enligt gårdagens plan skulle jag svettas för fullt på ett café nu och spänna käkarna i mitt finaste leende för att visa mig värdig att anställas, men planer är väl till för att ändras, eh?
Om vi säger så här, Brisbane; du och jag är färdiga med varandra. Jag tittar förbi innan jag flyger hem, men mer affärer än så har jag inte att göra med dig. Igår hoppade jag lite spontant på erbjudandet att åka ner till Victoria (delstaten, duuh) och campa i några veckor för att därefter åka vidare till Melbourne och pröva lyckan där. Jag kan tänka mig bättre saker att göra än att sitta här och förtvina, hellre handlöst slänga sig ut i det okända än att sakta kvävas av det alltför kända. 18 bast och sitta och se på när sanden rinner ut mellan fingrarna? -Nej tack.
Ja för nu börjar det ju dra ihop sig om man säger så, time flies when you're having fun, jag tror inte att jag kommer fram till Melbourne förräns April, och sen om jag hänger där i en månad innan jag åker till Brisbane och säger adjö till diverse människor jag vill ha sagt adjö till i kanske en vecka eller två, då är vi vips i mitten av Maj. Studentskivorna lockar.
Sen ska det tydligen vara trimningsdags för vingårdarna så här till den stundande hösten och det låter ju inte helt fel att pröva i några veckor. Jag kommer vara hemma i fosterlandet innan jag vet ordet av.
Om en timme ska jag lämna huset och bege mig mot centralstationen där min buss till Toowoomba går ifrån. Just nu sitter jag och lyssnar på Angus & Julia Stone och råmyser, suger på karamellen att snart ska jag packa min ryggsäck igen. Jag vet inte vad det är med mig, men jag får verkligen en kick av att proppa den full och slänga över axeln. Axelbandet brukar knaka lite under vikten och ett par snäckskal jag knutit fast skramlar vänligt takten när jag går.
Går härifrån.
vi ses när vi råkas då
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment