musik tjänar jag ju inte direkt pengar på...

så här borta från mamsen och pappsen är det ju lätt hänt att man blir lite badass; idag åkte jag tåg trots att min dagsbiljett gått ut för mer än två timmar sen! Booyah, och jag som typ bara plankat två gånger i mitt liv back in Stockholm och båda gångerna känt att det var ytterst berättigat av anledningar jag nu glömt bort.

When the cat's away the mice starts to play, heter det på engelska men trots att den engelska versionen rimmar tycker jag ändå att den svenska motsvarigheten är bättre på något sätt.

Och när jag flydde i promenadtakt från brottsplatsen, d.v.s. gick hem från tåget, då tyckte jag mig höra mitt namn från någonstans. Det visade sig att en annan utbytesstudent från Tyskland som också råkat hamna i Toowoomba satt med sin familj i en bil och väntade på grönt ljus. "Vaat ar you dooing here, Hampus??"
-"Well, I sort of live here now, pull over and we can have a chat"
Det kunde dem ju inte men jag förväntar mig lite msn-konversation senare i alla fall.

Fast det började gå upp för mig då att jag faktiskt försvunnit helt random från en stad i mer än tre månader och rent ut sagt gått upp i rök för de flesta. Så nu har jag äntligen gjort det, en Russiak, och fasiken vad cool jag känner mig.

Sånt kan man ju alltid trösta sig med när man känner sig ensam. Inte för att jag sett Citizen Kaine än, nä...

Idag strosade jag runt i en fet galleria och delade ut min resumé till en massa ställen. Jag har skiftat strategi till mer vikt på kvantitet än något annat, så nu ligger 16 resuméer spridda runt om på mestadels caféer runt om västra Brisbane. Men du ska veta att det är bra svårt att strosa runt och stundom kika på lite kläder och solglajor till extrapris och strikt avhålla sig från att köpa något. Häromdagen såg jag ner på Blondinbellas inlägg om att hon spräckt shoppingbudgeten fem dagar in i månaden, men nu har jag i alla fall lite mer förståelse från henne när jag känt suget själv. Men moral high ground har jag fortfarande eftersom jag inte fallit för frestelsen.

Än.

Så hur som helst har jag en del tid att bara sitta med mobilen till hands ställd på högsta volym och vänta på att det ska nappa i någon av krokarna jag slängt ut, och trots att jag försöker vara produktiv med att slänga ut fler om dagarna ska jag (som arbetslös) imorgon ta lite ledigt och kanske på sin höjd skicka några förhoppningslösa mail till studios runt och se om de behöver någon junior eller nåt.

Så jag har tid nu, och vad gör jag med den? Musiknörderi är ordet. Producerar, läser, lyssnar, skriver vänskapliga minirecensioner så att någon kanske skriver om mitt. Om du frågar snällt (eller är lite finurlig) så har jag numer också en blogg om att producera och skapa som du kan läsa. Fast den är på engelska.

Men det här med nörderi, det har till och med börjat sprida sig hit, att man ska vara lite nörd. Man ska ha en nisch man kan mycket om och helst av allt ska det vara något som är lite specialiserat och en gnutta töntigt. Men det tycker jag bara är bra, viva le resistance!

Snart ska jag bara klä mig i vita och ljusblå kläder och ha på mig oslipade glasögon, en minimalistnörd med skrivarambitioner.

Aja, jag kanske har en intervju på måndag eller tisdag och jag har kanske en obetald tvåtimmarstrial med påföljande intervju senare i veckan. Och juste ja, fruktaffären glömde jag ju helt bort att återkomma med resumén till.

Typ så här kommer jag svara om någon mot all förmodan ringer mig:
-"Halli Hallå" (jo jag brukar faktiskt svara min mobil så när jag längtar hem)
-"Hey we're calling about the position you applied for"
-"listen mate I am really not trying to sound arrogant here, but I can't really say that I remember which position that might be..."

see you later, Alligator