåren efter mig i min lilla alkov går väl än så länge att sopa igen rätt lätt: det är bara att riva ner mina bilder på väggen för dem sitter bara uppe med svart eltejp. Jag har sparat en massa äggkartonger som jag fått från ett fik i kvarteret och har för avsikt att ljudisolera rummet lite grann med dem, men för att göra så skulle jag väl behöva sätta mer permanenta spår. Borra lite i i väggen som är gjord av spackel och målarfärg, eller använda spraylim för att få upp kartongerna. Antar att det skulle kunna gå att göra så men på bekostnad av min kontantinsats på rummet, och nog för att jag uppskattar god akustik, och medmänniskorna bristen på den, men riktigt så värd är den inte för mig. Jag går och klurar på att bygga någon slags mobil ställning med äggkartonger i sann Alfons Åberg-stil.

Andra människor har också satt sina spår på lägenheten. För ett tag sedan så letade jag efter en grenkontakt i garderoben och fann under ett gammalt äckligt täcke några flyttkartonger med böcker. De flesta på franska, och för det mesta om ockulta grejer eller sånt. Det låg också en väldigt fin ask med tarotkort som jag beundrade lite innan jag slängde tillbaka den i mörkret. Jag hittade två små mini-upplagor från Penguin dock, Rimbaud's svamlande från sin helvetestid (mellan 19 och 20 års ålder) och en av Predikaren, en bok ur den hebreiska bibeln som bl.a. innehåller några rader ofta använda för begravningar; det finns en tid för allt...
Helt klart intressant läsning.
När man sitter på muggen.
Eller när datorn står och renderar.

På fönsterbänken i köket ligger det en massa anteckningsböcker. Dem är sådana där som har inspirerande bilder på framsidan eller orientaliska snirkliga mönster, och bladen är grova och oblekta. Dem första sidorna i dem är skrivna på av någon som jag förmodar bott här tidigare. Han hette Luciano och kom från italien, och föreföll sig gilla att skriva poesi på de första sidorna i fina anteckningsböcker. Dem andra sidorna hade han inte så mycket för.

Om jag någonsin blir livshotande uttråkad ska jag företa mig att översätta hans skriverier.