blogga blogga blogga... det kan nästan kännas som ett självmedvetet ont beroende att sitta och hamra iväg meningar á la avsändare Alias till mottagare Kära Någon. Varför egentligen? - det mest substansrika kan man inte skriva för att det är smaklöst att fläka ut och det där glättiga som man skrapar av från ytan är lite meningslöst.
Skrev just i ett av mina egna worddokument att skrivande görs bäst när känslorna inuti är motstridiga och det är lite liv och rörelse i den inre oceanen. Strax innan det tänkte jag att om jag någonsin ruttnar till på de jag delar lägenheten med ska jag gå upp på nätterna och ta ut deras mjölk ur kylskåpet och sen ställa in lite innan de vaknar, försura deras mjölk som en liten anonym hämdaktion.
Antagligen var det för att jag satt i köket och skrev i min journal och hörde att paret bråkade lite småhätskt i sitt rum, och att jag började känna mig skyldig till tjuvlyssning och flyttade på mig, som tankar av irritation uppstod. "I tid av fred bör du förbereda för krig" säger det romerska talesättet (Tacitus?) och som en slags primitiv avreagering planerade jag framtida hämdaktioner. Men nåväl, låt oss hoppas att ingens mjölk eller tillvaro ska behöva försuras.
Faktum är att jag tror att det är städningen i slutet av mina arbetsdagar som gör mig arg ända in till märgen. Skulle kunna sätta pengar på att jag någon gång skrivit om hur arg städning gör mig, och att mellan klockan 20.30 och 21.30 städa ur ett helt kök gör får blodet att koka i mina ådror. Ju snabbare jag gör det desto tidigare får jag gå hem, men då lider kvalitén och det får jag igen dagen efter. Jag har tagit upp vanan att springa hem från jobbet precis som Forrest Gump och vid hemkomst snabbt göra armhävningar tills jag inte orkar mer bara för att få till slag någon slags urladdning. Sen tar jag en dusch i kallt vatten tills jag huttrar, först då vrider jag upp värmen.
Häromkvällen gjorde jag armhävningarna utomhus och en förbipasserande snubbe började i militärisk ton räkna mina frustrerade framsteg. Jag kände mig ruskigt farlig när han bad om ursäkt och försäkrade att han inget ont ville, efter blicken jag gav honom.
Efter kallduschen äter jag mackor med jordnötssmör, kollar fejan och mailen, läser lite på dn.se och betar av några serier innan jag gör lite musik. Klockan tolv sätter jag punkt och drar igång ett avsnitt Star Trek Voyager och går och lägger mig när det är över. Upp på morgonen, äta frukost och läsa Krig och Fred, softa i tio minuter, gå till jobbet.
Duracellkaninen är utklassad.
No comments:
Post a Comment