den narkoleptiska Duracellkaninen

nu ska vi spela Mauro Picotto - The Others så här om kvällskvisten, en klassiker från 2006. För Metro's tyckarsida är det sån där musik man knarkar till och dansar rave. Eller förlåt rejv heter det ju. Av någon anledning som luktar skadeglädje spelar jag nu musik som har element till och med jag ryggar ifrån. Kanske tar jag ut aggressioner jag samlat på mig i skolan som började förra veckan?

Eller så är det för att jag känner mig ganska bra uppad nu efter tre tupplurar och två koppar kaffe på kvällen, min dygnsrytm är totalt jävla krossad. Eller ägd som en datornörd skulle sett på saken. Först en liten tupplur på miljökunskapen, den gick ju inte att stå emot när man satt i den gamla goda fysiksalen långt bak där på labborden och en mycket angenämt sävlig biologilärare mässade upp betygskriterierna för kursen. Varför tycker jag alltid att biologilärare känns som enterna i sagan om ringen som typ tar 20 minuter på sig för varje stavelse - one with the nature, Hampus, one with the nature. Tupplur nummer två är än mer oundviklig då den infaller på bussen hem från Brommaplan (på vanliga dagar brukar detta vara the one and only tupplur). Jag kom hem, kutade en vända, duschade, käkade och gick ut med hundarna innan det bar av till systerns födelsedagsfika med inbygg besiktning av morbrorsobjekt nummer 7. Trots Hästpojken i lurarna somnade jag i bilen på vägen in till stan.

Utöver lite släktsällskap och tända ljus och så blev det två koppar himmelskt kaffe och nu känns sömnen mer avlägsen än dom där mysko planet(oid)erna bortom Pluto. Varför då läsa en bok när man kan skriva blogg? Dessutom börjar jag tröttna på Hamsuns runtflängande i Kristiania (Oslo) och ytterst irationella livstaktiska beslut; typ: "aahhh shit jag svälter, jag svälter och kommer dö!! - Å pris ske gud jag får 5 kronor (många pengar på den tiden, kids) - jag köper en biff som jag spyr upp och sen köper jag ett glas mjölk och ger bort resten av pengarna". Lustigt att läsa men i längden känns det till och med galenskapen förutsägbar.

Hur som helst, denna brist på fritid känns väldigt uppfyllande på något vänster. Undrar hur länge det kommer att hålla i sig...


--> skrev just rubriken till detta inlägg och kom att tänka på att mannen som 'uppfann' Duracellkaninen måste vara ett reklamgeni av guds nåde. Vilket varumärke...