grannen

direkt när jag kliver utanför dörren möts jag av synen av något som är stort och överdraget med presenning, och ett par stövlar som står bredvid.

Ibland när jag kliver ut genom dörren brukar jag också mötas av synen av min granne när han sitter i sin dörröppning och röker. Han är omfångsrik och gråtunnhårig, skäggig och tatuerad. En av de mer karaktärsdefinierande sådana kroppsmålningar är hans spindelnät på armbågen, men tro inte att jag menar att jag vet vem han är bara för att ett spindelnät är tatuerat över hans armbåge - jag använder bara detta som ett medel för att utesluta hundra andra karaktärstyper.

Ungefär varannan gång som han sitter ute och röker när jag går in eller ut genom dörren brukar vi morsa på varandra;
'evening'
'morning'
'heya'
och mer än så brukar det inte vara.

När jag först flyttade in här så bytte jag några meningar med honom. Jag frågade om någon i grannskapet höll sig med tamfåglar i brist på annat att fråga om (för jag hade faktiskt hört annat fågelkvitter än duvornas skrockande) och det visade sig att det var han som var ansvarig för fåglarna som sjöng. Fan vad nice tänkte jag eftersom jag alltid haft som hemlig dröm att äga en papegoja men aldrig tagit mig för eftersom det jag vill ha: papegojläte, inte vägs upp av fågelbajs, fågelmat, ansvar och lukt av hönsfarm i mitt hem. Nu har min granne ett par pippifåglar och jag får njuta av deras tjatter men slipper ta hand om äcklena. Ja, fåglar är fan inte kul. Dom är i grunden reptiler och därav psykopatiskt lagda. Ger man fågeln frön så spottar han ut hälften genom gallret till sin bur.

Fast vafan, hade jag suttit i bur hade jag också betett mig så där...

Hur som helst så kom jag att snacka med grannen för en andra gång, efter sisådär en och en halv månad, och lärde mig lite mer om vem han var.

Gammal motorcykelknutte, brukade bygga sina egna hojar och fixa sina kompisars. Sprutlakering och hela rubbet. Nu är hans lungor lika körda som fiskar på land efter allt metalldamm och giftiga kemikalier han andats in - men han medgav att hans rökvanor inte hjälpt heller. Den stora grejen under preseningen är den hoj som han aldrig kommit till skott att restaurera; en 1978 års Harley. Han har inte lyckats fixa något garage här i närheten (eftersom han inte kan gå någonvart utan att bli blå i ansiktet) och han har heller inte råd till att köpa dem verktyg som han behöver.

Jag frågade om han känner många här på gården, eftersom var och varannan gång som jag går förbi så sitter han och snackar med någon - typ brevbäraren - men det gör han inte. Förut kände han många här sa han, men nu har dom antingen flyttat härifrån eller dött. Nu är det en jävla massa skit som försigår här, crackpundare och fan vet vad enligt uppgift. Synd på en sådan fin estate.

Bådas vår åsikt.

Jag livnär en dröm om att en gång få se den där hojen under presennigen.


Varför han har burfåglar? För att någon han kände inte ville ha dem längre och ställde ut dem på gatan. "Så kan man ju för fan inte göra" sa han (första gången vi snackade) och han hade sedanefter tagit hand om fäna själv.