världen blir bara en allt mer spännande plats

utan rangordning kommer här några väldigt spännande punkter en svensk kan luta sig tillbaka och avnjuta dramatiken av:

Spioneri i Syd-Korea, det säger sig självt och DN säger än mer,
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=821590

sen har vi alltid den tyska kvinnan med det mystiska leendet, att hon är skyldig har ju allmänheten bestämt sedan lång tid tillbaka, men varför hände det egentligen? Håkan Nesser tar sig för pannan över att hans nästa Barbarotti-intrig faktiskt hände på riktigt innan boken var skriven.

Ryssland hävdar att USA uppmanat Georgien till sitt vapenvifteri för att gynna McCains valkampanj. Det blir en härlig dispyt mellan mina två personliga favoriter på den politiska världsarenan.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=821623

Den mystiska "spelade ordern", ett begrepp som inga båtschefer tidigare hört. Uppenbarligen är det något fuffens i görningen eftersom den där händelsen och dess utredning bara lett till fler frågor snarare än några svar.

Ja som sagt, som svensk kan man gott slita ögonen från teven en stund och gott betrakta alla mysko saker som sker. Det känns som någon teve-serie eller nåt där det är en helt vild plot som till slut löses av ett geni, en skönhet och en hjälte i samspel, men bara det att detta avsnitt är verklighet och att ingen hjälte riktigt finns.

Kanske har den skolinducerade stressen och kaffet jag drack gett mig något slags derealisationssyndrom i min lilla ack så hajpade hjärna. Får ta en löpvända och fundera på saken, se om jag känner mig mer oroad över saker och ting när jag kommer hem.
För det är väl bra.

Om jag börjar oroa mig.

Eller?