puben

jag känner som att jag kommit ett steg närmre svaret på livets gåta. Skrämmande många problem här i livet kan lösas med "gå till puben".
Ingen läsro hemma?
Tråkigt i största allmänhet?
Skriva lite i journalen någonstans roligare än köksbordet?
Sugen på biljard?
Zombieinvasion på gatorna?


vanlig onsdagsförmiddag

Bland det första som jag slogs av när jag steg ut ur Euston Station här i London var att det satt väldigt många medelålders män på uteserveringar, attachén på stolen bredvid dem, och sippade på öl och kanske tog en cigg. Typ innan lunch.

I Sverige så känns det bara inte lika accepterat att göra så på något sätt...

Igår kom jag av en händelse att börja läsa en branschtidning för pubägare och ännu fler av livets obesvarade frågor kom att besvaras:

Varje år görs 400 000 anmälningar till försäkringsbolag med samma förfrågan:
- min mobil råkade trilla ner i min pint, kan jag få lite drullecash för detta?
Det framgick inte hur mycket pengar som betalades ut.

Kvinnor står för hela 13% av hela Storbrittaniens ölkonsumption...

And on a sad note: varje vecka stänger ungefär 50 pubar sin verksamhet för gott.
(Fast detta vet jag från andra källor ofta kan bero på stigande värde av fastigheter, ett antal smått legendariska klubbar har de senaste åren stängt sin verksamhet och sålt sina lokaler med profit i siktet.) Häromveckan publicerades faktiskt en seriös undersökning i The Time där det fastslogs att i försäljningen av öl, tobak, godis och snabbmat ökat i jämn takt med den ekonomiska krisens effekter, men vad vet jag? När jag letade efter jobb så var det en hel del pubmanagers som typ bara kollade på mig, och först när de förstod att jag inte skämtade om att jag letade efter jobb så började dom förklara lite nedslaget att det snarare förhöll sig så att de behövde göra sig av med folk än att anställa.

På väg hem (från just puben kallad 'Konstitutionen', belägen just runt hörnet) så började jag räkna efter lite på lön-i-förhållande-till-öl-matematik. I Australien kunde jag i runda slängar få fyra och en halv öl per min timlön (räknat från den högsta jag hade) medan jag här kan få ungefär 1,75 per arbetad timme. Visst, kvalitén här får medges vara ljusår från Victoria Bitter och glasens storlek en aningens större, men hursomhelst lämnas jag inget alternativ annat än att angripa den skrämmande frågan: "hur mycket är denna öl värd för mig?". Jag lämnar frågan därhän. Jag har förgäves försökt översätta det svenska talesättet "dyra droppar" till engelska utan att lyckas, men en liknande alliteration skulle säkert göra succé nästa gång någon frågar hur mycket en Staropramen kostar.

-förresten, ifall du har vägarna förbi Skavsta flygplats och är sugen på en Staro så får du vara beredd på att punga ut 70-80 kronor för en sådan.

Dyra Droppar Indeed.

Nu ska jag försöka hitta en fin bild att skriva ut och sätta in i en ram som jag hittade i en låda på gatan. På väg hem igårkväll så stod en kartong utanför ett hus med texten 'help yourself', och grävde man bara under alla kasettband så kunde man hitta bl.a. U2 - All That You Can Take, Dido - No Angel och en någon mysko tysk skiva i obruten plast, alla i cd-format. Samt en gammal tavelram.

Först tänkte jag att fadern säkert skulle vara vara glad att skicka ett familjeporträtt eller nåt, som jag kunde ha i mitt rum, men vid närmre eftertanke så kändes det lite mysko - som ett slags altare för hemlängtan - och jag bestämde mig för att hitta något annat att rama in. Jag har alltid velat ha ett japanskt snitt av dimhöljda berg och ska se vad google har att erbjuda i den vägen. Fast hur jag ska formulera min sökning är jag lite osäker över...

Nåja, better get started