intressen

Egentligen hade jag tänkt åka och klättra idag, men kände att jag gott kunde stanna hemma istället. Jag satt uppe till sent ikväll och såg på en film en nazi-bergsklättrare som slutade upp i Tibet där han softade med Dalai Lhama och blev en ny människa. Huvudrollen? Brad Pitt. Jag skäms inte över att medge att jag gott och väl skulle kunna gå med i en fan club tillägnad honom. Han och Jonny Depp är två flickidoler som verkligen tilltalar mig. För deras filmer. Typ. För att dom är bra. Liksom.

Med Jonny Depp måste man ju se Gilbert Grape och Fear and Loathing in Las Vegas för att uppskatta hans bredd, och Brad Pitt har ju gjort en väldig massa bra grejer - bl.a. undergroundbibeln för oss alternativt mainstreamiga människor: Fight Club.

Alternativ Mainstream hörde jag talas om när Arctic Monkeys och Snow Patrol skulle genrébestämmas. Alla stolta människor som tror att dom är smakfulla och lyssnar på "alternativa" band lyssnar alltså på "alternativ mainstream". Men visst är det så, man vill alltid vara ensam om att älska sin idol. Delad kärlek funkar ju inte, det har både Bibeln och Veckorevyn klarlagt.

Skönt för mig, att när jag namedroppar Minilogue eller TrentemØller så har folk inte en susning om något, trots båda dessa rockar stora crowds utomlands. Men nu får ni för den delen inte lägga namnen på minnet, för jag vill verkligen inte att hela Sverige ska börja lyssna på min musik, att staten ska ge bidrag till studioutrustning eller att det ska arrangeras all-ages kvällar med mnml.

Lite så är jag rädd över klättringens utveckling. Sporten växer explosionsartat, och det är snarare regel än undantag att varenda unge någon gång prövat klättring innan dom fyllt 15. Träningsgrupper skapas, föräldrar ska hämta och lämna. Om 20 år sitter väl Svensson snart där med öl framför teven i soffan och skriker "Crimpa då för i helvete! Men kläm i då!!"

Stay away from my interests!