har inte skrivit nåt här på ett tag nu, och har liksom två krafter som tävlar inom mig. Den ena vill skriva av sig och drar hårt åt ett håll. Den andra vill verkligen inte skriva och den är parkerad som ett oflyttbart objekt. Och ungefär mellan dessa kosmiska storheter befinner sig jag och min soppigt bruna blogg.
Kanske är det den här bruna bakgrundsfärgen som bara suger musten ur allt vad kreativt heter? Såg en gång på teve en kille vars lyckotalisman typ var en mutter direkt ur Tjernobyl som under årens lopp gett han den fetaste cancern man kan tänka sig. Så mycket för lyckotalisman liksom.
Kanske har vi massor av "lyckotalismaner" i vår värld som vi förankrar oss vid och bygger våra liv utifrån, men en känd bieffekt av att vara förankrad är ju som känt att man faktiskt inte kommer någon vart.
En annan lite mer realistisk förklaring till mitt uteblivna bloggande är att inget värt att notera har hänt. Kontoret har liksom börjat stänga ner inför sommaren. Eller så kan det bero på att jag köpt en liten bok med gula pärmar i A5-format med tomma sidor. Den ska tjäna som min dagbok i Australien, men jag tjuvstartade lite för att få in svingen tills dess. Men jag har ju inte direkt skrivit något revolutionerande i den heller, så det är nog förklaring B som bäst stämmer överens med verkligheten.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment