Kaninfabriken

Söndagens utlovade inlägg uteblev. Tyvärr är det bara så att jag är sjukt lat, så fort jag sagt att jag ska göra något brukar det få stryka på foten för något annat jag inte skulle göra, men finner mycket intressantare. Kanske jag bara lever ett intressant liv, och inte alls är lat?

En annan anledning som jag använde för att berättiga mig lite tevetittande istället för att hålla virtuella löften var att jag hade prestationsångest, javisst så var det ju. Men det är inte ett skit mot vad jag har nu, en god vän ska nämligen om två veckor släppa sin första singel, och tanken är att påföljande singel ska vara ett samarbete mellan mig och honom. Mitt ego brukar ofta vara rätt stort, och tilltron till min förmåga är det inget fel på, men nu är det så att den här killen är en galet duktig musiker och jag är en amatör. Får väl hoppas att nån musa börjar favorisera mig, eller som ett alternativ sälja min själ till djävulen. Jag drar mig inte för drastiska lösningar.

Som vanligt går tiden bara fortare och fortare, men jag hinner faktiskt med rätt mycket. Dock inte så mycket som jag skulle vilja. Imorgon är det avresedag för mig och två vänner till en långhelg i London, och direkt efter det en halv veckas skidåkning i Italien. Dum i huvudet som man är har jag börjat fundera på hur mycket jag skulle få gjort om jag bara stannade hemma.

På tal om det så frågade min skivaktuelle vän varför jag reser så mycket, jag svarade att man tenderar att göra det om man bor i Sverige.