Tuesday, March 4, 2008

Reinstate the Skampåle


pja, han hade ju hjälm på sig i alla fall...

Jag har inte cyklat med hjälm sen jag var typ 11, för lite mer än en månad sedan i Picton var det första gången på alla dessa år. Jag tyckte att det förtjänade ett foto, men sen kan man ju fråga sig om galningen på bilden verkligen ska låtas mingla i trafiken bara för att han har en hjälm på sig. Vissa har problem med att justera sig till vänstertrafiken, jag har för fan problem med höger och vänster ibland.
Men jag är rätt bra på att baka muffins också. Eller göra musik om jag får säga så själv;
jo jag är rätt nöjd med den.
Men att cykla i alla fall, tack vare en lustig kedja händelser innehållandes en tysk som blev påkörd så råkar min värd äga en cykel, och denna velociped låter han mig låna för att cykla till jobbet med. Han är rätt snäll. Idag tror jag att jag gjorde många lärare som klagat över mina sena ankomster stolta med min respekt för tiden - jag tog en provcykeltur för att se hur lång tid det tar för att undvika sketna situationer imorgon.
Och det gick ju väldigt bra förutom att jag cyklade vilse när jag prövade/försökte ta en fiffigare väg hem. Men när jag låste in cykeln i garaget sen, det var då det började. Garagedörren är en sån där som faller ner som en affärs nattgrind för att förhindra hit'n'runs och man lyfter den för att öppna.
I bruksanvisningen till därrackaren stod det förmodligen att man tar ut nycklarna ur låset innan man öppnar. Jag klippte av min garagenyckel som med en inverterad giljotin - en snajrig men korkad manöver.
Att jag sabbat en nyckel är inte hela världen visste jag, det kostar inte ens 50 svenska att få en kopia fixad, men att den avbrutna delen satt kvar i låset var rätt sugigt. Låssmed är inte direkt någon man vill ringa, och speciellt inte när man är kort om cash.
Long story short, Australiens awesomness, Sveriges träslöjd och mina moraknivsskills blev min räddning. Och att min värd är Messerschmidt himself i köket och gillar vassa knivar (pun intended).
Jag sprang ner till macken och managern där (som vid det här laget redan känner igen mig) lånade mig en tub superlim. Jag kutade hem och använde mina modellbyggarskills för att limma ihop min avbrutna nyckel med delen kvar i låset och drog ut nyckeln ungefär halvvägs. När det tog stopp och den gick av fick jag minipanik igen, men när jag coolat ner mig gick jag och hämtade tandpetare som jag täljde till med en samurajvass fruktkniv och sedan limpillade ut nyckeln med. Seger.
Allt är lugnt nu. Jag gick ut och sprang en vända (första på typ 10 veckor) och när jag kom hem åt jag keesh, sen tittade vi på teve.
Keesh är typ som en omelettpaj eller nåt. Tänk dig omelett i smördeg som man har bacon eller svamp eller sånt i. Smarrigt värre...
peace
Woot! Det var just reklam för en Wallander-dvd på teven. Räääspekt...
(Bah, varje gång jag postar det här inlägget så försvinner all styckesindelning. Det här blir sista försöket att fixa det. Ifall det inte funkar så beklagar jag att det ser så crappy ut)

2 comments:

Anonymous said...

Ser lite röd ut där :P

Anonymous said...

ja fy fabian jag kommer väl ta med så mycket hudcancer hem att det kommer smitta,,,