en liten fabel

Det var en gång en stor, stor skog. I den skogen levde många olika djur, inte alltid i harmoni, men det brukade som oftast fungera. Det fanns en älg, en räv och flera ugglor. Det fanns en björn, en grävling och massor av små fåglar.

Grävlingen var en rik grävling. Han hade långt mer än han behövde, och detta såg flera djur mer än ogillande på. Småfåglarna frågade om inte de kloka ugglorna kunde övertyga grävlingen att dela med sig, de frågade om inte den starka björnen kunde ta ifrån grävlingen allt han hade med våld, och de frågade om inte skogens konung älgen med sin makt kunde förmå grävlingen att dela med sig.

Inget av detta gav resultat, trots djurens försök. Då vände skogen sig till den ljusskygga räven, för man hade resonerat att intelligens måste vara värt mer än pengar, då den smarte kunde bedra den rike och ta hans tillgångar. Inte för att någon gillade räven något speciellt, men här kunde han göra nytta. Så bestämdes det; att räven skulle med sin list ta allt vad grävlingen ägde.

Men så vart det inte, grävlingen betalade jägaren Stig att döda räven. Sen satt han nöjd där med sin pipa. Tjock och dum, tjock och dum. Men rik.




jag och en vän pratade först om klokskap vs. rikedom, och hur rikedom faktiskt var mer värt än klokskap när det gäller sådana här kamper. Sen kom vi fram till att det inte riktigt finns någon fabel där skurken vinner.

Eh´, voila!