romansen

jag har ofta lekt med tanken, och ofta lekt väldigt hårdhänt med den, på att på nytt börja skriva i denna blogg - och nu verkar det inte bättre än att jag kommer att återuppta vanan att skriva ner och visa upp det som kan kallas för mitt liv. Too bad, för jag hade önskat att den döda hunden för gott skulle få vila i frid, men nu är det något inom mig som skriker att den lilla stackaren förtjänar elchocker i hjärtat och en ny chans i livet. Här har ni den, den återuppstånde hunden

Vad har jag skrivit om tidigare? Bloggen startades några månader in i nådens år 2006 då jag skrev egentligen helt meningslösa saker som jag ansåg som övning inför bloggandets konst som skulle praktiseras när jag befann mig i Australien.

Jag for till Australien och bloggade. Och blev läst förvånansvärt nog. Och sen kom jag hem för att avsluta min av statens bjudna utbildning på gymnasiet - måste säg att det var ett jävla fint år för att komma så direkt efter den Australiensiska eskapaden - men jag hade inte det minsta spår av skrivlusta. I alla fall inte för allmänheten: mitt bibliotek av journaler utökades något men de skrifterna är av mer privat natur.

Det jag gillade att skriva om när jag var borta var alla nya intryck och mina reaktioner på dem, och nu måste väl erkännas att jag är i en liknande situation. Intrycken sveper över en som malströmmar och man kan inte annat göra än att acceptera det och flyta med och försöka hålla näsan över ytan. På mina många promenader i hennes majestäts huvudstad London har jag ofta tänkt ut små vitsiga saker att skriva om diverse vardagsföremål; bussar, vägguttag och liknande som trots att de är så lika de vi är vana vid i moderlandet ändå är så olika. En miljard putslustiga iakttagelser har jag redan hunnit glömma men nu är hunden i alla fall vid liv och redo att ta emot det som jag kan komma att stöta på eller ihop med.

För att vara uppriktig så kan skjälet till hundens återkomst mycket väl vara en hemlängtan och behovet av en känsla av kontakt med de jag håller kära på hemmaplanen, ett sätt att vara närvarande i min frånvaro, ett sätt att påminna om sig själv och dela med av erfarenheter, men å andra sidan är jag nog av naturen också en exhibitionist som gillar att bli läst och en människa som gillar att bli hörd.

Skit samma, här kommer i alla fall skrivas oavsett varför.



Det är en lördagkväll och jag är ledig imorgon, och mina flatmates (jag lovar och försäkrar att hålla engelskan till ett minimum, men 'rumskompisar' är inte rätt ord) är ute med någon bekant. Jag sitter med lånade högtalare och lyssnar på ett 15 minuter långt stycke som jag spelade in en natt för några veckor sedan när jag kom hem mer än lovligt glad i hatten och bestämde mig för att attackera klaviaturet som är kopplat till min dator. Jag ska dra igång ett live-set som innehåller denna mastodont av idioti av känslor bara för att se hur det går och hur det låter.

I framtiden hägrar två gig som jag samordnar med lokala barer, men på grund utav en viss brist på pengar så väljer jag att inte köpa någon ny musik att spela upp. Istället sveper jag genom nätet för att hitta gratisutgåvor under creative-commons-licenser, och hittills har jag varit väldigt framgångsrik med det om jag får säga det själv. En EP från en gammal hjälte under namnet d.soul har jag akvirerat, samt funnit en intressant musiker i ertbeerschnitzel.

Som sagt: skit samma. läs om du vill